- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
761

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

DEN PERMANENTA
JULGÅVAN

Olle Hedberg: Ban före dan. Roman.
Norstedts 194,8. 12:—.

En ung fil. mag. i Olle Hedbergs nya
roman konstaterar i ett samtal om
Dostojevskij, att stor konstnärlighet inte
garanterar tankeskärpa. Med tanke på Olle
Hedberg skulle man nästan kunna konstatera
motsatsen. Om han inte vore en utpräglat
intelligent författare, så skulle förmodligen hans
böcker nära nog ha liknat de läseböcker som
man tillhandahåller småskolans barn. Tar
man bort den fortlöpande psykologiska
kommentaren återstår ingenting, det vill säga
några intetsägande tanter och farbröder och
några mer eller mindre välartade ungdomar,
som hyser välbalanserad sympati eller lindrig
motvilja sinsemellan. Hos andra betydande
författare skulle, om man kunde företa ett
sådant kirurgiskt ingrepp, ändå väsentliga
suggestiva element bli kvar: stämningsvärden
och stilvärden, tempostegringar och
spänningsmoment, lokalfärg och atmosfär,
åskådlig gestaltskildring, primitivitet och
raffinemang, sentiment och dofter. Det vore
naturligtvis en mild överdrift att påstå, att Olle
Hedbergs böcker saknade allt detta, men de
äger inte i någon högre grad dessa suggestiva
värden, och i den mån de finnas är de
huvudsakligen biverkningar till den intelligenta
kommentaren.

För att i någon mån åskådliggöra vad man
menar med så metafysiskt klingande begrepp
som atmosfär, stämningsvärden och stilvärden
kan man ställa mot varandra två citat. Detta
är den välbekanta ingressen till en nu över
femtio år gammal bok:

En ung herre i mörkblå överrock och röda
handskar kom ut ur en butik vid Arsenalsgatan.
Handskarna voro alldeles nya, han hade just köpt dem
i butiken.

Han var helt ung, knappast tjugu år.

Olle Hedbergs nittonde roman börjar på
följande sätt:

Fru Thimlin var mager, av medellängd, hade rött,
något gråsprängt hår, tunna läppar och Ijusbruna
ögon. Hon var iförd brun tweeddräkt, bar hatt i färg
och en ganska elegant handväska av mocka.

Helhetsintrycket var iblackt. Fru Thimlin gled
förbi som vilken medelålders dam som helst ur det
välsrtuerade borgerskapet. Hon såg ut som ett
svenskt genomsnitt.

Men hon var det inte.

Hos Hjalmar Söderberg — citatet är alltså
ur "Förvillelser" — är helhetsintrycket givet
med fin ekonomi, men ändå kostar han på
sig den välberäknade effekten att dröja vid
en detalj som poängteras: de nya handskarna,
de alldeles nyss köpta handskarna. Det är en
detalj med övertoner, genom att den betonas
får man ett giltigt intryck av att den unge
mannen kostat på sig en extravagans, som
man måste ha känsla för, ty man anar att han
egentligen inte har råd med sådana finesser.
Det blir en lätt melankolisk detalj, och
stämningen stärks ytterligare av den elegiska tonen
i den likaledes genom upprepning betonade
åldersuppgiften. Hos Olle Hedberg, som ytligt
sett använder samma skildringssätt, är
framställningen i det första stycket alldeles tonlös
och monotont saklig i sin torra upprepning
— som ett signalement i en efterlysning. Och
han kan i nästa stycke inte låta bli att
kommentera vad han skildrat. I citatets sista rad
vänder han plötsligt och förebådar därmed en
lång exposé över fru Thimlins sociala
ställning och privata situation —- hon är gift med
en rådman och har intellektuella intressen.
Liksom i allmänhet i Olle Hedbergs romaner
utspelas även i "Dan före dan" den
psykologiska reningsproceduren i två olika
destilla-tionsplan: ungdomens och medelålderns. Och
ungdomen representeras av fru Thimlins
brorsdotter Blenda — född utom äktenskapet men
nu upptagen i sin fasters familj. På Olle
Hedbergs raka men sällsynt doftlösa prosa får
man veta väsentliga saker om Blenda:

Ehuru söt flicka, för personer med faiblesse för
blondiner mycket söt flicka, var Blenda okysst. Hon
hade klar hy, jämna vita tänder och mjuka klarröda
läppar, men hon var som sagt okysst.

Den saklighet, den förmåga att skriva klart
och rejält, som givit Olle Hedberg ett något
överdrivet rykte som lysande stilist, blir
ibland — som här ovan — en smula lidande
på hans lust att kåsera. Han ersätter bristen
på atmosfärbildande övertoner med en torr
och ibland nonchalant spiritualitet.
Spiritualiteten har denna gång — som vanligt — bland
annat tagit sig uttryck i den lilla lek med
bilder som föranlett romanens titel. Den unga
Blenda befinner sig i början av boken ännu
i den hurtiga ålder, då tankar på erotik
betraktas som "dumheter", men hon är nära
den tid då "dumheterna" får en dyster
hemlighets oroliga arom. För Blendas faster är
erotiken däremot i påfallande grad "den glada

761

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0777.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free