- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
768

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

typiskt för Eriks’ intresse för dagrar och
valörer att ingen av hans noveller i denna bok
tilldrar sig mitt på ljusa dagen.

Motivet i många av berättelserna är att
människor kommer till klarhet om sin situation,
får ett slags balans i själen därför att de ser
sitt öde i ögonen och erkänner det. Det kan
gälla en akut situation, som för den
yrkesstolte stansaren, som inte vill erkänna att han
är sjuk. Han har aldrig missat en arbetstimme
på nitton år, och det vill han inte göra nu
heller. Man får följa den febersjuke på hans
smärtansväg till fabriken och får dela hans
plågor, både de kroppsliga och dem som
orsakas av att han inte hinner stå vid sin
maskin i tid. Så med ens ger han efter, tas
med att han är sjuk och får ro. Det kan också
gälla andra förhållanden, som i "Det
främmande rummet", historien om en flicka som
flyttar hemifrån för att i ett tråkigt hyresrum
söka den frihet hon inte får hemma. Om henne
heter det när hon ligger och funderar i sin
otrivsamma nya lya:

Hon måste erkänna sitt jags nusituation, hon
måste borra sig in till sin djupaste personlighet, det
var nödvändigt för att hennes jag skulle få en
förklaring, nånting som liknade en mening — om inte
annat så en kunskap om hennes personliga livs brist
på mening.

Gustaf Rune Eriks har skaffat sig en
sär-plats bland de unga berättarna, framhöll Per
Erik Wahlund i en fin studie för ett år sedan.
Den nya boken innehåller många prov på
klok, varsam berättarkonst av en erfaren
författare, som känner stort medlidande med
människorna och kan visa det på ett ömsint
men ändå osentimentalt sätt. En särskild plats
i den nya volymen intar den avslutande lilla
självbetraktelsen "Blått är det förlorades färg"
(först tryckt i All världens Berättare), som till
vemodigt bluesackompanjemang spelar upp en
fin och melankolisk skildring av en ungdom i
1930-talets Stockholm. Eriks’ lyhörda känsla
för stadens liv och rytm hör till de saker som
ger honom hans speciella egenart.

Eriks’ förtjänster som novellist har också
gjort att han är ovanligt väl företrädd i de
urval av unga novellister som hittills utkommit.
Redan i Arne Häggqvists "Unga berättare"
för tre år sedan framstod han som en av de
mognaste och skickligaste författarna, och
även i de två urval, som på senare tid
utkommit hävdar han sig väl.

Den ena av dessa böcker, Axel Liffners och
Artur Lundkvists förträffliga "Nya berättare",

har spritts genom bokklubben Svalan och nått
en mycket stor upplaga. Som den endast är
tillgänglig för klubbens medlemmar faller den
emellertid utanför vanlig
recensionsverksamhet. Det andra urvalet är "Moderna svenska
noveller", som sammanställts för
finlandssvensk publik av Stig Carlson och varav en
delupplaga sprids i Sverige. De representerade
författarna kan nästan alla rymmas i det vida
begreppet 40-talister, utom Tora Dahl och
Arvid Brenner; titeln är därför kanske något
diskutabel. Även Sven Rosendahl, som också
hos Liffner & Lundkvist fått välförtjänt
erkännande, finns xned all rätt hos Carlson. Man
kan däremot möjligen fråga sig om en del
författare, Torsten Bohr, Folke Dahlberg och
Åke Wahlgren är tillräckligt välmeriterade för
att få vara med när, t. ex. Peter Nisser, Bengt
Gunnäs och Arne Trankell ställts utanför, men
annars är det ett personligt och okonventionellt
urval, som bl. a. omfattar åtskilliga berättelser
som inte förut utgivits i bokform. Boken är
mycket användbar om man vill lära känna den
uppsättning rika och skiftande begåvningar
som det sista decenniet börjat göra sig
gällande i svensk prosalitteratur.

Utgivarens inledning och presentationer skall
här välvilligt förbigås, sedan den rikedom på
överraskande liknelser och bilder framhållits,
som utgör deras mest utmärkande drag: "Om
det exklusiva experimenterandet hittills i stor
utsträckning satt sin prägel på vår yngsta
litteratur", heter det t. ex., "beror det givetvis
på att de skrivande ungdomarna känt sig föga
hemmastadda i de dräkter som en kanske inte
alltid klart skönjbar, men ändå besvärande,
litterär tradition tillhandahållit." Bilden av
den litterära traditionen som en besvärande,
ehuru inte alltid skönjbar garderobiär är
onekligen ny och originell. Åke Runnquist

PELLE-JÖNS I VÅRT ÖDE

Erik Norlander: Clown för liten publik.
Bonniers 1948. 8: 50.

Töre Zetterholm: Krevad. Norstedts 1948.
8: 50.

Herbert Vilén: Förbjudet led. Bonniers 1948.
7: 50.

Vilken är den innersta drivkraften till våra
handlingar? Vem formar egentligen vårt öde,
vi själva, andra människor eller ett oåtkomligt
öde? Erik Norlander är inte den ende för-

768

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0784.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free