- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
785

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Ebbe Linde: Teaterkrönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATERKRÖNIKA

bankscenen, med människor som strömmade in och ut
genom en dörr och uppför en trappa, möttes, stötte
ihop och väjde, och skyndade vidare, upptagna var av
sitt, medan skrivmaskinerna klapprade — först i
normal takt, så i crescendo furioso, virvlande smatter och
vilt rusande skaror, som i en mardrömmens speldosa.
Under allt detta Josef K.:s solopantomim med stora
gester en trappa upp och de tre gratulerande flickornas
huvuden idiotiskt framträngande ur en lucka. Eller
man kan nämna den enkla avrättningsscenen med de
båda följeslagarna i hög hatt och Josef K. mellan sig
skyndande över ett tomt golv, där scenens mäktiga djup
och luftperspektivet, som en lätt gasslöja och dimblått
ljus åstadkom, kunde utnyttjas för en avståndsillusion
av oerhörd verkan. Insceneringen var av Knut Ström,
personinstruxen av Torsten Hammaren. Bådadera
märktes granneligen och till det bästa.

Kanske bör det tilläggas att André Gides insats i
pjäsen också har sitt självständiga intresse. Den var
mest märkbar i scenen i domkyrkan, där patern hade
begåvats med ett långt tal, avsett som en nyckel till
hela symboliken. Det rörde sig om skuldens
allmänne-lighet och utvaldheten till renande lidande — ett
"trösteord efter klagovisorna", för att tala textens
egna ord, vilket visserligen var noll procent Kafka och

hundra procent Gide, men Gide av hög klass.

*



Ännu tre omarbetningar efter prosaberättelser har
under månaden kommit på de svenska teatrarnas
spellistor.

En står i särklass: "Arvtagerskan" (The Heiress)
på Göteborgs Stadsteaters Studio, av paret Ruth och
Augustus Goetz, efter Henry James’ roman
"Washington Square" (prem. 6 nov.). Hur pass mycket ur
romanen som pjäsbyggarna har tagit ut, undandrar sig
anmälarens bedömande, måhända ej stort mer än
karaktärerna och miljön, som var kärleksfullt återgiven
i föreställningen: förmöget 1850-tal i New York. Men
slutprodukten är i varje fall ett riktigt drama, fast och
slutet, fjärran från den lösa tablåmässighet som gör
de flesta dramatiseringar till så klena pjäser. — En rik
läkare har en dotter, som han omedvetet trycker ned
i skorna, för att hon inte är så vacker och talangfull
som hans avlidna maka. Denna dog när dottern föddes,
det är det han i grunden aldrig har kunnat förlåta
dottern. En friare kommer. För flickan blir det en
väldig upplevelse, ty oerfaren som hon är tror hon sig
nu för första gången uppskattad som människa och
kvinna. Men fadern kan ju inte tänka sig annat än att
den unge mannen kommer för pengarnas skull, och ger
sig inte förrän han bevisat det för dottern och brutit
sönder hennes lycka. Hon hårdnar till svar och tar sin
stillsamma, men obarmhärtiga hämnd på båda män-

nen, för att leva vidare som tillfrusen ungmö. Det är
ett skådespel med distinkt atmosfär och fin psykologi,
ett fynd för intimismens mästare Helge Wahlgren.
Det blev också en av hans bästa föreställningar,
åtminstone vid premiären (peppar, peppar, man har
sett katastrofala deklineringar i efterhand, ej minst
på denna lilla scen). Utomordentliga i sina roller var
Martin Ericsson (fadern), Maria Schildknecht
(förtrogen faster) och ej minst Annika Tretow,
arvtagerskan själv. Hon slog an klaven precis redan i sin
första entré, en av författarna utomordentligt
skickligt insatt scen: hon kommer där, blyg och hemligt
förväntansfull, i sin nya klänning av samma färg som
modern brukade bära. Vad skall fadern säga? Men
han märker inte ens poängen, trots allt sitt tal om den
oförglömliga avlidna, och uppmärksamgjord på den
är han genast färdig med en suck: ja, din mor var
mörk, hon kunde bära upp den färgen. Ett stycke som
fängslar med de stillsammaste medel. Teckentydare
har velat se ett väderleksmärke i dess stora
amerikanska publikframgång, förebudet om ett omslag efter
samtidsdramatikens cyklon av våldsamma skök- och
Caliguladramer. Den som lever får se.

Knappt att nämna på samma dag är Blancheteaterns
föreställning av "Fettpärlan" av Gösta Sjöberg, efter
Maupassants berömda novell "Boule de Suif" (18
nov.). Och dock hade också den ett visst bättre
underhållningsvärde, understött av miljö- och
tidsskildringen, särskilt i den duktigt upplagda första akten, och
av en handfull goda artister, såsom Torsten Winges
lilla roué till adelsman, och Fettpärlan själv, den från
film och revy semestrande Gudrun Bröst. Dessa tvås
tète-a-tëte i tredje akten blev spelmässigt sett
föreställningens höjdpunkt.

Slutligen Eyvind Johnsons dramatisering av hans
egen "Strändernas svall" på stadsteatern Norrköping—
Linköping den 10 nov. Länge spänt väntad blev den
en besvikelse. Det går näppeligen att lägga
huvudskulden på framförandet, låt vara att det brast här och
var, som t. ex. i bågskyttescenen, som annars är
styckets mest dramatiska och vad rollerna beträffar så
låg några av de viktigaste i de bästa händer
(Gunnar Sjöbergs Odyssevs, Linnea Hillbergs snedögda
Evrykleia! Ruth Kasdans sjöjungfrufisk till Kalypso!
Gerd Hagmans Penelopeü). Nej, det som brast var
innehåll och stil i dialogen. Man förstår för all del
meningen, att Eyvind Johnson har velat beröva
antiken dess marmormantel och göra den hemtam för
svensk vardagspublik. Man förstår att han var tvungen
breda ut en trasmatta och bjuda en kryddsill till vinet.
Men måste det till en sådan jargong bland de gamla
hjältarna, för att de ska bli levande? Och vad är det
som blir levande så? ■— Nu kan man säga att detta
drag i dialogen fanns redan i romanen, som jag och

5 BLM 1948 X

785

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0801.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free