Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sin oförgripliga mening om det anarkiska
perspektivet i en sådan verklighetsuppfattning,
och den som väljer att smula sönder det med
sakskäl bör inte ställas inför några större
svårigheter. Däremot röjer den som gör sig
det besväret, att han inte riktigt kommit
underfund med vem Gustav Sandgren är: en
sagoberättare för medelålders barn, en
fabulerings-lysten och infallsrik förkunnare av den
onaturliga naturlighetens evangelium. Som ungefär
säger: älska varann under träden, men akta
er för parkvakter.
Den klubb som gett vårens roman dess titel
är en sammanslutning av äldre och yngre
original, vilkas gemensamma program är att
i alla sammanhang, även eller helst när det
verkar som mest inopportunt, försvara
sanningens sak, och vilka likt Eyvind Johnsons
Krilongrupp då och då strålar ihop för att tala
om sådant som är viktigt, dryfta människans
läge, ge skall på kulturen och förbereda
uppvaktningar hos den sittande regeringen. På
inväljbara personer ställs egentligen endast
kravet att de så lite som möjligt ska påminna
om medborgarna i ett ordnat samhälle. Det
finns en som heter Thomas, som går omkring
och samlar material till ett universellt arbete
om Livet; han är nära att bli riksdagsman och
skriver ett jungfrutal, där han förordar att
riksdagen ska inskränka sin verksamhet till
att knyta ryor. Det finns en annan, Skrattaren,
som har åtagit sig uppgiften att irritera det
storsvenska allvaret vid nobelfester,
biskopsinstallationer och hissningar av rekordlöpare
med ett högljutt och oändligt avslöjande gnägg.
Vidare förekommer en sabelslukare som
doppar rakblad i kaffet och en gång hoppas få
sätta i sig Katarinahissen; en medlem som
anser att människan ska antingen ligga eller
stå men absolut inte sitta och därför blivit
döpt till Stågubben; samt en ung målare vid
namn Amt, vilken en natt under drömmen
promenerat in i en av sina tavlor och sen dess
aldrig rätt vet, på vilken sida om ramen han
egentligen befinner sig. Presentationen kan
stanna här, men det måste då framhållas att
ett flertal lika säregna gestalter blivit orättvist
förbigångna.
Som sitt viktigaste åliggande ser gruppen att
genom en milt sofistisk verksamhet avstyra det
väntade kriget. Det går naturligtvis inte; kriget
kommer, atomvapnen och bakterieodlingarna
visar sig högeffektiva och jorden avfolkas i
snabb takt. De uppriktigas klubb har under
tiden dragit sig tillbaka till en gammal kvarn,
där medlemmarna inväntar mänsklighetens
utrotning, fredligt livnärande sig på kräftor och
diskuterande väsentliga ting. Alla, så när som
på en, överlever; och sedan radioaktiviteten
blåst bort ur luften, kryper de fram och
bereder sig att i dubbel bemärkelse börja på ny
kula.
Den orätte läsaren har avgjort en chans att
beskylla Gustav Sandgrens roman för
oresonlig naivitet och barock oförmåga att spegla
verkligheten sådan den tyvärr ser ut. Den rätte
läsaren tycker först och främst att "De
uppriktigas klubb" är en rolig och
människovärdig bok och utstöter med jämna mellanrum
ett skratt, som kanske inte likt Skrattarens är
"mörkt, fulltonigt och vackert" men i alla fall
bör vara spontant, uppriktigt, syrsatt med
hemligt samförstånd. Det är ingen ringa konst att
förta ordet "asocial" dess efterhängsna biklang
av egoism och ljusskygghet, men Sandgren har
lärt sig den. Hos honom lyser ordet som ett
rågax. Per Erik Wahlund
EN SKAPELSEVECKA
Folke Fridell: Synd full skapelse. Vinjetter
av Ann Margret Dahlquist-Lj ungberg.
KF:s bokförlag 1948. 7: 50.
Folke Fridell krävde för någon tid sedan
en ny proletärdiktning, som inte längre skulle
uppehålla sig vid arbetarrörelsens ekonomiska
mål, vilka delvis uppnåtts, utan ta fasta på
den enskildes andliga situation i de
förbättrade materiella villkoren. "Uppgiften är att
blotta en ny slags fattigdom: bristen på
människovärde; att avidealisera maskinen", skrev
han i en artikel i Folket i Bild. Redan i sina
första böcker var Fridell själv inne på den
linjen. Hans senaste roman, "Syndfull
skapelse", är en direkt utläggning av vad som
sades i artikeln.
Som man kanske erinrar sig från det avsnitt
som trycktes i BLM: s novembernummer förra
året handlar "Syndfull skapelse" om en
arbetare, Konrad Johnson, som i ett tillstånd av
psykisk depression går till fabriksläkaren för
att få ledigt. Han får rådet att vila sig — över
söndagen — och beslutar då att ge sig själv
en ledig vecka, helt på sidan om den
lagstadgade semestern, en skapelsevecka, då han ska
"skapa sig ett egenliv som människa" och
komma till klarhet med sig själv. Det visar sig
emellertid att det företag han gett sig in på är
betydligt mer komplicerat än han tänkt sig.
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
