Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
en upplaga på 50 000 ex. av en ny bok än
författaren skulle ha fått om han givit ut boken
på ett annat förlag i normal upplaga till ett
väsentligt högre pris. Författaren har alltså
endast att välja på om han vill att hans bok
skall nå de många i en anspråkslös dräkt eller
om han vill ha den inbunden och tryckt på bra
papper, ty för hans inkomster är det tämligen
egalt vilket han väljer.
Hur gärna man än önskade det är det svårt
att tro att genomsnittsförsäljningen av
nyutkommen svensk poesi och prosa avsevärt skall
kunna höjas med ett språng genom
omläggningen av produktions- och
distributionsapparaten eller genom propagandaverksamhet. Det
är ett faktum att värdefull svensk litteratur
redan som det nu är i vissa fall säljs i
upplagor som är förvånansvärt stora i förhållande
till folkmängden. Hade man inte tagit med i
räkningen Vilhelm Mobergs, Olle Hedbergs,
Frans G. Bengtssons, Sigfrid Siwertz’, Hj almar
Gullbergs och andra förtjänta folkgunstlingars
upplagesiffror skulle den försålda
genomsnittsupplagan ha blivit väsentligt blygsammare. Man
kan inte tvinga folk och inte vänta sig av dem
att de skall läsa böcker blott för att registrera
den litterära uvecklingen; det är en
sysselsättning för de litterära specialisterna, av vilka
ett inte ringa antal får sina böcker gratis som
recensions- och dedikationsexemplar. Den nya
svenska litteraturen skrivs inte i någon större
utsträckning för gemene man, det kan väl fastslås
utan att man därför förringar denna litteratur.
Författarna gör givetvis rätt när de inte skriver
med best-sellerreceptet uppslaget framför sig,
och de är säkerligen beredda att ta
konsekvenserna även om dessa blir ekonomiskt
förödande. Någon svårighet att finna förläggare
blott därför att de sätter det konstnärliga
samvetet högre än publikframgången har de inte.
Det har givits fall när en bok av, som det senare
skulle visa sig, konstnärligt värde haft
svårigheter att komma på tryck, men de hör till de
försvinnande få undantagen. Man måste nog
ge de svenska förläggarna det erkännandet att
de bättre än många andra länders förläggare
tar sig an den nya litteraturen utan hänsyn till
vad som är säljbart.
Det hedrar statens goda hjärta om den vill
understödja de författare som har det
ekonomiskt svårt. Det görs redan nu i form av
författarstipendier, som har det felet att de är
för få och för små. Att någon annan väg än
att öka ut stipendierna skulle yppa sig
betvivlas, och det bör vara ett oeftergivligt krav
att allt statligt understöd till författare inte
medför några som helst skyldigheter för dessa.
När det i utredningspropositionen heter att
statsmakterna "av kulturpolitiska skäl" bör
stödja de litterärt betydande författarna, så får
man hoppas att uttrycket endast avser en
allmän kulturbefrämj ande insats, inte en
politiskt färgad sådan. En författare bör inte bli
diskvalificerad från åtnjutande av ett statligt
understöd ens om han öppet anger sig som
statens svurne fiende eller är i färd med att
lägga minor under den bestående ordningen.
Vad vi skall frukta mest av allt är att få
statsförfattare, ty därifrån är steget till särskilda
Hitler- eller Stalinpris inte långt.
Det kan i detta sammanhang ha sitt intresse
att referera en debatt som nyligen utbrutit
i den engelska National Book Leagues
medlemsblad. National Book League är som bekant
ett engelskt bokfrämjande som på några år
uträttat storverk för höjandet av bokintresset
i England, ett exempel på verkligt produktiva,
enskilt finansierade initiativ. I dess blad skrev
författaren Denys Val Baker en litania över
den unge, relativt okände romanförfattarens
bedrövliga situation. Under kriget kunde han
och hans gelikar räkna med att få en roman
tryckt och såld i 5 000 ex., vilket gav honom
brödfödan tills han var färdig med nästa bok.
Det går inte längre, ty bokförsäljningen har
gått bakåt efter kriget av orsaker som vi här
inte behöver gå in på, och nu kan han inte
räkna med större försäljning än högst 1 500 ex.
av en ny bok. Det driver honom ut i annat
litterärt försörjningsarbete, han måste skriva
artiklar, noveller, recensioner och
radioföredrag på löpande band för att kunna leva, och
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
