Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ringssätt, nian kan förnimma en viss
övermättnad på hans besatta stil med dess mörka
ornering och uppjagade tempo. Men man kan
inte undgå att känna att "Medan jag låg och
dog" som helhet är ett fascinerande verk,
framlidet med ett sådant mått av vämjelse och
personlig ångest, en så stingande insikt om
en folkspillras skuldbörda och hela tillvarons
obarmhärtighet, ett sådant uppbåd av laddad
verklighet och makaber fantasikraft, att
resultatet blivit en av samtidens mest egenartade
och djupast upplevda indignationsromaner. Att
denna roman äntligen införlivats med vår
översättningslitteratur måste betecknas som en
händelse i främsta planet, värd observans från
alla kretsar där man verkligen håller sig med
en litterär vakenhet över genomsnittet.
Till sist ett önskemål, ett förslag. Det finns
också enskildheter i "Medan jag låg och dog"
som har en rent lyrisk intensitet, en underligt
mild och finstämd ton mitt uppe i skräcken,
lidandet och råheten. (När Darl berättar om
hur han brukade dricka vatten som pojke,
omskapas liksom i Gabriela Mistrals dikt "Att
dricka" den fysiska förnimmelsen till en
djup-andlig, nästan mystisk erfarenhet.) Och dessa
enskildheter aktualiserar att Faulkner även
framträtt som lyriker med hittills två
diktsamlingar, "The Marble Faun" (1924) och "The
Green Bough" (1934). Både Lundkvist och
Jonsson går i sina essayer mycket flyktigt
förbi den delen av hans produktion, utan att
läsaren blir riktigt övertygad om att den inte
skulle uthärda en mer närgången behandling.
Det vore med andra ord en lovlig gärning av
den som på något sätt kan skaffa sig insyn
i Faulkners lyrik att presentera den för svenska
poesiälskare, analyserad för sig men inställd
i sitt sammanhang med den faulknerska prosan.
En blick i bibliotekens accessionskataloger för
de senaste tjugu åren avslöjar, att inget av
våra större offentliga bibliotek förfogar över
någon av diktsamlingarna.
Per Erik Wahlund
17 00-TAL
Anton Blanck : Carl Michael Bellman. Natur
och Kultur 1948. 3: 50.
Anton Blanck: Anna Maria Lenngren. Natur
och Kultur 1948. 3: 50.
Ruth Hedberg: Tre kåserier av Anna Maria
Lenngren. Norstedts 1948. 2: —.
En rad forskare ha ägnat sina lärda mödor
åt Bellman, inen det var länge sedan någon
vågade sig på en sammanfattande
karakteristik. Anton Blanck har med den överlägsna
skicklighet man kunnat vänta sig löst den
sällsynt svåra uppgiften att på mindre än hundra
små sidor ge en helhetsbild, som är lika
övertygande som den är levande och elegant.
Myten om bohempoeten-naturgeniet torde
därmed vara definitivt avlivad. I anslutning till en
tidigare publicerad studie, "Bellman vid
skiljovägen", har Blanck satt in diktaren i den
kulturepok och den kulturmiljö där han hörde
hemma och har i detalj visat upp, hur känslig
han var för varje vinddrag inom denna värld
och hur detta återspeglas i hans diktning, som
på så vis kommit att förete en tydligt
urskiljbar och högst intressant utveckling.
Den äldsta fredmansdiktningens
grovkorniga naturalism hör sålunda samman med
det allmänna sedeförfallet och
bankruttstämningarna i den slutande frihetstidens,
1760-talets Stockholm, där den välartade
sekreteraren från det aktningsvärda
ämbetsmannahemmet blivit en lättlevande young man about
town bland otaliga andra. Efter den kungliga
revolutionen 1772, då Bellman för övrigt hade
den första ungdomsyran bakom sig och erfor
ett behov av konstnärlig förnyelse, genomgår
fredmanspoesin en förvandling och förfining
i riktning mot borgerlig rococo men också en
förändring i fråga om den moraliska
atmosfären. Bellman har dragits in i kulturkretsen
kring monarken, har i denne fått en gynnare
och har vunnit en ställning i tidens litterära
liv; hovet och andra mer kräsna miljöer, där
han numera föredrar sina dikter — ty det får
man inte glömma, att han alltid gjorde! —
ha också påkallat vissa hänsyn i motivval och
uttryckssätt. Nästa viktiga clatum i Bellmans
utveckling är 1778, då Kellgren blir ledande
smakdomare i Stockholms-Posten och med sina
krav på formtukt och elegans till en början
går strängt till rätta med poeten. Denne
bemödade sig då om att bli ännu lite mer
gustaviansk, och det var nu han trädde i
fruktbärande kontakt med konstnärer och
intellektuella som bröderna Martin, Sergel, Palmstedt
och Ehrensvärd. Efter Gustaf III: s italienska
resa var rococons tid all inte bara inom konst
och arkitektur utan också i Bellmans diktade
värld, och Blanck påvisar hur nyantiken håller
sitt intåg även där. Bekräftelsen på hans
konstnärliga mognad och storhet kommer då
Kellgren ändrar mening och skriver företalet till
epistlarna.
Det är ett utsökt nöje att följa Blancks djupt
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
