- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
16

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Olof Molander: Kring några brev från August Strindberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLOF MOLANDER

ägnar sig tydligen icke åt att skriva
tendenspjäser av allvarlig natur eller djuptänkta
skildringar ur vardagslivet. Han bör därför hålla
sig till den mera roande och legèra Sardouska
genren, där han är framstående." Faktum är
att Levertin hade rätt; Molanders stora
begåvning skulle realiseras på ett helt annat område
än på diktens. Det blev för övrigt inte någon
"Realistkalender"; Strindberg begav sig på
senhösten 1883 i landsflykt till Grez, och
Harald Molander fann likaledes sin ställning
i hemlandet ohållbar och gick i landsflykt till
Helsingfors — utan all jämförelse för övrigt.

I Helsingfors blev han, vid tjuguåtta års
ålder, scenisk ledare för Svenska teatern och
kom därigenom att spela en ganska hedersam
roll bland annat i Mäster Olof-dramats
scenhistoria, ty denna svenskspråkiga teater blev
tack vare honom den andra i ordningen, som
uppförde prosaversionen. Premiären ägde rum
den 30 november 1887. (Som bekant dröjde
det ända till 1933 innan Kungl. Dramatiska
teatern införlivade prosaversionen med sin
repertoar.) Harald Molander iscensatte stycket,
och eftersom han alltid själv gjorde
dekorationsskisserna för sina insceneringar, har man
anledning förmoda att det fanns stora likheter
mellan denna och hans mycket berömda
inscenering på Vasateatern 1896.
Premiärframgången var betydande. Han skriver därom till
vännen Knut Michaelson: "Igår hade jag en
stor succés med ’Mäster Olof’, som här både
spelades bättre och var bättre monterad än
i Stockholm, det försäkrar jag." Någon
publikframgång blev det emellertid inte, och när
stycket efter fyra föreställningar måst
nedläggas, skriver han till sin mor: "Mäster Olof
gick ej i dessa dumma finnar, jag vet ej
varför. Men deras smak är nu en gång
halvcivili-serad, mitt emellan mongolisk, kinesisk och
ingen alls."

Finland tillhörde under den ryska tiden de
länder, som icke anslutit sig till
Bernkonventionen om den litterära äganderätten. De
finska teatrarna kunde därför utan ersättning
spela vilken utländsk dramatik som helst.

August Lindberg, som hösten 1887 gästspelat
på Svenska teatern i några av sina glansroller
(bl. a. Rosmer, Oswald och Hjalmar Ekdal),
kände till teaterns planer på "Mäster Olof"
och varskodde Strindberg, vilken för tillfället
uppehöll sig i Danmark, som vanligt i prekära
ekonomiska omständigheter. Resultatet blev
följande brev:

Broder Molander,
Som jag hör av August Lindberg att Ni
repeterar Mäster Olof, slutar jag att Ni antagit
den till spelning. När nu Helsingfors teater,
oaktat ingen konvention finns, förr givit mig,
tänkte jag i anseende till mina ekonomiska
svårigheter, söka Din diskreta mellangång för
att utverka hur litet som helst. Ville Du därför,
utan att framställa någon fordran, söka
förorsaka ett litet kontant Ehrenhonorar tyskarna
kalla, så vore jag Dig livligt erkännsam.

Vänskapsfullt

August Strindberg
Klampenborg 26 nov. 1887
P. S. "Fadren" vågar Ni väl icke på?

Han fick sina pengar, och några veckor
senare skriver han:

Broder Molander,

Tacksamt bekommit 300 Kronor för Mäster
Olof!

Att stycket icke går, förvånar mig mindre.
Det är snart tjugo år gammalt, är en
operatext, ett elevarbete och numera endast för
svenskar av något litterärhistoriskt intresse.

Varför icke spela mina nyare stycken nu,
utan vänta i tjugo år tills de också bli
gammalmodiga.

Fadren till exempel, en modern tragedi, lätt
att sätta i seen utan kostnader; spelbart i
hög grad. K. Teatern i Stockholm fann det för
sorgligt, liksom sorgespel kunna vara muntra.
Spänntröjan är icke bedrövligare än förgiftade
floretter, dolkar med lingonsaft eller
tobakspipor med hård chanker.

Intrigen är icke vanvettigare än Jagos själa-

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1949/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free