- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
56

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

MARTINSON

Harry Martinson : Vägen till Klockrike.
Bonniers 1948. 12:25.

Alla Martinsons böcker är strängt taget
luffarböcker, och närmaste föregångaren till
höstens stora, av mänsklighets- och
evighetsperspektiv sammanhållna fragmentsamling
heter "Vägen ut". Det finns också episoder
i den nya boken som man skulle bli kuggad
på om man hade att genomgå en examen i
Martinson. Man skulle hänföra dem till
tidigare verk. Tag t. ex. "En gyllene kväll vid
Vänern" eller detta:

Han tog några djupa dopp och satte sig sedan på
en sten, stack ner benen och lät fötterna vila i
vattensvalkan. Kring de svullna tårna kände han nu hela
insjön Paren i hela dess svalkande rymlighet. Från
andra sidan sjön hördes röster från folk som också
badade, efter en het skördedag.

Man minns den ömfotade flyktingen Martin
Tomasson på väg upp mot Göta kanal.

Men det är ständigt mot förenkling och
fördjupning Martinson går (bortsett från hans
återfall, då och då, i en art av terminologisk
förkonstling), och sådana scenerier och
stämningar, på vilka de förra böckernas tjusning
i mycket hög grad vilade, uppträder i den nya
boken mest som pauser. Stunderna av
ungdom, äventyr och hela världen framför fötterna
har blivit stunder av respit och av
bort-blickande — knappast framåtblickande —
vemod. Ju mer ungdomsperspektivet
förskjutits, desto mer har också författaren förskjutit
det. Luffaren Bolie luffar ungefär lika långt
tillbaka på andra sidan Martinsons egen
luffar-tid som Martinson skriver om honom hitom
samma tid. Det ger både honom och hans
luffande en allmängiltigare, mer historisk
dimension, eller med andra ord: det ger en
sådan dimension åt Harry Martinsons egna
ungdomserfarenheter, och kanske är detta en
inte alldeles ovidkommande synpunkt på den
"teknik" med vars hjälp han sökt göra sin bok
till ett slags självporträtt på avstånd — han
har på så sätt också fått användning för sin
underbara förmåga att omsmälta, förnya och
uppfriska ungdomsminnen. Bolie är av
hand-cigarrmakarnas förnäma och utdöende skrå

och en av dessa människor som haft så svårt
att finna sig till rätta i livet, att vad han
en gång haver blivit, det haver han blivit.
Omskolning är ett okänt begrepp, och efter
en olycklig kärlekshistoria hamnar han på
vägarna, alldeles som högsjöeldaren
Martinson under den stora tonnageuppläggningens
år (och sedan kolstybben satt sig fast i
lungorna) hamnade i fantasiarbetarnas stora
luffarkår. Det onyttigaste för den vid
cigarrbänken bundne Bolie var väl fötterna, och det
onyttigaste för den djuriskt arbetande eldaren
framför fyrarna var väl fantasiglöden. Båda
har gjort en nödvändighet av det onyttigaste.
Bolies "fotflit" är, som den fantasiflitige
Martinson säger, stor.

Och på fantasiflitens konto får man väl
också skriva att Bolie blivit en så pass irreell
luffare. Visserligen torde Martinson ha
ojämförligt mycket större erfarenhet av
luffar-väsendet än undertecknad, men i den hemlösa
värld han skildrar finns, åtminstone vad
luffarna själva anbelangar, inte mycket som ens
snuddar vid andra brott än allmän
asocialitet — där står heller ingenting om löss,
brännvin eller ens rödsprit, och detta i en tid då
det inte ansågs för helgerån att bjuda
stavkarlen en sup vid dörren. Martinsons luffare
är "fina" luffare, och den som lutar åt "fula
gubbens" eller "rödmålarens" håll är gunås
inte någon riktig luffare. Må så vara. Och det
är klart att man bör uppfatta boken som i det
väsentliga symbolisk, en skildring av den
rastlösa själen i en värld där de flesta förvaltar
sitt pund genom att gräva ner det, men i det
långa loppet blir kanske även den symboliska
sanningen lidande när realismen brister.

Emellertid har det väl inte varit Martinsons
mening att vara rättvis i smått utan att vara
det i stort. Och hans bok är — med försynta
medel — inte bara en kämpande bok som
delar mänskligheten i två kategorier, å ena
sidan de hemlösa och å andra sidan de som
en annan luffare en gång kallat "les assis",
de "sittande" eller "nersuttna", utan den är
också en förlåtande bok, och det är kanske
dess finaste kvalitet. Kring flera av Bolies
mellanhavanden med drängar, bönder, villa-

56

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free