- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
111

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Ingrid Mesterton: ”Skarprättarn”. En studie över Ernst Josephson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"SKARPRÄTTARE’

visar den sexuella faktorns betydelse för
Josephsons sjukdomskris, som så ofta i
liknande fall. Han försöker befria sig från sina
under den schizofrena processen ökade, av
den intakta delen av personligheten förbjudna,
libidon genom att projiciera sina dolda
önskningar på andarna. Sedan Kinsey med sin
undersökning påvisat den homosexuella
erfarenhetens betydelse hos ett stort antal
heterosexuella män, är Freuds tes om den latenta
homosexualiteten hos individen en sanning
som inte längre behöver censureras. Mot denna
bakgrund är det inte ägnat att förvåna när
man hos en så komplicerad människa som
Josephson, vars hela existens av olika skäl
kommit att snedvridas, påträffar homosexuella
fantasier av anfört slag. Inte heller ett sådant
utslag som när han skriver till Geijerstam
(10 maj): "Jag kysser dig på dina runda
kinder" eller avpressar Österlind en kyss
på mun under hemfärden (brev i
Nationalmuseum). Sedd ur psykoanalytisk synpunkt
torde "Skarprättarn" vara ett exempel på en
homosexuell önskefantasi. Med sin
"Psycho-analytische Bemerkungen über einen
autobio-graphisch beschriebenen Fall von Paranoia",
grundläggande för hela förståelsen av
paranoians patologi, har Freud visat hur
individen skyddar sig mot tabuerade driftsimpulser
genom att via ångesten — här rör det sig
om en mycket komplicerad process —
förvandla dem i deras motsats, t. ex. kärlek i hat.
I detta fall maskeras kärleken till
gossegestalten genom att denne dödas och begäret till
fadersgestalten genom dennes förvandling till
en skräckfigur.

I sin kommentar till dikten, som citeras
nedan, har Josephson själv givit lösningen på
gåtan vem fixeringen i detta fall gäller.

Till de få som Josephson under den sista
tiden ännu vågade räkna bland sina verkliga
vänner hörde Gustaf af Geijerstam och kri-

bibliotek) ger en mycket livfull belysning av den
viktorianska dubbelmoralens ena sida. Högläsning
censurerad av hostningar i den geijerstamska
familjekretsen ingår i bilden.

tikern-lustspelsförfattaren Per Staaff, en av den
unga konstens främsta vapendragare, känd och
fruktad för sin vassa penna. Det är också dem
han vänder sig till våren 1888 efter en
misslyckad framstöt hos Fürstenberg. Det gäller
inte ekonomisk hjälp utan dikterna, som
Josephson vill försöka slå mynt av då hans bana som
målare förefaller hopplöst stängd. Vad han
önskar är att få Geijerstams och Staaffs
omdöme om sina litterära produkter och, för den
händelse de skulle gilla hans dikter, deras stöd
att finna en villig förläggare. I deras händer
vilade hans öde. Skulle de visa sig vara goda
fäder, eller hade han att befara en mördande
kritik från deras sida? Ängsligt avvaktar
Josephson besked från vännerna — det skulle
dra ut på tiden innan det uppmuntrande svaret
från dem kom. Olyckorna hopar sig över
honom. Uppriven skriver han, medan han går
och väntar, drömspelet "Peter Smed", där hans
egen och andras aggressivitet firar triumfer.
Till sist kan han inte uthärda tystnaden längre
utan skickar ett nödrop till Geijerstam den
3 april (Göteborgs stadsbibliotek) och besvär
denne att meddela omgående om det finns
några möjligheter att göra mynt av dikterna,
"ty", som han säger, "jag lever i ett tillstånd
av ovisshet som dödar mig".

Redan i ett brev från Paris i mars månad
1884, där Josephson för systrarna beskriver
hur hans målningar står färdiga att avhämtas
till Salongen för att få sin dom, använder han
bilden av bödlar och offer. "I morgon", heter
det, "komma bödlarna och bortföra offren."
Samma bild dyker upp i hans brev till
Geijerstam den 10 februari 1888, som skickas
samtidigt med dikterna. Avslutningsorden lyder
här: "Och nu väntar jag min dom. God natt
bödel, gör ditt värsta!" Något senare i ett
brev den 10 mars, likaledes adresserat till
Geijerstam (Göteborgs stadsbibliotek), står det
att läsa apropå dikterna: "Låt Pelle komma
på med rakkniven också så tycker jag väl ni
kunde få något skapligt ut av det till sist."
Här rör det sig visserligen inte om samma
men dock om ett besläktat bildspråk. Mot bak-

111

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free