Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
I ännu outslagna träd, i redan
rika grenars blom
I bruna mullfälts viloväntan
och mellan bladen av en ros i glas
Ja, omkring knutarna av dessa dumdrygt stela hus
och sammanknipen myggas
andning under lövet:
Du blott du!
Dikten "Snäckan" rymmer en av dessa
skyggt gestaltade bilder, som man långsamt
vill leva sig in i för att nå fram till de djup
och vidder som öppnas. Snigeln på vägen
förnimmer yttervärldens plågsamma ljud men
lever ändå i sin snäckas sus, hör den andra
tonen:
En del av mig är gömd
där blott jag själv ryms in.
Oslitligt är jag fäst! Mitt jag
bor i en tom spiral
av sköra väggar sluten.
Min enda ro: då glömsk av allt,
helt inne i mitt hus, det sköra
jag lyssnar till dess enda ton
och allt mitt jag blir öra.
Det är bara den centrala och viktiga linjen
i denna rika diktsamling, som här kunnat
följas. Dess syfte kan kanske bäst
sammanfattas med några ord ur författarinnans roman
"Ohörbart vattenfall":
Leva i kraft av det hos sig själv som förmår
uppskatta, hänryckas inför bevisen på den åter och åter
ständigt frambrytande ljussträvan, solsträvan.
Carl-Erik af Geijerstam
EN GOD EUROPÉ
Frank Heller: Resa i Schweiz. Med
teckningar av Ebbe Sadolin. Gebers
1948. 20:—.
1884 hade Strindberg bosatt sig i Schweiz.
Han hade kommit till ett neutralt land, en
fredad vrå, där han kunde glömma polemiken
och "Giftas"-åtalets åskmoln; och han fann
luften välgörande att inandas, kryddad som
den var av ozon med tillfällig men markant
tillsats av socialism. Den höga alpluften inbjöd
till "Utopier i verkligheten", men han trivdes
inte heller illa i dalgångarnas småborgerligt
täta atmosfär. Under vistelsen i Schweiz hade
han tänkt göra en resa till Italien, men han
vände i Genua: "För den, som bor i en
republik, är luften i ett konungarike tung att
inandas."
Heidenstam såg till en början på Schweiz
och schweizaren med "den byronska
snobb-skolans" och den bereste världsmannens roade
småleende. "Kälkborgerligheten ligger som ett
töcken över alprepubliken. Den intränger lika
tryckande i förbundsrådets sal som i
prästfruns sängkammare." Schweizarna är grått
jämnstrukna, snåla, brackiga, estetiska
kretiner — och ändå måste han, delvis mot sin
vilja, prisa denna fördummande, allt
nivelle-rande kälkborgerlighet: "Man ser icke några
oböjliga andar, som pusta under dess förtryck.
Man hör inga skärande jämmerrop ...
Gemytligt, lidelsefritt lugn tittar ur vart fönster, och
stundtals känner man sig nästan benägen att
ställa schweizaren på piedestal och kalla honom
idealmänniskan."
Den vackra bok som blev Frank Hellers
sista är också den på sätt och vis en hyllning
till småborgerligheten, den vill, som han säger
i företalet, vara "en hommage till det tappra
och samtidigt fredliga, frisinnade och
samtidigt sunt konservativa folket i Europas mitt".
Frisinne och sund konservatism hade hos Frank
Heller ingått en oupplöslig förening. Han var
en god europé, kanske en av de sista av detta
förnäma släkte, och chauvinismen hade alltid
i honom en av sina argaste vedersakare. Men
på samma gång hade han en konstitutiv
dragning till det borgerliga, fredade lugnet, en
dragning som hade förstärkts under många år
av rotlöshet och kringflackande; han kunde
ofta komma tillbaka till en gammal
önskedröm: att få sitta som lektor i en svensk
småstad. (Hans många beundrare kommer alltid
att vara tacksamma för att den inte gick i
uppfyllelse.)
Schweiz framstår för Frank Heller (och
sannerligen inte bara för honom) som ett Edén,
den sanna demokratins hemort, en fristad för
den kämpande tanken och den personliga
friheten. Det är särskilt en sak som det har varit
av vikt för honom att få understryka: Schweiz
är den fria företagsamhetens fasta klippa i det
europeiska socialiseringshavet. Av fyra
naturtillgångar — is, snö, berg och järnflit — har
schweizarna, lyckligt fria från
statskontrol-lerande tvångströjor, skapat världens kanske
rikaste land. Frank Heller har många vackra
ord att säga om schweizarnas dygder och är
påfallande hovsam i sin kritik — litet väl
hovsam, tycker förmodligen en och annan magsur
korttidsturist, som bland annat har fört med
sig hem outplånliga intryck av nystärkt
tråkighet och garanterat humorfri närighet. Man
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
