- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
744

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Ivar Lo-Johansson: En ny proletärdikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IVAR LO-JOHANSSON

En del av 40-talsförfattarna kände
fortfarande blodsgemenskap med arbetarklassen.
Intellektuellt, identifikatoriskt tillhörde de
däremot den studerade klassen. Det fanns hos
dem en emotionell dragning till arbetarklassen,
som alltjämt ansågs representera radikalismen,
"framsteget", "det nya". Men de hade mera
sällan djupare direkterfarenhet av själva
arbetet och arbetarna.

Detta är ingen anklagelse, utan en
distinktion. Samtidigt och följdenligt som den
sub-jektivistiska dikten under decenniet svällt ut,
har proletärdiktningen nästan upphört. Och
samtidigt har den också förklarats överflödig.

Det är inte särskilt märkligt att en
författargeneration med i de flesta fall så väsentligt
olika erfarenheter mot en föregående måste
finna proletärlitteraturen onödig. När man
avlägsnat sig från kollektivet, tycks också
kollektivet onödigt. Individuella problemställningar
blir då de allra viktigaste. Synen på dem som
går kvar i miljön har därmed också väsentligt
förändrats.

Genom uppfostran i en borgerlig
bildningsmiljö blev den nya författargenerationen
nödvändigtvis mer "individualistisk". Det var
mycket naturligt att den reagerade utifrån
sina nya erfarenheter, som var så olika det
stora flertalet i den glömda miljön att det
tycktes som två världar. Från detta slöt sig
några till att det fanns en "generationskamp".
Det fanns ingen direkt generationskamp. Men
författarnas erfarenheter var väsentligt olika.
Det nya angreppet på proletärdiktningen kom
till stor del ur samma växtgrund som det
gamla angreppet.

IV

Som en demonstrativ motsägelse i det nya
angreppet på proletärdiktningens
existensberättigande kommer att den förnämsta
prestationen inom 40-talisternas skönlitterära prosa
faller inom just proletärlitteraturens område.

Undantaget är Folke Fridell. Hans första tre
prosaböcker om textilarbetarnas förhållanden
fortsätter och utvidgar proletärdiktningen.

Fridells fall är ett särfall såtillvida som han
under tretti år stått kvar i arbetsproduktionen,
delat textilarbetarens lott, levt och tänkt som
arbetare i sin arbetsmiljö. Han har inte på ett
tidigt stadium avskilt sig från sitt kollektiv.
Hur riktiga eller ensidiga hans teorier och
protester än må vara, får de en betydande tyngd
av just det förhållandet. Han har därigenom
viss befogenhet att uppträda som talesman för
sitt kollektiv.

Fridells huvudproblem är ett socialistiskt
("att få vara med och dela och bestämma").
Hans protestskrik höjs mot den
tidsstudiekont-rollerade "maskinbetjäntens" tillvaro i den
moderna löpandebandsindustrin. Det är alltså
problemet mänskan—maskinen.

Det socialistiska programmet är urgammalt.
Protesten mot robottillvaron, mot
löpande-bandsindustrins ödesdigra inverkan på
proletären, har i litteraturen också gestaltats förr.
(Ett exempel utom litteraturen är Chaplins
"Moderna tider".) Att Fridells hittillsvarande
böcker, fyllda av renodlade protestladdningar,
ändå verkat så betydelsefulla, beror som
nämnts dels på att han talar ut ifrån en så
stor erfarenhet, dels på att vi nu har kommit
till ett skede i samhällets socialisering då
individens trivsel i produktionen blivit det
kanske mest centrala problemet. Det är inte längre
direkt fråga om mat för dagen. Det är frågan
om hur mänskan ska kunna hålla ut, fast hon
har mat.

Att söka en motpol till effektiviseringens
utarmande verkningar på individen har visat
sig kunna uppställas som ett av målen för just
proletärdiktningen. Det är ett absurt misstag
att tro att proletärdiktningen har till uppgift
att förvandla allt till massagods.
Proletärdiktningen har till sin uppgift att utreda
proletärens ställning.

För industriarbetaren är maskinen ett
livsproblem. För exempelvis lantarbetarna har
maskinen varit till välsignelse. De olika
förhållandena visar miljöns oerhörda betydelse.
Exemplet visar hur viktigt det är att förstå
mänskans ställning i arbetarmiljöerna som

744

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0760.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free