Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Vilgot Sjöman: Möte med Rut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILGOT SJÖMAN
Efteråt, när jag äntligen lyfte min blick
från mig själv emot dig,
då förstod jag något, kanhända.
Du kunde inte gå förbi en plaskdamm
utan att pinas; och ett barns hand
kunde få dig att spotta förolämpningar
i alla mötandes ansikten.
Barnet. Din skräck och din plåga.
Dina hungrande bröst, dina tunga lemmar,
ditt slutna, väntande sköte, hela din kropp och din själ
drev dig
mot barnet.
Inte mot mannen.
Inte mot mig, ty jag
skulle aldrig glömma
din hud.
Men barnet älskar
bortom livets förnedrande gränser.
3
En knäppning i låset och dörren
beseglar ett betydelselöst avsked:
bakom mig ligger konditorilokalen död;
bakom mig en avverkad kanna kaffe, ett dött
stilleben, ensamma kvällars efterhängsna symbol.
Bakom mig ligger en plats,
som gav mig beskedet
att Rut var död.
En tio—tolv år sen jag såg henne sista gången.
Vad livet gjorde med henne sedan vi skilts,
det vet jag inte mycket om, men tydligen hade hon
gjort en insats för det som kallas
kvinnosaken.
Mig har livet i alla händelser skuffat vidare
en bit emot ålderdomen
och döden.
(Hade vi kunnat bli lyckliga om vi gift oss
trots allt?
Var det inte meningen att det skulle gå
som det gick?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
