- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
154

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

Waughs representation på ändå samvetslösare
fräckhet och föga mindre platta horreurer.

Man kunde kanske, om man ville, läsa "Den
käre bortgångne" som en historia om en
engelsmans föga uppbyggliga försök till
anpassning i en främmande och skrattretande
civilisation. I "Scott-Kings europeiska resa",
som förlaget frikostigt låtit ingå i samma
volym lika smidigt översatt, får man följa en
engelsman av helt annan typ till en europeisk
avkrok. Till Waughs stora förtjänster som
författare hör onekligen hans förmåga att variera
sina huvudpersoner. Scott-King har inte större
likhet med Dennis Barlow än odågan Basil
Seal i "Hissa fler flaggor" med den märklige
utrikeskorrespondenten i "Press-stopp".
Scott-King är lärare i klassiska språk vid en
internatskola och beskrives som en ytterligt "vag"
och samtidigt utpräglat blaserad person. "Han
var fullvuxen, intellektuell, klassiskt bildad,
nästan skald", lyder författarens karakteristik,
som ständigt upprepas som ett omkväde. Det
är en person som man omedelbart fattar
sympati för, och man läser den för Waugh
tämligen godmodiga berättelsen med ett inte ringa
nöje. Avsikten med satiren mot den totalitärt
styrda staten "Neutralien", som har en vag
likhet med Portugal och en ändå vagare med
några av Medelhavsländerna, är inte särskilt
pregnant skönjbar. Den rent politiska parodin
är lustig men ganska menlös. Men kanske kan
man säga att romanen i sin helhet liksom "Den
käre bortgångne" — fastän på ett mera
sympatiskt sätt — ventilerar författarens
älsklingstema: hans misstro mot hela den moderna
civilisationen och hans lätt camouflerade
kärlek till en kultur som kanske håller på att
försvinna. Man har anledning att förmoda att
Waugh i grunden känner den djupaste
sympati för den komiska halsstarrighet med vilken
Scott-King fasthåller vid sina djupt
konservativa kulturideal med den klassiska bildningen
som hörnsten. Trossatsen är tydligt uttalad av
den heroiske Scott-King: "Jag anser det
absolut förkastligt att på något sätt bidraga till att
göra pojkarna rustade för den moderna
världen." Reaktionärare, i symbolisk mening
in-sulärare, kan man inte gärna uttrycka sig. Man
kan le åt inställningen, men man bör nog inte
blunda för att den i en viss mening
sammanfaller med mr Evelyn Waughs.

Om man vill försöka hitta evidenta spår av
Waughs egen innersta idealbildning i dessa
romaner får man kanske nöja sig med att

anteckna ett blygsammare uttryck för en tydlig
värdering. Han säger på ett ställe om ett leende
att det var "sorgset, listigt och ytterst
civiliserat". Ett sådant leende präglar i rätt stor
utsträckning boken om "Scott-King" och gör
den roande. Men för att riktigt nå fram till
den listighet som gör Evelyn Waugh till en
oroande författare får man gå till den betydligt
mindre civiliserade — och mindre sorgsna —
romanen "Den käre bortgångne".

Åke Janzon

PSYKOANALYTISK
IMPORT

Stuart Engstrand: Bågen och pilen.
Översättning av Nils Holmberg. Tiden
1948. 12:50.

Jo Sinclair: Hans fäders blod. Översättning
av Margareta Ångström. Natur och
Kultur 1948. 12:—.

Om nutidsmänniskans predikament i stor
utsträckning kan sägas vara neurotikerns
— och även andra än nervläkare och diktare
kan med lätthet bibringas en dylik
uppfattning — så är det inte annat än följdriktigt
att den moderna litteraturen i motsvarande
grad har blivit en litteratur om neuroser.
Påpekandet behöver inte exemplifieras; både den
impulsgivande utländska litteraturen och den
läraktiga svenska uppvisar en sådan provkarta
på psykologiskt avvikande människoskildring
att var och en med ringaste beläsenhet har
möjlighet att själv ta fram exempel. På samma
gång ligger det i sakens natur, att det
djuppsykologiska betraktelsesättet för närvarande
upplever en högkonjunktur på diktens
område. De bägge föga avantgardistiska
översättningsromaner som här sammanförts vittnar
med ovanlig entydighet om tendensen också
när det gäller böcker med förstucket
underhållningssyfte. Enklast kan de karakteriseras
som skickliga men slaviskt rättrogna
undersökningsprotokoll i Freuds efterföljelse.

Stuart Engstrands roman är den
betydande av de två. Att "Bågen och pilen"
lyckades undgå att bli läst och omdebatterad
hör till det mer gåtfulla som inträffade på
översättningsfronten 1948, men kuriöst nog
är det förlaget som får ta på sig ansvaret för
en utebliven försäljningsframgång: det har
gjorts mångdubbelt frodigare reklam kring

154,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free