Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Vilgot Sjöman: Möte med Rut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTE MED RUT
som rörts upp av det aldrig glömda.
Vad som sedan hände med mig var bara det,
att arbetet ryckte mig vidare och att jag sen dess
inte haft tid för mycket mer än arbeta, sova och äta.
Nu har spåren av dig, Rut,
åter korsat min väg (som för ögonblicket är kal,
ja ödsligt rak: med sikten fri längs en oändlig sträcka,
men vad har jag för glädje av det?).
Det var längesedan jag kände mig "underligt upprörd",
och i den stämning jag är just nu
kan inte ens minnet av dig
slunga mig in i ett annat känsloläge.
Det är för den skull
jag knappast vill röra vid dig
med mina tankar.
Ändå har hjärnan nyktert registrerat
det jag fick veta om dig
i går kväll vid ett kårjubileum, när
kvinnan vid bordet förstod, att jag
känt dig och sedan fann det lämpligt
berätta, att du som var ogift
— och stämman blev mån om att förmedla
faktum i en likgiltigt anständig viskning —:
dött
till följd av en kvacksalvarabort.
En annan gång kan jag kanske besinna
vad din död innebar.
En annan gång, å, det måste
komma en annan gång, då jag
kan sjunka ner mot tillvarons
botten och
minnas dig!
Rut....
Existensen är splittrad: bitarna där
ditt liv och mitt liv möttes, är undansopade.
Höstens träd står kala utanför fönstren.
Cigarrettaska täcker mycket omkring mig.
Rut. Jag har ingenting vetat
om dig.
497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
