Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
det hindrar honom i hans väsentliga arbete.
Val Baker vädjar närmast till förläggarna att
ta bättre hand om de unga författarna,
förslagsvis genom fast månadslön och flera
stipendier. Så högt som till staten riktar han inte
sina blickar, tanken är nog också motbjudande
i ett land där individens frihet skattas så högt.
I ett senare nummer av medlemsbladet får
Val Baker svar på tal från diverse kategorier.
Det är närmast uppseendeväckande att en så
hovsamt framförd önskan om förbättrade
levnadsvillkor för en författare kunnat framkalla
så temperamentsfulla protester. Två författare
får närmast ordet. Den ene, Arthur Calder
Marshall, befinner sig ungefär i Val Bakers egen
situation, en ung talangfull, inte överdrivet
berömd författare. Han säger att det kanske
kan tyckas att författarna har det svårt i
efterkrigstidens England, men i verkligheten har de
det bättre nu än någonsin. Det innebär inte
att det är mera lönande att vara författare än
bagare eller bookmaker. "Författarskap är en
farlig lyx, ett vanskligt inre tvång, en njutning,
åt vilken endast de lugnt kan hänge sig som
inte tar några hänsyn till konsekvenserna för
dem själva och andra."
Den andra författaren som svarar är
bestsellerförfattarinnan Marguerite Steen, som
enligt vad man förstår också haft sina hundår
att genomlida. Hon börjar med att säga att om
Val Bakers förslag hörsammades, så skulle det
blott vara ett steg därifrån till en nationell
försäkring av författare, med andra ord ännu ett
understöd åt medelmåttan. Hon är emellertid
övertygad om att författarnas naturliga
stolthet och oberoende skall intill slutet motstå
statlig välgörenhet. Alla understöd, de må
komma från förläggarna eller staten, kan
endast klavbinda och framkalla ångestneuros
med improduktivitet som följd. Att hålla sig
för god att skriva tillfällighetssaker för
brödfödan är en preciös inställning till författeriet
och ett avstående från erfarenheter som är
honom till största nytta i hans allvarliga
arbete. "Romanförfattaren är en skildrare av
livet; ingen erfarenhet som kommer i hans väg
är för obetydlig eller för plågsam för att inte
vara av vikt." Motgången är en prövosten för
den verkliga författarbegåvningen.
Ordföranden i den engelska
bokhandlarför-eningen, H. M. Wilson, uttalar sig om den
modenia litteraturen med en uppriktighet som
i varje fall vittnar om personligt mod. "Det
beklagliga med de flesta moderna
romanförfattare", säger han, "är att de är absolut
tredje-klassiga ... Bokhandlarna vill ha betydligt
färre och bättre romaner. Inskränkningen i
antal skulle ge varje bok en bättre chans att
hävda sig. Det bästa sättet att åstadkomma
detta är att göra yrkesförfatteriet så svårt som
möjligt för alla ungdomar med litterära
ambitioner. Låt honom komma ut i världen, skaffa
sig ett levebröd på något sätt och lära känna
människorna. Om han är av det rätta virket,
kommer han att skriva därför att han måste
skriva, och till slut skall han få sin belöning.
Den ekonomiska framgången får endast vara
ett corollarium till hans behov att uttrycka sitt
innersta. Den moderna attityden mot
litteraturen som en väg till en hygglig inkomst och
ett hus på landet är lika fördärvlig för
litteraturen som den ombonade tillvaron i våra
prästgårdar var det för äkta religion i England."
Slutligen uttalar sig en förläggare, Philip
Unwin. Han påpekar att sedermera mycket
framgångsrika författare som t. ex. Trollope,
Wells, Swinnerton och Arnold Bennett länge
måste försörja sig med annat arbete innan de
kunde leva på sitt författarskap. Vidare
framhåller han vad förläggarna gjort för att
uppmuntra nya författare genom pristävlingar
(med i allmänhet dåligt resultat) och kollektiv
och enskild reklam. I förhållande till
omsättningssiffrorna annonseras böcker troligtvis
mer än några andra varor.
Opponenterna mot Denys Val Baker är alltså
rörande eniga om att litteraturen inte
förbättras av att författarna får det bättre. Även
om lagen om "the survival of the fittest"
kanske härskar med större hårdhet inom
författarskapet än inom något annat område av
intellektuell verksamhet torde författarnas existens-
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
