- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
72

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

[-STRINDBERGSLITTERATUR-]

{+STRINDBERGS-
LITTERATUR+}

Gunnar Ollen: Strindbergs dramatik. Gebers
i distribution 1948. 4: 50.

Walter A. Berendsohn: Strindbergs sista
levnadsår. Tiden i Blå tornet 10 juli
1908—14 maj 1912. Saxon &
Lindström 1948. 11:50.

Liksom övriga konstnärliga institutioner här
i landet har Radioteatern valt att hylla August
Strindbergs minne med att uppföra
representativa verk ur hans dramatiska produktion.
Radiotjänsts strindbergsexpert docent Gunnar
Ollen har till radiolyssnarnas orientering
presenterat en översikt av Strindbergs dramatik.
Den ger en sammanställning av de
litteraturhistoriska och teaterhistoriska synpunkter, som
kan läggas på ämnet. Att någon fullständighet
ej har eftersträvats är utan vidare självklart;
det är en allmän orientering som åsyftas. Man
får en vederhäftig, ofta inträngande analys
av verkens biografiska och idéhistoriska
bakgrund, och man får följa dem på deras väg
över svenska och utländska scener. Författaren
ger en god överblick över de svårigheter och
de triumfer, som Strindbergs verk upplevt och
ännu i dag upplever. Boken är således en ur
många synpunkter ovärderlig uppslagsbok,
kunnig, solid och fylld av förståelse för de
skiftande problem, som möta i samband med
Strindberg.

Trots att författaren alltså med denna bok
lämnat oss ett lättläst men ändå välorienterat
arbete, späckat med roande teaterrecensioner,
inställa sig dock vissa invändningar. Det tycks
mig som om Ollén i alltför hög grad varit
villig att lägga upp arbetet på det
personhistoriska planet. I analysen av dramerna gives
således kanske till övermått det
verklighetsunderlag, med vilket Strindberg arbetade.
I många fall, ja, i de flesta, har visserligen
detta mycket att säga oss, men författaren
kunde ha varit sparsammare på denna punkt.
Det viktigaste är ju ändå att visa, hur
Strindberg omformar detta till stor dikt. Här lämnar
oss författaren alltför ofta i sticket. Man
saknar nämligen i stor utsträckning den estetiska
analysen. Strindbergs dramatiska teknik både
under det naturalistiska skedet och efter
Infernokrisen belyses för knapphändigt. Endast
några sidor av inledningen ägnas detta
intressanta ämne. I övrigt hänvisas man till spridda
reflexioner i analyserna av de enskilda verken.

Att dessa synpunkter skjutits undan beror även
på bokens disposition.

Författaren har avstått från den kronologiska
framställningen och indelar dramerna i
nutidsdramer och sagospel, historiska skådespel och
vandringsdramer. Denna uppläggning
erbjuder givetvis vissa fördelar, men det kan inte
hjälpas, att alltför ofta disparata verk skjutas
ihop. Läsaren får ingen sammanhängande bild
av de olika stadierna i Strindbergs utveckling
som dramatiker. Det gäller speciellt tekniken
i den senare periodens dramer, vilka uppträda
under olika rubriker, t. ex. kammarspelen
under "Nutidsdramer" men "Till Damaskus"
under "Vandringsdramer". Den naturalistiska
dramatekniken och den senare
expressionistiska och romantiska stilen bli inte tillräckligt
belysta. Publiken behöver hjälp för att förstå
de fantastiska verken från Strindbergs senare
år. Även i recensionsutdragen offrar kanske
författaren något för mycket på publiksmakens
altare. Är det nödvändigt att här ställa
skådespelarna i centrum? I många fall äro de
fullkomligt okända. Det väsentliga måste ju ändå
vara sättet att presentera Strindberg, d. v. s. de
olika ländernas uppfattning av hans verk och
idéer.

Gunnar Ollén har trots sitt blygsamma
förord givit många nya uppslag och personliga
tolkningar av intresse. Detta gäller speciellt
90-talets dramer. Ibland lockas han kanske
t. o. m. att ge alltför stort utrymme även åt
ur dramatisk synpunkt obetydliga pjäser, t. ex.
"Midsommar", som ägnas större
uppmärksamhet än "Fordringsägare". I fråga om
analyserna av de naturalistiska dramerna ställer
man sig ibland något tveksam. Så t. ex. när
författaren diskuterar om "Fadren" är
realistisk eller ej. Jag har svårt att förstå, att det
skulle ligga något overkligt över "Fadren".

När det gäller ett verk av denna art kan
man naturligtvis alltid komma med en mängd
detaljanmärkningar och tvista om de rätta
proportionerna, vilket emellertid inte i detta
fall inverkar på arbetets värde. Vi ha i denna
handbok fått en god hjälp för förståelsen och
tolkningen av Strindbergs dramer.

I sin senaste bok om Strindberg, en
biografisk studie av diktarens eremitliv i Blå
tornet, vill Walter A. Berendsohn på
grundval av sina forskningar i Strindbergs brev
från dessa år ge oss en bild av "en människa
med varmt och rikt hjärta och sinne under en
förhållandevis rik och lycklig levnadsafton".

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free