Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Artur Lundkvist: Apollinaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APOLLINAIRE
mästaren. "Vi som dör av att leva långt ifrån
varann sträcker ut våra armar och på dessa
skenor rullar ett långt tåg med förnödenheter."
Poeten understryker ytterligare:
Slutligen har jag rätt att hälsa varelser som jag inte
känner
De drar förbi mig och hopas i fjärran
Men fastän allt vad jag ser av dem är mig okänt
Förblir deras hopp lika starkt som mitt
Jag besjunger inte denna värld och inte andra stjärnor
Jag besjunger mitt jags alla möjligheter bortom denna
värld och stjärnorna
Jag besjunger glädjen att missta sig och glädjen att dö
därav
Samma upplevelsesätt och inställning ligger
bakom Apollinaires "samtalsdikter", av vilka
"Arbre" och "Lundi Rue Christine" hör till
de mest ryktbara. Jag återger ett typiskt
avsnitt för att visa metoden och det ungefärliga
resultatet:
Du sjunger med de andra medan grammofonerna
galopperar
Var är de blinda var har de tagit vägen
Det enda löv jag har plockat har förvandlats i flera
hägringar
Övergiv mig inte i denna kvinnoflock på torget
Ispahan har gjort sig en himmel med rutor av blå
emalj
Och jag beträder åter med dig en väg utanför Lyon
Jag har inte glömt ljudet av en kokosförsäljares lilla
klocka från förr
Jag hör redan det gälla ljudet av en kommande röst
Från kamraten som ska vandra med dig genom Europa
Och stanna kvar i Amerika
Ett barn
En flådd kalv upphängd över slaktardisken
Ett bara
Och denna sandiga utkant vid en fattig stad borta
i öster
Där en tullnär uppför sig som en ängel
Vid porten till ett ömkligt paradis
Två programdikter avslutar "Calligrammes"
och därmed Apollinaires under livstiden
publicerade diktning. Den ena, "La victoire",
handlar mindre om seger i kriget än om det nya
uppfattningssättets seger: att se allt i närbild
och ge det nya uttryck, att skapa ett nytt och
närbelägnare språk. "Lämna mitt hus, diamant
som förstummats!" utropar poeten.
0 munnar människan söker ett nytt språk
Där ingen grammatiker ska ha något att säga till om
Dessa gamla språk är så nära döden
Att det blott är av vana och brist på djärvhet
Vi alltjämt låter dem tjäna poesin
Han hänvisar till havet, det alltid levande,
alltid trolösa: havet som företräder den eviga
föränderlighetens språk, där "ordet är plötsligt
och en skälvande gud". Den andra dikten, "La
jolie rousse", fixerar livsinställningen bakom
den nya poesin, och med hänvisning till sina
upplevelser ("en man som av livet och av
döden känner allt vad en levande kan känna")
förklarar han sig kompetent "att slita den
långa tvisten mellan traditionen och förnyelsen,
mellan ordningen och äventyret". Och han
vänder sig till ordningens företrädare:
Vi är inte era fiender
Vi vill ge er vidsträckta och sällsamma områden
Där mysteriet i blom erbjuder sig åt den som vill
plocka det
Där det finns nya eldar och aldrig sedda färger
Och tusentals ogripbara fantasmer
Som man måste skänka verklighet
Vi vill upptäcka godhetens väldiga land där allt tiger
Det finns en tid för jakten och för återkomsten
Överse med oss som alltid kämpar vid gränserna
Till framtiden och det gränslösa
Slutligen ser han framtiden-poesin i gestalten
av "en dyrkansvärd ryska" som drar honom
till sig som magneten drar järnet:
En skön blixt som förblir
Eller dessa lågor som buktar sig
1 de vissnande rosorna
Apollinaires prosa står inte i nivå med hans
dikter, men hans troligen främsta prosabok,
"Le poète assassiné", skriven under kriget och
utgiven 1916, belyser honom själv på ett
intressant sätt. Det är en skämtroman, tydligen från
början tänkt som ett muntert spex, men med
självbiografiska inslag i vrångspegeln och en
vaknande ångest som kommer den glada skalde-
647
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
