- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
148

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

med djärvt skuren profil och som konstnär
nog är någon tvärhand högre än sina samtida
isländska kolleger Gunnarsson, Kamban och
Gudmundsson. För svensk publik torde han
tidigare vara känd huvudsakligen genom
"Salka Valka", en social roman och
kvinnoskildring som blivit översatt till vårt språk.

Det är med uppriktig glädje man tar del av
Laxness’ romantrilogi "Islands klocka",
skriven under åren 1943—46. Översättningen, som
nog erbjudit mer än vanligt stora svårigheter,
har på ett såvitt man kan döma ypperligt sätt
utförts av Peter Hallberg, som också i en kort
inledning presenterar Halldor Kiljan Laxness
och hans författarskap.

Denne isländske författare karakteriseras av
en egendomlig förening av intellektuell
medvetenhet, social analyseringsförmåga och hetsig
fantasikraft. I "Islands klocka" kommer alla
dessa egenskaper klart till uttryck. Det är om
man så vill en "historisk roman", men den
offrar inte åt någon romantiseringstendens,
den är skriven av en man som tar sikte på
väsentliga historiska sammanhang och
samtidigt förmår skapa levande människor:
gestalter som kommer oss nära och som vi aldrig ett
ögonblick uppfattar som kostymerat
"historiska". Laxness har skildrat isländskt liv sådant
det tedde sig i slutet av 1600-talet och i början
av 1700-talet. Det var en tid, då Island var
nesligt beroende av främmande makt. Det har
sagts att ett av incitamenten för Laxness vid
skapandet av den sista delen av denna
romantrilogi vore landets just nu hotade läge, och
man kan ju inse och förstå att farhågor för
hemlandets framtid kan ha spelat sin roll för
författaren.

Romanen gör ett märkvärdigt modernt
intryck, trots att dess handling förlagts till så
avlägsna tider. Laxness har för det första sinne
för det sammansatta, det irrationella i
människosinnet, och han har dessutom levande
blick för sambandet mellan människorna och
deras sociala miljö. På många sätt märker man
ändå att det är en med sitt hemlands
litteraturtradition starkt förbunden man som skrivit
denna roman. Liksom fallet är i de isländska
sagorna är Laxness’ världsbild i grunden mörk
och tragisk: människolivet är den hårda
kampen mot ett till slut övermäktigt öde, och
människan har att lita bara på sin egen kraft. Men
mot den mörka fonden spelar en hård,
oförvägen, drastisk humor, precis som i flera av
de gamla isländska släktsagorna. I berättelsens
centralfigur, den fattige men hårdföre bonden

Jon Hreggvidsson, förkroppsligas dessa
egenskaper. Hans liv är i all sin vildhet uthålligt
och oböjligt. Tortyr och fängelsestraff kan inte
bryta hans vilja: mitt i förnedringen bevarar
han sitt sällsamma trots, sitt frejdiga lynne, sin
dråpliga uppkäftighet. Ett lika levande porträtt
har Laxness förmått ge av en sådan
kvinnogestalt som Snöfrid, "den ljusa mön", fånge
i ett omaka äktenskap med den enastående
periodsuparen Magnus Sigurdsson på
Brædra-tunga. Mindre fasta konturer har den lärde
Arnäs Arnæus fått. Men vad som lever med
märklig styrka är själva den tunga och
dova tidsatmosfären: fattigdomen, nöden, det
skriande eländet bland de isländska
fiskebönderna och löskerfolket. Armodet och hungern
har nått det otroligas gräns; tiggarskarorna
växer; spetälskan kräver sina offer. Nödtidens
sträva, helvetiska vindar blåser i denna
skildring. Betecknande är den passus, där
författaren låter en skald i ett följe av "brännmärkta
tjuvar, särlingar, halvfånar, töser, mässare,
krymplingar, felare och sinnessjuka" säga till
ett kvinnfolk:

"Du är nybörjare som landstrykare, min goda
kvinna, om du tror att Guds misskund lever än.
Guds misskund är det första som dör i hårda år.
Om något kunde uppnås med tårar på Island, då
skulle tiggarna icke blott bäras över älvarna på åror
men sväva över haven på vingar."

Med "Islands klocka" har Halldor Kiljan
Laxness skapat ett konstverk av verklig
resning, en alltigenom levande och mäktig
krönika. Något av de isländska sagornas
överlägset lugna och breda episka flöde återfinner
man hos denne diktare. Han förmår fängsla
därför att han är så genuin, så äkta — både
som livfull, fantasirik berättare och som aldrig
påträngande förkunnare. Johannes Edfelt

NORDISK UNGDOM

Tove Ditlevsen: Barndomens gata.
Översättning av Gösta Carlberg. KF:s
bokförlag 1948. 9: 50.

Odd Bang-Hansen: Ringen kring brunnen.

Översättning av Olov Jonason. KF:s
bokförlag 1948. 5: 50.

Axel Sireborn: Möte med flicka. Wahlström
& Widstrand 1948. 5:75.

Den tidiga vårens kalla och svidande ljus
står kring några mycket unga människor i
några nyutkomna böcker från var sitt nordiskt

148,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free