Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
på grund av deras filmiska formgivning. Säsongen har
haft några sådana, "Vredens dag", "Autostrada" och
"Mördarna finns mitt ibland oss", och nu har i sista
stund kommit ännu en. Det är den första här visade
tjeckiska efterkrigsfilmen, Sirenen, prisbelönt 1947
både i Cannes och med det första av tjeckiska statens
stora pris. Äran är välförtjänt, ty filmen är en
upplevelse — varför den antagligen bara går en vecka!!
Ämnet — en autentisk gruvarbetarstrejk i Kladnov
1889 — för tankarna till Ådalskravallerna men kanske
ännu mera till Hauptmanns drama "Vävarna", med
vilket filmen uppvisar stora likheter. Berättelsen är
alltså mörk och lidelsefull, personernas reaktioner är
reducerade till ganska enkla och okomplicerade
sådana och gruvmiljön med den evigt hotfullt manande
sirenen, som givit filmen dess namn, bildar en dov
bakgrund till dramat. Mitt igenom de rykande
slagghögarnas mörka mönster slås dock en strimma av poesi,
romantik och längtansfulla drömmar. Men då
drömmarna ett ögonblick tar verklig gestalt skrattas de ironiskt
sönder av den brutala verkligheten: den lilla flickan
blir skjuten just då hon första gången bär sin vita
drömklänning, hennes äldre syster längtar bort, ut,
men när resan kommer är det en flykt, moderns dröm
om hemmet försvinner när maken och sonen häktats,
yngsta dottern dödats och den äldsta farit bort. Ensam
går modern sin förtvivlans tunga väg mot det som förr
varit ett hem. När filmen tonar ut står hon på ett
järnvägsspår mellan de fällda bommarna ...
Livet löser inga konflikter — inte heller denna film.
Konsekvent förs den till ett slut fjärran från happy end
men nära Livet. Här rullas upp ett stycke äkta tragik
utan stora åthävor men bräddfyllt av dramatisk kraft.
Scenerna står med klart tecknade konturer, bit för bit
dras intrigen samman, stumma och ordlösa är oftast de
ansikten kameran med en sådan kärlek till den talande
bilden återger. Filmen har mycket få repliker —-
musiken (av E. F. Burian) och de väl avvägda
ljudeffekterna räcker. Tjeckoslovakien lär ha Europas bästa
filmfotografer och denna film jävar inte påståendet.
Ytterst sällan möter man ett så artistiskt fulländat
kameraarbete, där varje ansikte, varje miljö lever —
på en gång kraftfullt och mjukt. Ämnets destruktiva
skönhet, den pulserande lidelsen och det mänskliga
patoset har fångats i ett perfekt samarbete mellan
regissör och fotograf och personregin är ypperlig.
M. Vasovä i arbetarhustruns roll är oförglömlig.
Hennes urmodersgestalt, stolt, modig, sträv men innerst
inne full av ömhet, dominerar filmen och för tankarna
bl. a. till Pudovkins "Modern". Även hennes brutale
och otrogne man, gestaltad av L. Bohac, hör till filmens
minnesvärdaste personer liksom deras lilla rågblonda
dotter, ett av slumpens offer vid den misslyckade
strejken.
Regissören har skickligt undvikit att alltför propa-
gandistiskt spela ut mot varann de båda miljöerna —
den knotande arbetarmassan och den av Bedrich
Karen framställda arbetsgivaren — och filmen
behandlar även mellannyanserna. Sitt kunnande visar
Stekly inte minst i de stumma scenerna efter
vandaliseringen av generaldirektörens palats, i det ordlösa
triangeldramat på bykrogen mellan makarna och den
blodfulla slinkan (ackompanjerat av de skrattande
arbetarna) eller i skildringen av hur modern tårlös bär
hem sitt döda barn och likvakan över detta. Det finns
all anledning att lägga namnet Karel Stekly på minnet.
Ett av förspelen, "Farfar planterar en rova" (Zasadil
dédek répu) är värt att omnämnas. Det är
Tjeckoslovakiens första tecknade film efter kriget (aug. 1945)
och den har producerats av "Bratri v triku", ett bolag
som skall ge landet en nationellt rotad tecknad film.
Bakom företaget står konstnären Jirf Trnka, och redan
detta förstlingsverk har en ganska säregen prägel, som
blivit allt starkare i gruppens senare produkter. Den
som vant sig vid Disney finner kanske dessa filmer
ofullgångna, men de har i gengäld en frodig friskhet,
som man börjat sakna hos Disney på sista tiden.
En ny gäst på svenska biodukar är den argentinska
filmen, vars nationalepos, Vredens ryttare, visar
överraskande förtjänster. Den räknas i hemlandet som
den första betydande filmen och är den första
produkten från det 1942 startade bolaget Artistas Asociados
Argentinos. Ämnet —- från gauchos’ strider mot
spanjorerna i början av 1800-talet — utformas delvis,
naturligt nog, som en apoteos över den nationella offerviljan
och undgår inte helt en ton av melodram, men fängslar
dock alltigenom. Filmen är överraskande rörlig med
grandiosa stridsmontage, snabba bildväxlingar och
effektfulla kontraster i scenernas uppbyggnad.
Frapperande är de inslag av grymhet som förekommer
(dock utan intrycket av spekulation i sadism). En
scen som den, där en man — fångad i närbild •— släpas
efter en galopperande häst sitter envist kvar på
näthinnan. Man minns också många av de insprängda
typerna, kärva, hårda ansikten, men av filmens
personer griper egentligen endast ett par:. Fader Lucero,
klockaren, som spelas av Enrique Muino med stilla
patos och inlevelse, och den lille pojken General,
gestaltad av Carlos Compagnale. Likvakan över denne
och slutscenerna, då den blinde klockaren stapplar
mitt igenom den blodiga massakern spelande
fosterlandets bön på sin fiol, kan anses som filmens
höjdpunkter. Mera i den konventionella äventyrsfilmens
stil går däremot intrigen kring det unga paret Villareal
(Ängel Magana) och Dona Asuncion (Amelia Bence).
Som helhet ger filmen emellertid ett nytt exempel på
att ett land skapar sin internationella konst genom att
söka sig in mot den nationella särprägelns kärna och
söka fånga dess olika uttryck.
Nationellt särpräglad är som bekant oftast den
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
