Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
modet, en äldre mycket mogen herres mod att
tangera de finaste känslornas faror:
instrumentets patetiska privatton och det alltför
rörande motivets alltför lättillgängliga skönhet
och sötma. Men man kan trots allt inte
från-känna Karl Asplunds obestridliga värme en
viss stram finess och en viss klarsyn mitt i den
hotade idyll, där den intima konsten har sin rot,
och där vi kanske alla med mer eller mindre
perforerade hjärtan gärna vill dröja än en
nådatid under körsbärsträden ivrigt samtalande
om klyftan mellan äldre och yngre herrar.
Åke Janzon
KVINNORÖSTER
Maria Wine: Ring i ring. Bonniers 1948.
6: 75.
Ingeborg Erixson: Ebb och flod. Dikter.
Bonniers 1948. 6: 75.
Maria Wines nya bok är hennes
lättillgängligaste, och man kan genast utan omsvep tala
om, att den är en mycket läsbar, en mycket
läsvärd bok. Man skulle kunna gå ännu ett steg
högre i berömmandets livsfarliga trappa och
säga, att det i "Ring i ring" knappast finns
någonting som inte är läsvärt — det skulle i så
fall vara prosadikten "Lejonlandet". Så
blom-mjuka daggfriska drömland har ingen levande
något nöje av. Den rituella lejondöden
upphäver knappast menlösheten i denna svagt
Lawrencefärgade pastoral, där alla
människoblommor är snälla mot varandra, vackra mot
varandra. Paradismyter blir lätt kryddlösa
anrättningar — och det skall vara lök i all mat
utom glace enligt en utmärkt men något bisarr
maxim i fransk kokkonst — och glace, tja, inte
skall man drömma desserter.
"Ring i ring" inledes med en av dessa lätt
besatta självbespeglingar som är så
oumbärliga i Maria Wines diktvärld, och man citerar
gärna:
mitt hjärta av fladdrande fåglar
mina dagögon
med fält av böljande vete
mina nattögon
lysande förskrämda ur urtidens grotta
Och boken fortsätter med en självbespegling
på prosa, där författarinnan demonstrerar en
förening av naivitet och visdom som är
tjusande, en legering av häftigt allvar och vemodig
nonchalans, som är förbluffande. I ännu högre
grad lyrik är sången över den försvunna
glädjen — ett prosapoem en smula i Edith Söder-
grans anda, lättare och mindre explosivt,
graciösare — med den begränsning ordet graciös
innebär, med den lockelse det innebär.
Prosadikten "Livet och orden" är sammansatt av
idel aforismer, som oftast är mera lustiga än
geniala, men även här hittar man små
pepparkorn för turturduvor:
Besvikelsen håller kvinnan vaken och hennes ögon
sätter tusen fläckar på tapeten, men mannen fantiserar
om trädet han skall hugga ner och somnar snart.
I allmänhet är i denna bok prosan
värdefullare än versen, men av dikterna måste man
nämna ännu en, som heter "Den fångna
poeten", och fastän det är tröttsamt och kanske
ett svårt missgrepp, måste man säga att detta
drömporträtt, som i sin exalterade ordkonst
röjer så fina insikter, så stark verklighet, är
en skapelse i Artur Lundkvists mäktiga maner
med mästarens färger och mästarens kraft
— fastän penseln fått svepa en aning i den
lättare takt som är skaldinnans egen. Vem
porträttet föreställer — om det föreställer — vågar
ingen dödlig gissa. Det är endast forskningen
som i tidernas fullbordan har rätt att gissa fel.
Till det som man kan läsa inte bara en men
många gånger i "Ring i ring" hör framför allt
de prosaskisser som bygger på barndoms- och
ungdomsupplevelser. I "Fem möten med min
moder" och "Drömmen om fadern" har det
drömska element, som kanske alltför mycket
varit Maria Wines poetiska sfär, smält samman
med en autentisk verklighet utan att naivitetens
friskhet gått förlorad på bekostnad av den
lugna medvetenheten, avståndets klarsyn.
Särskilt den sistnämnda har blivit ett slags
miniatyrnovell som i uttrycksfullhet och omedelbar
verklighetsprägel kan tävla även med mycket
prominenta novellisters mästerstycken. Den
poetiska koncentrationens konst kan man också
beundra i den egentligen mycket konstlösa
historien om väninnan Erna. Ännu naknare
och omedelbarare framträder
ungdomserinringarna i "Det måste hända" och "Också en
lek", där det pinsamt upprörande och
beklämmande banala i den första erotiska
upplevelsens föga musikaliska drama är skildrat med
en finhet och en natur, som är oemotståndlig.
Den avlägsna gäckande drömska röst som ljöd
i Maria Wines tidigare diktsamlingar har
kommit närmare. Den har inte förlorat
någonting av sin friskhet, den har vunnit i klarhet
och värme, vunnit i styrka.
Ingeborg Erixson är en långt avlägsnare
röst än Maria Wine, så avlägsen att man måste
•675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
