- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
77

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner - C. G. Bjurström: Teaterbrev från Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATERBREV FRÄN PARIS

denna bok mest märks i den stora
operationsscen, som utgör dess viktigaste parti. Jag vet
inte vad en läkare kan ha att säga om den,
men för den som bara kan sätta sig i patientens
ställe har den en ovanlig åskådlighet. Den
lokalbedövade Kalles samtal med doktorn
medan hans liv hänger på ett hår blir ett slags
parallell till livbåtsberättelsen "Guldkedjan",
en skildring av hur människans förstånd och
fantasi kan ge en viss storhet även åt de mest
förnedrande situationer, hur hon tidvis kan
höja sig över vidriga öden, de må
representeras av knivar i hennes inre eller ett stormigt,
nollgradigt hav. Man märker här och var att
boken är ofullbordad, inte bara därför att den
saknar ett parti, men är ändå glad att
Kjellgren hann ge denna för honom mycket typiska
avrundning åt sagan om Smaragden — innan
han själv seglade. Åke Runnquist

Owe Husåhr: Ack som ett jjun. Ljus 1948.
7:—.

I Owe Husåhrs tredje bok, novellsamlingen
"Ack som ett fjun", finns ett par utmärkta
noveller som visar författaren från hans bästa
sida. Både "Brunt hår" och "När far är borta"
är byggda med fin beräkning, och de enskilda
situationerna vidgar sig utan att pressas till
allmängiltighet. Författaren har uppfångat och
avslöjat skeenden som säger något väsentligt
om människans villkor. Owe Husåhr skildrar

gärna människor under tryck inifrån eller
utifrån, sjuka, missanpassade eller drömmare,
och i noggrant studerade detaljbilder av deras
öde uttrycker han allmänmänsklig tragik.
Hans noveller har alltid spänning, om man
också ofta önskar den klarare blottlagd. I "När
far är borta" plågas den ensamme
hemmasonen på gården under trycket av
fadersauktoriteten och orkar inte med ansvaret utan
bryter samman och tänder på lagårn när en
ko har dött. "Brunt hår" skildrar en mans
längtan utanför sin vardag och hur denna
längtan slagit sönder vardagen, som ändå var
så dyrbar för honom, ett känt motiv i frisk och
besk utformning. Också "Ack som ett fjun" är,
frånsett den alltför uppsluppna titeln, en
övertygande studie av en lungsiktig flicka som
håller på att tyna bort och inte vågar väga sig
av fruktan för sanningen. Men som helhet
håller boken inte samma standard. Den
innehåller flera svaga och ofullgångna saker där
motivet trasslas sönder och stilen knyter sig.
"Apotekare Lundbergs rykte" och
"Sommarlov" är riktigt tänkta, men de blir irriterande
utdragna utan att fixeras, och ett par andra
historier är alldeles misslyckade trots Husåhrs
personliga, tvärhuggna prosa och ovanliga
förmåga av inlevelse. "Ack som ett fjun" är en
ojämn bok, men av en författare som
intresserar även i sina ojämnheter och alltså ändå
ett glädjeämne bland alla jämna böcker av
likgiltiga författare. Ingrid Arvidsson

TEATERBREV FRÅN PARIS

av

C. G. BJURSTRÖM

På Vieux-Colombier har Aymés tragiska komedi
"Lucienne et le Boucher" fortsatt sitt segertåg, på
Athénée har Jouvet återupptagit sin iskallt perfekta
föreställning av Moliére’s "Don Juan". Kritiken har i
allmänhet hyllat "Don Juan" som ett orättvist
förbigånget mästerverk. Att pjäsen så länge fått vila, och
sedan 1925 aldrig uppförts på Comédie Française där
den ju rätteligen hör hemma, kan nog bero på att den
så totalt saknar varje spår av mänsklig värme och att
intrigen är så förvånande löst sammanfogad. Allt rör
sig kring Don Juan’s monumentala, skrämmande
gestalt, och det fordrades inte blott den stora
skådespelaren Jouvet utan även ett inre släktskap mellan honom

och Förföraren, för att pjäsen skulle övertyga på
scenen.

Théåtre des Mathurins har återupptagit den
debutpjäs av den unge romanförfattaren Emmanuel Roblès
som i våras gavs under undervisningsministeriets
beskydd. Pjäsen är ett intressant försök att skildra ett
problem som så ofta ställts under krigsåren: har den
krigförande rätt att för sin sak offra de sina vilka av
motståndaren tagits som gisslan? Trots vissa goda
iakttagelser och en ganska lovande begåvning är det långt
ifrån ett fullgott teaterstycke.

Det görs mycket för att uppmuntra den unga teatern
i Frankrike. Undervisningsministeriets initiativ avser

77

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free