- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
403

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Gustav Sandgren: Småstad. Prosastycken - Utredning om småstaden - Gumman Bedas morgon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SMÅSTAD

fördragsamhet, och sammanhållningen brukar
alltid vara utmärkt. De få verkliga småstäder
som ännu existerar i Sverige genomdras
samtliga av en sorts klubbsolidaritet, så småningom
finner man det helt naturligt att inflyttning
vägras och att småstaden blir en sorts exklusiv
förening för ett gemensamt ideal: Att få vara
i fred.

Småstaden borde vara föremål för flera
studier än den är, ty det är sannolikt att
människorna i en småstad i långt högre grad än
andra realiserar det typiskt allmänmänskliga
i sin livsföring. Småstaden är i princip det
hyggliga samhället sådant som människans
inneboende sociala egenskaper framskapat och
framlängtat det. Småstaden som
sammanlevnadsideal är inte märkligt eller långsökt som

ett teoretiskt grundat, artificiellt kollektiv,
småstaden tar inte itu med uppgifter som fordrar
märkligare ansträngningar, den hissar inga
ljusblåa ideal på sina flaggstänger. Den
avspeglar i sitt vardagsliv precis var den vanliga
människans livslinje går, pendlande mellan det
naivas och det småslugas anspråkslösa
ytterligheter. Småstaden utvisar, med andra ord, på
varje punkt och i varje socialt sammanhang,
utom det storstadsmässiga eller
industriorts-mässiga, precis vad människan är och vad hon
kan komma att bli och vilka egenskaper hon
har. Idealsamhället behöver vi inte leta efter,
det finns i Sverige, och möjligen överallt på
jorden där en småstad finns av den rätta
utsträckningen och med den rätta historien.
Världen är mogen för småstadsidealet."

GUMMAN BEDAS MORGON

Det är morgnarna som är det viktigaste
i den lilla gumman Bedas liv. Det ingår tusen
element och små detaljer i en morgon. Beda
vaknar först vid femtiden, förvaknar, kommer
ihåg att hon är Beda som ligger i sin säng,
slår upp ögonen och ser otydligt bonaden med
tänkespråket "Herren är mitt allt" i skenet
från gatlyktan som står bakom nummer 11.
Hon vänder sig lite i sängen, känner efter om
det värker något särskilt någon särskild stans,
men det är bara lite sovvärk här och där.
Hennes tankar går till Kristina, kattan, som
har varit ute i natt. Beda stod flera gånger och
ropade sakta från förstudörren som vetter ut
i täppan, men när Kristina inte kom in före
elva, så fick hon skylla sig själv. Beda tänker:
Det är inte längre bra för Kristina att springa
ute med hankatter. Hon är tie år och det faller
sig inte så lätt för henne att få ungar. Det tar
på henne. Hon blir mager och ungarna hänger
som ett klot under hennes ryggrad och svansen
tappar håren. Och det är visst inte så bra
kvalitet i ungarna heller, sist var det bara tre
och en av dem var död. Beda tog dem förstulet

och packade in dem i en gammal handduk och
släppte dem i ån så där händelsevis när ingen
såg det. Det lär visst vara förbjudet att dränka
katter i ån, de säger det, både Emma och fru
Görkvist, men om det blivit lag på det är det
ingen som riktigt vet. Det ska stå nånstans
i något gammalt magistratsbeslut.

Sen somnar Beda om igen, en liten stund,
lite halvsömn som blir behagligare av att den
hela tiden genomsyras av en stilla förtröstan
på att det om en stund ska drickas kaffe.
Guskelov för Janne i Amerika. Ännu står det
två oupptagna burkar i skafferiet, nog är det
beskt och fränt alltid, det där amerikakaffet,
men om man blandar det med två tredjedelar
Gevalia så blir det liksom mera utsträckt och
spänner inte så hårt i magen. Beda slumrar
och är i Frälsningsarméns lokal, och där
framme står Janne hennes och predikar om
kaffe. Han säger milda och valda ord och
håller fram en kaffeburk — Gud är i denna
burk, tack och lov! Så löses drömmen upp
och hon städar och städar gatan utanför sin
port, alltid ligger där hästlort i högar och hon

403

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free