Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
När man har läst Ulla Bjernes "Att våga
vara", har man däremot hört en pretentiös
och talanglös berätterska fördärva ett mycket
lovande och intressant material. Boken är en
slags romantiserad biografi över en rysk flicka,
som omkring sekelskiftet levde i Nordafrika
och tog del i muhammedanernas liv som en
av deras egna. Sina äventyr, sin kärlek och sin
religiösa utveckling har hon tydligen själv
skildrat i en dagbok; dessutom har hon skrivit
tidningsreportage, och det finns ännu
människor som minns henne. Nåväl, av allt detta,
som kunde ha blivit en verkligt originell bok,
har Ulla Bjerne satt ihop något missromantiskt
obeskrivligt, där ingenting finns kvar av
högspänningen och extasen, som måste ha funnits
i denna flickas själ, utan allt är lika menlöst
som en pensionsflickas dagbok.
Omslagsteckningens släta och beskedliga damansikte är
fullständigt kongenialt med Ulla Bjernes
version av denna kvinna, som dock tillbringade
år på hästryggen bland beduinerna, som såg
trakter där ingen vit förut varit, som
mediterade Koranens visdomar i islamitiska kloster,
som aldrig kände sig hemma annat än med
öknens oändlighet framför sig. . . Man har
svårt att utan besvikelse tänka på det tillfälle
som här har försuttits. Kerstin Anér
LANDVINNINGAR
Peter Nisser: Irrande liv. Noveller. Bonniers
1948. 10:—.
Sven Forssell: Syrsorna i St. Florentine.
Noveller. Bonniers 1948. 6: 65.
Peter Nisser dök upp på marknaden som
ett guldkantat papper men har sedan fått
vidkännas en våldsam baisse. Detta har
naturligtvis berott på att han skrivit några rätt dåliga
böcker, men även när han som i "Träslottet"
visade nya och värdefulla sidor av sin
författarpersonlighet kom dessa nästan bort i
kritiken av de svagheter han höll på att kämpa
sig ur. Att utvecklingen gick åt det hållet visas
tydligt av novellerna i "Irrande liv", vilken
man nog kan kalla hans bästa och
intressantaste bok hittills.
Liksom den engelske skalden Webster i
Eliots dikt är Nisser "anfängd svårt av död";
även de flesta historierna i denna bok handlar
om döden i en eller annan form, tänkt eller
verklig, men synsättet är förändrat, sättet att
se ett annat, både när det gäller döden och
människorna, liksom de amerikanska
inflytandena är mildrade och bättre smälta. Det
hektiska och överspända är borta, fortepedalen,
som i tidigare böcker ständigt hölls nedpressad,
är nu mycket sparsamt i bruk. Personerna
framträder inte längre som melodramatiska
skepnader insvepta i blodiga töcken, de delar
i högre grad både skapnad och problem med
levande människor. Ett exempel på den
inträdda förändringen får man t. ex. i "Korta,
härliga dagar", en berättelse vars namn för
övrigt låter ana en svag återklang av
Hemingway. Den hämtar sitt ämne från militärlivet,
men nu inte från ett diffust krig, som bildar
bakgrund till romantiska bilder av unga
löjtnanter med hårda drag och blanka stövlar, utan
från en trist svensk beredskap, och har som
huvudperson en försupen kompaniadjutant,
som på grund av personliga sorger tar sig av
daga, stilla och avskilt, utan att blodet stänker
mer än nödvändigt. Den klart strålande
planeten Mars har avtagit i glans och förvandlats
till stjärnknappen på en fanjunkaruniform.
I viss utsträckning erinrar Nisser om sitt
tidigare jag, han håller masken i så måtto som
han aldrig direkt yppar någon känsla för sina
personer. Här och var, som i den tragikomiska
historien om den lurade matmågen Sylberpönd,
kan man tycka att författaren med en viss
hjärtlös tillfredsställelse utmålar tillvarons
djävlighet, men i regel röjer han en i all sin
maktlöshet gripande medkänsla med lidande
människor, med den hygglige dråparen i "Höst",
med den stackars misslyckade andjägaren och
äkta mannen i "Angelus" eller den arme
alkoholisten i "Korta, härliga dagar". Åsynen av
andras död eller lidande förstenar till ett slags
likgiltig hjälplöshet, man får bära sin börda
ensam. Liksom huvudpersonen i "Vägen mot
Uzice Titovo" tigande och maktlös måste gå
ifrån den ormbitna flickan lämnar också Nisser
sina människor utan att kunna hjälpa dem,
men han kan nu ge en bild av världen och dess
invånare, som verkar enkel och sann.
Delvis beror detta också på hans förmåga
att fånga stämningar, som är mycket rikt
utvecklad, särskilt när det gäller naturbilder. Ett
par av historierna tilldrar sig i Jugoslavien,
resten är förlagda till Värmland, och på båda
ställena kan Nisser trolla fram fina och friska
naturstycken, det må gälla aftonsvalkan i det
jugoslaviska arbetslägret eller jaktdagen i en
värmländsk skog. Denna förmåga kan också
rädda en fantastisk historia som
"Sommarsaga". Berättelsen om befallningsman, som går
603
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
