- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
27

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Gotthard Johansson: Strindberg och konsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRINDBERG O C II KONSTEN

strindbergsk den beräknande
kompositions-konsten i hans sista stora skärgårdsroman än
kan verka vid sidan av detta, innebär den dock
ett koloristiskt kraftprov av en med- eller
omedveten lärjunge till de stora impressionistiska
mästarna.

När Strindberg skrev "I havsbandet", stod
han emellertid inte längre i samma intima
kontakt med sin samtids konst och konstnärer som
han hade gjort under sin kritikerverksamhet
på 70-talet. Under större delen av 80-talet
vistades han utomlands, och under denna tid
såg han visserligen minnesutställningen över
Manet i Paris 1884 och umgicks med de
svenska konstnärerna i Grez, där han vistades
i flera omgångar. Men hur fjärran han redan
stod för deras strävanden, som just vid denna
tid resulterade i opponentrörelsen och
Konstnärsförbundets bildande, visar bl. a. uppsatsen
om Carl Larsson. Efter ett par svåra år i
hemlandet, under vilka bl. a. "I havsbandet" kom
till, gick han i början av 90-talet på nytt i
landsflykt. Den förde honom först till Berlin,
där han blev medelpunkten i en krets av unga
radikala tyska och nordiska författare och
konstnärer. Bland dem var också Edvard
Munch, som vid denna tid och samtidigt med
Strindberg upplevde sitt första genombrott i
Tyskland. Man kan fråga sig, vad detta möte
betytt för de båda i mycket besläktade andar,
som några årtionden senare skulle komma att
spela en förstaplansroll vid den tyska
expressionismens uppkomst. Att det för den yngre
av dem, Munch, inte varit utan betydelse är
mer än sannolikt. De ångestfyllda
neurosstäm-ningar han vid denna tid — "Livsfrisens"
första tillblivelse — gestaltar i sitt måleri och
sin grafik ha många beröringspunkter med
Strindbergs samtida diktning, där det
patologiska spelar en så dominerande roll. Hur litet
Munchs måleri å andra sidan betytt för
Strindberg bevisas framför allt av de tavlor han själv
vid denna tid målade.

Strindberg som målare är ett kapitel för
sig, men det är tyvärr ännu till största delen
oskrivet, och det skall därför här beröras

endast i korthet. I själva verket är det inte
heller, trots det betydande intresse det i och
för sig äger, av någon avgörande betydelse för
frågan om diktarens förhållande till konsten.
I Strindbergs ofantliga livsverk är det en
episod. Måleriet var för honom en avspänning,
som han grep till i perioder av missmod och
leda vid den litterära verksamheten. Första
gången var, när han efter avbrytandet av sina
Uppsalastudier och de första motgångarna med
sin ungdoms litterära storverk, "Mäster Olof",
kände sig som en misslyckad. Påverkad av
artistumgänget i Röda rummet och främst Per
Ekström började han måla för att förströ sig.
"Han hade ingen tanke på att bli målare,
utställa i konstföreningen, sälja tavlor eller
dylikt", skriver han själv i "Tjänstekvinnans
son". Men han fortsatte med det även sedan
han efter nya motgångar av olika slag fann
en nödhamn, som han själv uttrycker det,
i Sandhamn. Men upplevelsen av denna miljö
fick sin verkliga utlösning inte i måleriet utan
i hans första litterära skärgårdsskildringar, där
realisten Strindberg framträder fullmogen, ett
årtionde före måleriet. Det hindrar
naturligtvis inte, att detta kan ha spelat en viss roll
vid själva utlösningsprocessen. Själv säger han
därom:

Genom sysslande med målning hade hans blick
blivit likasom vässad, så att han skarpt uppfattade
detaljer och kunde genom dessas hopande och
ordnande hos läsaren framkalla en stark vision av det
skildrade.

Men det är att märka, att Strindberg inte
fann samma uttrycksmöjligheter för denna
iakttagelseförmåga i måleriet som i
litteraturen. Ingen av hans målningar från
Sandhamnstiden har ens tillnärmelsevis den
friskhet, skärpa och omedelbarhet i iakttagelsen,
som utmärker de samtidiga journalistiska
och novellistiska skärgårdsskildringarna.
Överhuvud fann Strindberg i sitt måleri utlösning
för en helt annan sida av sin natursyn och
livsuppfattning än den som sätter sin prägel
på hans litterära naturskildring. Som målare
var han romantiker, och den karakteristik han

27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free