- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
147

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

honom kan man möta på vilken gata som helst.
Det är evigt aktuella ting Ernst Norlind skriver
om. Och det finns också mycket annat av
evighet i hans bok, inte den biologiska evighet som
Albert Eklund såg förkroppsligad i barnet,
utan en evighet på andra sidan tids- och
rumskulisserna. Allt under månen är förgängligt,
även den biologiska "evigheten". Men ovan
månen är allt oförgängligt, och där mötas det
förflutna, det närvarande och framtiden såsom
likaberättigade delar av en stor och levande
enhet. Och där finns det bara en sak som är
av betydelse, det förhållande till Gud och till
de skapade medvarelserna, som etableras i
sanningens och det ärliga uppsåtets tecken.

Varför drages människan mot det förflutna?
De tre små böckerna ge intet svar på frågan.
Men de ha var för sig sådana kvaliteter,
estetiska, psykologiska, kulturhistoriska, religiösa,
att åminstone recensenten skulle önska dem ett
bättre öde än det som otvivelaktigt kommer att
bli deras, att skänkas bort som presentböcker
av respektabelt döda till andra lika
aktningsvärt och oklanderligt avlidna.

Elisabeth Tykesson

FRANCISCUS OCH
FOLKHEMMET

Harry Blomberg: Stackars vår kärlek.
Wahlström & Widstrand 1948.

10:—.

Harry Blombergs senaste roman vill vara en
uppgörelse med den kälkborgerlighet som
kallar sig själv "medborgaranda". Han ställer det
idealistiska "vanvettet" mot det materialistiska
"förnuftet" i en litterärt kanske diskutabel
form, där den hypotetiske
nedtecknaren-stre-bern emellanåt öppnar sina spalter för inlägg
från motståndarlägret.

Parterna kan kort betecknas som å ena sidan
magister Hagwald och å den andra Franciscus
i populärutgåva från Oxford (numera Caux).
Författaren har väl lyckats levandegöra det
Grönköping, som får stå som karikatyr över
det svenska samhället, "medelvägens land", där
en byråkratisk konservatism med hurtigt
demokratiska maner sitter säkert i högsätet. Genom
en avmätt högaktning på betryggande avstånd
garderar den sig mot angrepp från statskyrka
och frikyrkor, som sålunda får sin lugna plats
i den allmänna ordningen.

De yttre dragen av Franciscus’ av Assisi liv

och person har skickligt kopierats för bokens
huvudgestalt. Även hans omgivning har kommit
med i modern upplaga, och
sammansmältningen är fyndigt och väl gjord. Frans är
givetvis oroselementet i den anständiga staden;
hans uppträdande medför en serie
uppseendeväckande "avslöjanden" i känd oxfordstil,
varvid de oförvitliga medborgarna visar sig vara
mindre oförvitliga, etc.

Men av Franciscus’ inre liv har Frans Bern
fått föga med. Och därpå stupar också
gestaltens verkliga trovärdighet. Varför handlar
Frans som han gör; varför detta "heliga
vanvett"? Av leda över samhällseländet? Av
socialt patos? Eller helt enkelt därför att han
är en smula förryckt — inte obehagligt för
resten? Ingenting av allt detta kan vara skäl
nog för oss att ta honom på riktigt allvar, som
en stor gestalt. Han saknar just det enda, som
kan motivera en Franciscus’ livsföring: den
överväldigande passionen för en Kristus, som
för honom är mer levande än alla synliga
människor, och som driver honom att lämna allt
för att följa sin mästare. Utan detta mister
gestalten sin originalitet. — Har Blomberg
medvetet genomfört denna grundskillnad
mellan förebilden och kopian? Kanske; i så fall
har han väl velat ge läsaren tillfälle att
reflektera över det psykologiska motivets betydelse
för bedömandet av ett livsverk.

Boken är i stort sett medryckande, och man
följer spelet med intresse. Porträtten är delvis
ypperliga, humoristiska och ej alltför
chargerade, även om författaren inte undgått en viss
schematisering, som med nödvändighet blir
orättvis men försvaras av det litterära syftet
att ställa två livsstilar mot varandra. Man blir
ovillkorligen gripen av det personliga
engagemang, som romanen sprungit fram ur — den
har något att säga, och säger det på ett sätt,
som bör ha förskaffat den ett stort antal läsare.

Gunnel Vallquist

ISLÄNDSKA ÖDEN
OCH ÄVENTYR

Halldör Kiljan Laxness: Islands klocka.
Översättning av Peter Hallberg.
KF:s bokförlag 1948.
14: 50.

Halldor Kiljan Laxness, född på Island
1902, är i detta nu sitt hemlands
namnkunnigaste författare: en man som avtecknar sig

147,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free