- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
168

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Dagens debatt: Världsmedborgaren. Översättning av Eva Alexanderson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DAGENS DEBATT

VÄRLDSMEDBORGAREN

Den franska politiken och kulturella debatten har de senaste månaderna i hög grad■ dominerats
av diskussionen kring Garry Davis, den f. d. stridsflygaren, som avsagt sig sitt amerikanska
medborgarskap och förklarat sig som världsmedborgare under Förenta Nationernas skydd. Som bekant
blev inte F. N. nämnvärt trakterat av hans initiativ, utan avhyste honom från sitt territorium.
/ stället har i Paris vuxit upp en ny organisation kring Davis, bland vars sympatisörer flera av
Frankrikes mera betydande författare återfinns.

BLM har antagit det vara av intresse även för svenska läsare att ta del av de motiveringar, som
kan ligga bakom ett sådant ståndpunktstagande och därvid valt att presentera ett av de mest
uppmärksammade diskussionsinläggen, Albert Camus’ "Svar till en klentrogen". Artikeln publicerades
ursprungligen som ett svar till François Mauriac, vilken från katolska utgångspunkter angripit
Davis’ sympatisörer; några smärre partier som anspelar på lokala person- och pressfrågor har här
uteslutits. För att ånge diskussionens utgångspunkt meddelas här också Garry Davis’ deklaration,
vilken i likhet med Camus’ artikel ursprungligen publicerats i paristidningen Combat och återges
med tillstånd av denna.

Garry Davis har ordet

Först och främst vill jag ge uttryck åt min
tacksamhet mot de författare, konstnärer, journalister och
vetenskapsmän som oförbehållsamt givit mig sitt stöd
från det ögonblick jag tillkännagav avsikten med min
aktion.

Jag står också i stor tacksamhetsskuld till de vänner
som är medlemmar i mitt Solidaritetsråd (Conseil de
Solidarité). Jag försäkrar härmed att jag skall göra
allt som står i min makt för att motsvara deras
förtroende.

Likaledes vill jag tacka de tusentals män och
kvinnor som skriftligen delgivit mig sin önskan att kämpa
tillsammans med mig för en världsregering och ett
världsmedborgarskap.

Och tack också ni som har riktat kritik mot mig.
Somliga förebrår mig att jag inte är tillräckligt aktiv.
Nåå, herr Davis, vad har ni för projekt? Ni har hållit
föredrag och ni har ordnat möten. Det är mycket bra,
men är det tillräckligt? Kan detta vända den ström
som ni säger oemotståndligt drar oss in i ett nytt krig?
Är det med andra ord nog att applådera vid era möten
och sedan gå hem till sig och i lugn och ro sitta och
vänta på nästa möte utan att företa sig någonting?
Detta förefaller mig vara allvarliga anmärkningar. Om
de vore berättigade, skulle de beröva min och mina
kamraters aktion all slagkraft.

En andra grupp kritiker erkänner det övertygande
i tanken på världsmedborgarskap, men försöker
samtidigt att till varje pris dra in mig i de politiska
striderna här i Frankrike.

Högern betraktar mig som ett hot mot fosterlandets

försvar genom att jag skulle söka "förmå de unga
männen att desertera". Vänstern hävdar att jag förts
bakom ljuset av de anglosaxiska imperialisterna och att
den världsregering, som jag söker skapa, inte är något
annat än ett verktyg för den amerikanska politiken,
ett mot Sovjetunionen riktat block. Allt detta måste
verka förvirrande. Båda uppfattningarna står rakt
emot varandra. Men det är angeläget för mig att slå
fast att båda är oriktiga. I själva verket står vi både
över och utanför den politiska aktiviteten med dess
begränsade räckvidd. Vi befinner oss i samma
situation som alla de ångestfyllda mänskliga varelser som
utan några stora förhoppningar söker efter en
möjlighet att förhindra ett krig som alla anser överhängande.
Ett krig, som förvisso är mänsklighetens sista krig.

Folken tror inte längre att F. N. kan skydda dem
mot kaos. Tusentals brev som jag fått mottaga ger
uttryck åt denna ångest. Folken kräver formligen
till-låtelse att uttala sig för den positiva freden och att
få en verklig representation i en världsorganisation,
vilken är i stånd att lösa de allvarliga ekonomiska och
sociala svårigheter som hotar alla länders invånare
och som gör ett krig så gott som oundvikligt.

Vad bör vi göra? Sedan någon tid har framförts en
hel del planer på att sammankalla en folkens
församling. Med all säkerhet kommer denna församling att
sammankallas under 1950 och den uppmuntran som
tanken på en världsförsamling har rönt redan nu har
övertygat oss om att den kommer att representera den
övervägande delen av jordklotets befolkning.

I samband med denna plan finns ett projekt: att
anordna en mantalsskrivning i världsskala för världs-

168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free