Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Irja Browallius: Böcker i mitt liv - A. L. Barker: Bildstormarna. Novell. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDSTORMARNA
samma sätt för dessa böcker som för de ryska.
Det är, som om jag i de ryska böckerna
älskade själva livet i dem men i de franska
artisteriet, och fastän jag njutit mycket av
fransk litteratur och till och med studerat den,
vet j ag inte precis, om den påverkat mig i mitt
eget arbete. Kanske jag skulle kunna säga, att
jag känner den blixtsnabba, levande
påtagligheten hos Maupassant oerhört inspirerande,
medan själva sakligheten i skildringen av
madame Bovarys själsdrama förefaller mig
eftersträvansvärd.
För att göra listan fullständig måste jag
nämna en författare, som jag under många
år med envis konservatism ofta återvänder till
och aldrig tröttnar på, nämligen
Schopen-hauer. Vad han skrivit om konstnärens
uppgift och författarens arbete måste jag ständigt
återkomma till. Och jag tycker mig i Thomas
Manns uppsats om honom, där varest han talar
om den pessimistiska humanismen, ha funnit
en klok och genomskådande uttolkare av denne
frenetiskt överdrivne filosof, vars lära om vilj a
och föreställning jag aldrig riktigt kan komma
förbi. Den innebär en fascinerande förklaring
av mänskligt väsen.
Ja, det är verkligen oerhört svårt att vara
absolut sanningsenlig om sig själv. Och jag
tror ej det är fullt möjligt, helt enkelt därför
att man inte kan se sig själv fullt klart. Under
årens lopp har jag läst ganska mycket filosofi,
som kanske inverkat på mig just då, men av
vilken minnet förflyktigat, men kanske ändå
en doft kvarstår, kanske ett frö till en tanke
vuxit fram. Jag har då och då läst Montaignes
essayer. Freud har jag aldrig läst en rad av.
En roman som på senare år gripit mig djupt
är Hesses "Stäppvargen". Numera läser jag
kanske mest en del filosofi och psykologi, som
inte är för svårfattlig för mitt intellekt, och
så lyrik i obegränsade kvantiteter. Jag läste
aldrig dikter i min gröna ungdom. Begrep mig
helt enkelt inte på det. Men nu har jag svårt
att försaka en stunds lyrikläsning varje kväll.
A. L. BARKER
BILDSTORMARNA
Översta steget var heligt. Att trampa på det
var inte bara ett brott, det var att direkt
utmana ödet. Fast många gjorde det förstås —
hans föräldrar, trädgårdsmästaren som kom
då och då, och besökande som man lät ta
vägen längs den stenlagda gången under
lindarna. Marcus tänkte med oro på hur mycket
tråkigheter de samlade ihop åt sig, ända tills
han kom på att eftersom de var stora hade
de vuxit ifrån stegets makt. En vacker dag
skulle han också vara utom räckhåll för den
och kunna sätta foten där utan att stampa fram
någon förskräcklig vrede.
Just nu var han tvungen att sträcka benet
från näst sista steget till gräsplätten ovanför
trappan, och Marcus, som var liten för sina
fem år, tyckte klivet var avsevärt. Men det var
bara bra, han skulle inte vilja att det vore lätt,
lika lite som man skulle vilja att det lejon
man hade besegrat befanns vara tamt.
Hinken med jord som han bar på gjorde
det dubbelt svårt att undvika steget, och han
blev därför tvungen att ta reservvägen uppför
själva slänten och under de blommande
vinbärsbuskarna. Det var redan en riktigt
upptrampad stig där. Hans pappa tyckte inte om
att han kröp in under buskarna, han sade att
Marcus hade en katts böjelser och troligen
kom att ge sig upp på taket vad tiden led.
Marcus hade förklarat om och om igen att
det var en sak som han inte rådde för —
omvägen var lika förarglig för honom som för
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
