- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
106

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Ingrid Mesterton: ”Skarprättarn”. En studie över Ernst Josephson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INGRID MESTERTON

av sorg. Pagen som i stillhet älskat henne tar
sig av daga ("Ballad"). I vansinne sätter den
förskjutne fästmannen eld på huset där hans
älskade vilar i en annans armar: ur askan dras
tre förkolnade lik fram ("Eld och brand"
i en version i privat ägo). Döden är
allestädes närvarande. Stormen drar fram
förödande över ön, skeletten dansar på
kyrkogården ("Orkan"). Från de ensamma,
vind-piskade strandtallarna, som strängats till en
harpa, tonar sorgedrapan ("Eolsharpan på
Bréhat", Nationalmuseum). Ångesten jagar
mannen på hans väg genom den månbelysta
skogen, där träd och buskar viskar och hotar.
När han flämtande sjunker ned vid sin port
upphinner döden honom ("Ångest", "Annas
sagor", dikt n:r 14).

Affektförändringen—den tilltagande
känslo-lösheten och exaltationen — framträder klart
i de dikter som bygger på upplevelser och
intryck från yngre år liksom i nya variationer
på gamla temata. Hans tidigare accepterande
av grymheterna vid tjurfäktningarna t. ex. har
blivit till ett uppgående i dem, ja, han direkt
avhånar humanitetens representanter,
"gentlemännen", för deras medlidsamhet och önskar
han själv vore en matador (diktcykeln
"Tjurfäktning"). Han vacklar dock mellan
känslighet och okänslighet: några verser senare gör
pendeln ett annat utslag, och man möter
överraskande i sammanhanget en rad som "ack
dessa varma hjärtan bli stundom hårda
klippor!". Den nya versionen av "Peter Smed",
drömspelet, uppvisar en mycket våldsammare
aggressivitet än den tidigare diktens. I en ny
gestaltning av "Hertig Magnus"
(Nationalmuseum) slutligen låter inte Josephson längre
sitt alter ego, den svårmodige hertigen, vakna
upp från sjöjungfruns famntag "oskadd
slumrande på stranden". Nu sover han dödens
sömn.

Central i detta sammanhang är balladen
"Skarprättarn" med sin skildring av den
ensamme, gamle mannen som berövad sin son
förvandlas till hård skarprättare. Först när
han återfunnit sitt förlorade kärleksobjekt, men

då i egenskap av dess baneman, löses han ur
sin forstening. Trots sina formella brister ger
dikten en suggestiv bild av den våldsamma
kamp som utspelade sig inom Josephson under
de sista Bréhatmånaderna, hans kastningar
mellan hård verklighet och skräckfylld
drömtillvaro. För honom själv framstod också denna
dikt som särskilt betydelsefull. Då han vintern
1888 som sista utväg ur sin hopplösa
ekonomiska belägenhet börjar umgås med planen
att ge ut en samling av sina dikter, ligger det
honom sålunda varmt om hjärtat att just
"Skarprättarn" skall med, liksom
karakteristiskt nog den närstående rousseauanska
"Vildblomma", och, som han uttryckligen
framhåller det, skall med i orört skick.

SKARPRÄTTARN

Han bodde i den täta skog,
och hade det tungt och släpigt,
alltsen hans mor och hans maka dog:
hans bo var torftigt och skräpigt.

Hans enda fröjd var hans käre son,
den skötte han väl och noga;
han som en moder var öm och mån,
att den lille vårda och roga.

Han låg en natt på sin usla bädd
och höll sin gosse på armen;
med täcket knapphändigt var han klädd
och blottad var ludna barmen;

men månen stod i stugan in
och sken på golvet och kubben —
då smög sig långsamt genom grind
den hemska zigenargubben.

Han stal sig sakta till sängen fram,
och tog den slumrande gossen,
så flydde han mellan sten och stam,
genom sumpiga kärret och mossen.

Sjöng liten fågel ifrån sin kvist:
"Bliv sten du hjärta när han vaknar!
Han skall ej minnas vad allt han mist,
sitt lilla barn han ej saknar,

intill den stund han det funnit igen
hör upp att klappa och blöda,
men öppna då ditt källsprång igen,

låt varma blodet då flöda!"

#

106

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free