Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
vill gärna komplettera det med kravet på
litteraturhistorikerna att ägna mer
uppmärksamhet åt politisk, ideologisk och teoretisk
litteratur. Men eljest förefaller det mig, som om hela
denna diskussion fördes på ett alltför strikt
vetenskapligt plan, där den egentligen inte hör
hemma. Frågan är mindre vad som går att
vetenskapligt bevisa av sociologiska och
politiska sammanhang än vad som går att
konstnärligt gestalta och åskådliggöra, medan allt
tal om litteraturhistoriska lagar verkar rent
groteskt och får prägeln av naturvetenskapligt
intrång på reserverat område. Är det överhuvud
mödan värt att polemisera mot forskare, som
tro sig om att kunna tillämpa exakta metoder
inom historiska forskningsgrenar? Därmed
vare inte sagt, att det inte vore välgörande
med en radikal utrensning av så grovt
ovetenskapliga begrepp som folklynnen och
national-karaktärer, men metafysiken kommer ändå
alltid att sippra in längs olika bakvägar, och det
förefaller, som om även Tingsten ibland
behövde påminnas om, att det inte existerar
någon vetenskap om enstaka individer. Hans
arbetssätt är tydligen mycket hastigt, men
granskaren förfogar inte över tillräckligt med
tid, utrymme och lärdom för att kontrollera
hans referat. Blott så mycket må sägas, att
referatet av Bendas "La trahison des clercs"
är så summariskt att det blivit missvisande.
Med sina medvetna generaliseringar och
förenklingar har denne stridslystne moralist inte
framträtt med vetenskapliga anspråk. Och då
Tingsten i våras recenserade Sartres "Tankar
i judefrågan" råkade han ut för missödet att
polemisera mot en åsikt rakt motsatt den
författaren uttryckt — detta sagt endast för att
visa, att man inte skall svära ens på den
skarpsinnigaste magisters ord.
Faran med en extrem, alltför överlägsen och
utmanande intellektualism ligger ju däri, att
den, i stället för att verka upplösande på
anti-intellektualismen, tyvärr kan bidraga till att
ge denna vind i seglen. Men det får inte
förbises, att Tingsten vid sällsynta tillfällen också
visat sig mäktig ett moraliskt och emotionellt
patos. Ett sådant tillfälle är det, då han jämför
Bööks oblyga maktdyrkan med offerviljan och
hängivenheten hos Marx, ett annat, då han
i det ståtliga vårfesttalet uppmanar studenterna
till en mystik i Péguys anda, till "stora och
nobla drömmar", till "en starkare och mera
medveten vilja till stora insatser, en känsla av
hänförelse inför värden som nu blott
respekteras". Om Tingstens kritik stundom kan synas
övervägande negativ, så är det en negativ
kritik av samma slag som Torgny Segerstedt
bekände sig till i en berömd artikel från 1923,
den "som löser individen ut ur massan", den
som går ut på att "se världen i klart dagsljus.
Det är arbetets och ansvarets belysning." Och
om Tingstens begreppsanalys och dialektiska
färdigheter ibland få tycke av självändamål,
så fullgöra de dock en betydelsefull mission,
liknande den Hans Larsson en gång
tillerkände Bengt Lidforss’ publicistiska gärning,
att "tvinga människor att stå för vad de sagt
och nedlåta sig till reda och skäl". Herbert
Tingsten hör till samma släkte, även han är
i sista hand moralist. Han motsvarar till fullo
den karakteristik han själv givit av en stor
journalist; han är "kunnig, skarpsinnig, saklig
och lidelsefull". Holger Ahlenius
OM RYSK DIKTNING
Ejnar Thomassen: Rysk litteratur under
tvåhundra år. Översättning av Hjalmar
Dahl. Forum 1948. 12:—.
Vilhelm Grønbech: Dostojevskij och hans
Ryssland. Översättning av Honorine
Hermelin. Norstedts 1948.
5:75.
Nils Åke Nilsson: Sovjetrysk litteratur 1917
—1947. Forum 1948. 8: 50.
Den danske skriftställaren Ejnar
Thomassen har bakom sig en mångårig verksamhet
som introduktör av rysk litteratur. I all
synnerhet är det Dostojevskij han verkat för: hans
monografi över den ryske diktaren är välkänd
också av svensk publik. Som ett kraftprov kan
också hans ryska litteraturhistoria, nyligen på
ett utmärkt sätt försvenskad av Hjalmar Dahl,
betraktas. Thomassen ger i denna bok en
levande och åskådlig bild av den ryska
litteraturens utveckling från Lemonosovs tid och
fram till de yttersta dagarna. Hans
framställning är fylligt dokumenterad, och vad den
främst förmedlar ett intryck av är
kontinuiteten i den ryska diktningen, samhällsidéernas
levande närvaro hos de stora
1800-talsberät-tarna likaväl som hos en del av 1900-talets
författare. För frihetstendenserna i den klassiska
ryska litteraturen har Thomassen öppen blick,
de framstegsvänliga idéernas uttryck i dikten
uppspårar och fastställer han med energisk
skicklighet. Hans porträtt av de ledande ryska
författarna har klara konturer och levande
färger. De vittnar om oförvillat verklighets-
613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
