Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Jöran Fischer: Utflykt från det grå huset. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRAN FISCHER
Nu var de som bäst i färd med att rasera hans
verk. De sparkade sönder hans städer och
brobyggnader, slängde hans mödosamt
inplanterade majsodlingar i sjön, och en av dem stod
och kastade sitt vatten över hans nyss
påbörjade huvudstad.
Han lämnade hinken och rusade bort till ön.
Låt bli det där, ropade han. Förstör inte
min ö. Det är min ö. Hör ni, låt bli.
Hör på den, skrek en av pojkarna. Han
säger att det är hans ö. Det var en fräck en.
Och förstörelsen fortsatte.
Då blev han vild av raseri. De var tre
stycken där ute, alla större än han själv. Men
han var inte feg. Han plumsade ut i vattnet,
kom upp på ön och började slå omkring sig.
Men övermakten var för stor.
Vi skall ge honom. Vi skall lära honom. Han
bits, den rackarn. Ta honom i benen. Vi skall
ge honom för hans ö.
Och de släpade honom i land, tryckte honom
mot marken och slog honom halvt sanslös,
innan de lämnade honom och under skratt och
stoj rodde bort i sin båt.
Han låg på stranden, blodig och med svullna
ögon. Han grät av smärta och känslan av sin
egen maktlöshet. Men för hans blick dansade
ön. Solen lyste som eld över tak och
tornspiror, floderna rann, och vägarna ringlade
som ormar. Den brinner, den brinner, tänkte
han. Men så slog vattnet upp över den i en
stor våg och släckte flammorna. Och den
försvann i djupet.
Långsamt arbetade han sig upp till
medvetandets yta. Han öppnade sina ögon och slöt
dem igen. Det sved som eld i dem. Han sträckte
ut armarna och grep med händerna tag i den
mjuka tången, som han låg på. Så reste han
sig sakta upp på armbågarna och började se
sig omkring.
Ljuset silade ned genom det klara, gröna
vattnet. Då och då gled en skugga sakta förbi
över sanden. En abborre spratt till och
försvann mellan stenarna. Ibland rök det till i
sanden efter några småflundror, som bökade
där. Han kom ihåg sin barndoms flundre]’akt.
Hur han försökte fånga dem med foten, och
hur det kittlade under hålfoten, när han någon
gång lyckades.
Då sjönk jag inte så djupt ändå, tänkte han.
Här är svalt och skönt och mina ögon känns
bättre.
Han lade sig åter ned på rygg och låg och
stirrade upp genom vattnet.
Ön, tänkte han. Min ö, den försvann i eld
och vatten. Aldrig har den varit mig så nära,
så gripbar. Hade jag bara hållit ut en kort
stund till, så hade jag stått där nu. Var är jag?
Och vart är jag på väg? Skall jag då alltid
vara på väg, aldrig nå vad jag söker? Eller
har jag redan nått mitt mål? Detta är kanske
döden.
Du är inte död, hörde han någon säga. Han
reste sig åter upp på armarna och såg sig
förvånad omkring. Där satt de framför honom,
hela följet från huset på backen. Nu såg han
dem klart allesamman.
Du är inte död, upprepade magistern, för
det var han som hade talat. Men du kunde ha
varit det, om inte vi hade hjälpt dig. Det var
ofint av dig att smyga i väg som du gjorde
utan ett ord till tack och farväl. Till all lycka
vaknade skomakarn och slog larm. Och vi
lämnar dig inte i sticket, som du ser. Vi är ju
dina vänner. Vi följde ditt spår och såg dig
simma rakt ut till havs. Var du då alldeles från
vettet? Har du då ingen ansvarskänsla, min
gosse? Men allt kan ledas till det bästa. Som
du vet är jag specialist på bläckfiskarnas
nervsystem, en av de mest namnkunniga och
berömda. Redan som pojke började jag dissekera
bläckfiskar, och de har sedan blivit mina bästa,
ja, jag kan gott säga mina enda vänner. De
är tysta, försynta och trofasta. Släpper aldrig
taget och fladdrar inte från det ena till det
andra. Allt vad j ag avstått ifrån, när det gäller
mänskliga kontakter, har jag fått tusenfallt
igen i bläckfiskarnas vänskap och kärlek. Din
situation nu ger dig din stora möjlighet. Ditt
enastående tillfälle. Du är fri och kan gå vart
730
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
