Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Söder i Stockholm
är en trakt med gamla litterära traditioner.
Allteftersom arbetarförfattare började spela
större roll i vår litteratur har stadsdelen också
bildat bakgrund åt allt fler böcker. Kanske
beror det på några individuella fördomar —
jag har i alla fall ett intryck av att t. ex. en
arbetarroman gärna får mera liv över
bakgrunden om den utspelas på det omväxlande
Söder än i den mera jämngrå Vasastaden, som
brukar utgöra dess litterära pendang i den
sortens stockholmslitteratur. Söderintressena
är emellertid väl företrädda även inom den
yngsta författargenerationen. Där kan man
nästan tala om en söderamerikansk skola (med
tonvikt på båda sammansättningsleden), en
grupp realistiska, en smula hårdkokta, i tonen
tämligen folkliga unga berättare, som rätt så
noga kartlagt sin brokiga ö. Man kan t. ex.
nämna Gustaf Rune Eriks, Gösta Petterson och
Arne Trankell. För betraktaren ter de sig rätt
lika, med vissa temperamentsskillnader, men
mellan sig uppehåller de även vissa geografiska
distinktioner, och man bör sålunda akta sig
för att utan vidare dra paralleller mellan en
novellist från Maria och en från Katarina
församling om man inte vill bli ställd till ansvar
av de upprörda författarna.
Det är kanske därför bäst att genast placera
den bok, som föranlett dessa rader, i Sofia.
Den heter "VBK, målare — poeter" (eget
förlag, 5: —) och har utgivits av
Vitabergs-klubben, en ungdomsorganisation i Stockholm.
Den lilla kalendern innehåller skönlitterära
bidrag av klubbmedlemmar, illustrerade av
tecknare bland deras kamrater. Om man
undantar Eriks och P. A. Fogelström (den
senare en av klubbens ledare) återfinns i
volymen idel nya författarnamn, liksom de flesta
unga tecknarna likaledes debuterar. Innehållet
är anmärkningsvärt jämnt. Man finner inga
tecken på någon mer originell begåvning bland
de medverkande debutanterna, men inte heller
några dåliga bidrag. Dikterna och
prosastyckena håller en hygglig litterär standard
utan att vara märkvärdiga.
Det är emellertid inte främst på grund av
innehållets kvalifikationer, som jag tagit upp
boken här, utan därför att dess
tillkomsthistoria är intressant och får sin särskilda
belysning av en annan skrift som utkommit
i dagarna. "Kulturdebatten" (Tiden, 3:25)
innehåller inläggen vid en diskussion om
folkrörelsernas kulturproblem, som för två år
sedan fördes på Tollare av representanter för
nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen,
bl. a. Gunnar Hirdman, Jalmar Furuskog, P. O.
Zennström, Tage Lindbom och Folke Fridell.
Som framgår av det sagda utkommer boken
en smula post festum, och man kan ifrågasätta
om de medverkande organisationerna och
debattörerna alls gjorts någon tjänst genom
att inläggen utgivits. Boken har redan väckt
åtskillig mindre älskvärd uppmärksamhet på
grund av det pingpongliknande utbyte av
personliga komplimanger och konservativa
åsikter, som en del av de medverkande ägnar sig
åt, och den sidan av saken skall här lämnas
därhän. Ur de mer genomtänkta inläggen i
diskussionen framgår emellertid rätt klart att den
enda form av kulturprogram en demokratisk
folkrörelse kan anta är att den efter allmänt
hållna kvalitetsprinciper söker göra sina
medlemmar kulturellt medvetna, hjälper dem att
komma i gång när det gäller läsning eller
aktivt musik- och konstintresse och sedan ser
till att de får möjligheter att nå vidare. Alla
försök att mer detaljerat ånge vad slags kultur
den enskilde medlemmen skall tillägna sig
måste misslyckas om man vill hålla på
demokratiska principer i svensk mening. (Hur
orimligt resultatet blir när man skall försöka gallra
635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
