- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
43

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Holger Ahlenius: Att vara människa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATT VARA MÄNNISKA

är tvillingsyster med Gides Robert i fråga om
hyckleri och drypande egenrättfärdighet. Men
i jämförelse med den smalspårige Robert är
hon vida mer sammansatt och intelligent, full
av kvinnlig slughet och list och dessutom på
ett helt annat sätt sedd inifrån, en skenkristen,
rannsakad från kristna utgångspunkter.
Grundfelet är hennes totala kärlekslöshet, hennes
inbillning om att kunna samla meriter inför
Gud genom "goda gärningar" och iakttagandet
av yttre fromhetsregler, genom nitälskan om
andras renhet i liv och lära, genom "välmenta"
ingripanden i andras angelägenheter och
livsöden — allt under religionens täckmantel.
I själva verket tillfredsställer hon bara sin
maktdrift, sina angivar- och hyeneinstinkter.
Allt blir till led i hennes privata
fullkomnings-system; hon frossar i skadeglädje då hennes
dystra förutsägelser slår in i fråga om folk
som inte följt hennes råd, och hon märker
inte att hon själv bidragit till att framkalla
olyckorna — så enorm är den kraft vi lägger
ned på att ljuga för oss själva. Men det
kommer en dag då hennes avskyvärda handlingar
vänds mot henne själv, då hennes ögon öppnas
för vilka motiv av personligt agg och hemlig
svartsjuka som behärskat henne, för att den
enda vägen mot helgonlikhet är insikt om det
egna eländet, den egna intigheten och om att
Gud allena har äran av de ansatser till det
goda som kan finnas inom oss. Vad som
till sist frälser henne, är en strimma av den
gudomliga kärlek, som ensam förmår bryta
den ohyggliga världsordningen, och som når
henne via den jordiska men osjälviska kärlek
till en åldrad man som griper henne på hennes
egen ålderdom och förlänges utöver den
älskades död.

I romantekniskt avseende är boken behäftad
med en del otympligheter, och som nästan
alltid hos Mauriac är det ondas slingrande stigar
kartlagda med en helt annan konst än Guds
raka vägar. Frånsett den obegripliga tron på
kyskhetens egenvärde synes Mauriacs livssyn
ha ljusnat, eftersom han numera tycks mena
att all verklig kärlek är av samma väsen. Men

fullt klart är detta inte, och själva
huvudmotivet, avslöjandet av den människosort, som
har valt Gud men som inte har valts av Gud,
är utfört med obönhörlig och genomträngande
skärpa. Även en rad bifigurer och ett otal
inströdda maximer röjer hans djupa
kännedom om släktet människa och dess lott, en
kännedom som ansluter sig tätt till Kyrkans
omätliga erfarenhet och ut i fingerspetsarna
är genomträngd av den. Karin Alins
översättning flyter i allmänhet ledigt, men ett par små
konstigheter kan noteras. Den pedagog i
anspråkslös befattning som tilldelats den
magnifika titeln "studieinspektor" är tydligen vad
vi kallar en "tillsyningslärare", och varför
i all världen har den kände Pascal-utgivaren
Léon Brunschviggs namn förtyskats till
Braunschweig?

Den sällsamma teologi utan Gud eller
odödlighetshopp, som går under namnet
existentialism, utgår liksom Descartes från
jagmedvetandet men har från den klassiska
katolicismen övertagit inte bara tron på viljans frihet
— här fattad som människans unika frihet att
i varje situation genom sina handlingar välja
sig ett jag, ett liv och en död — i sista hand
alltså en lika metafysisk människouppfattning
som Kyrkans, utan dessutom har
kyrkofädernas och skolastikernas gamla tvistefrågor om
essensen och existensen där återuppstått till
nytt liv. Men eftersom det inte finns någon
gudomlig plan för människan, så existerar
hon först i köttet och skapar sedan själv sin
väsensart, sin essens, i kraft av de
förmögenheter som skiljer henne från djuren.

Om hur människor alltifrån 1200-talet och
ända fram till revolutionsåret 1848 i ångest
och övergivenhet gjort detta dagliga och
stundliga val, som alltid står mellan fatala alternativ,
mellan ett svårbestämbart nu och en
oberäknelig framtid, och alltid implicerar andras blod,
andras lidande och död, har Simone de
Beau-voir berättat i den stora historiska romanen
"Ingen är odödlig", som nu föreligger i Eva
Alexandersons skickliga tolkning, där jag bara
lyckats hitta gallicismen "Jag har behov av

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free