Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Einar Malm: I djupa skogen. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EINAR MALM
I DJUPA SKOGEN
i
Långt från vägarna, bortom bergen
blänker svansjön, kantad av höga vassar,
näckrosbelagd där älgstigen mynnar.
Rädd för plötslig nattis har svanfamiljen
redan lättat mot vidare vatten.
Bara en gräsand kavar sig upp ur vassen,
raspande sönder ron med sitt sträva läte.
Allt blir stilla igen. Storskogens öga
blänker och glittrar djupt bland bergen,
återspeglande skyar som rämnat.
Och när vandraren smyger bort i ett skuggigt aldrog
längsmed älgstigens klövspår, där dagsfärsk spillning
ryker i gräset — då sluter sig tystnaden
hel kring svanarnas tomma sjö.
2
I djupa skogen är gott att ströva
på stiglös mossa som dämpar stegen,
där den böljar i mjuka dyningar
mellan granarnas pelare.
Trygg är leden. Bara ett skäggigt stenblock
reser sig här och var likt en öde ö.
Flugsvamparnas granna lysbojar
glimma i gröna svallet,
brandgula kantarellflak dyka ur mossan
som aptitliga grynnor,
stammarnas resliga remmarprickar
markera kursen.
Men besinna dig, öbo! Du är i skogen,
i djupa skogen, tidlös som sagan.
Grävlingar lika och furufnattar
skymta småtroll i halvdagern,
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
