- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
199

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Svensk dramatik i dag. En enquéte - Herbert Grevenius - Björn-Erik Höijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK DRAMATIK I DAG

Det är alltsammans fina presenter åt en ung
dramatikergeneration. Det vore bra om de
satte värde på dem. De skulle vinna tid.

Teater är mer eller mindre någonting lokalt
betingat, som i vissa fall får universalitet. Men
det är alltid säkrast att ta det lokala som
utgångspunkt. Då har man något att stå på och
skådespelarna får något att ta på.

Med andra ord: jag tror att en livskraftig
dramatik måste växa fram ur den mark och
den värld som publiken har runtomkring sig.
Så kom till och med de strindbergska
kammarspelen till. För Strindberg var de
samtidsskildringar, visuella förtätningar av hans
morgonpromenader fulla av konkret stoff. Men hans
verklighetsupplevelse var så intensiv och av
så djupgående personlig art, att styckena blev
något helt annat och mera.

Det medvetna diktandet i symboler däremot

tror jag inte mycket på, när det gäller teater
och kanske inte annars heller. Men i varje fall
på teatern bör det främst alltid gälla realiteter.
Detta skall till att börja med vara detta och
det övriga ligger i Herrens hand.

Det enda jag har emot en allmännare
återgång till versdramat är följaktligen att
poeterna då kommer att sätta sig till. Det ska de
låta bli. Vad de lyckas stöka till på halvannat
decennium inom det engelska dramat har
själve Eliot med beklagande omvittnat.
Däremot borde dramatikerna utan tvivel vara
poeter. Som Lagerkvist och Gierow hos oss.

Den gamla naturalismen, som så segt och
länge satte sin signatur på dramat, har väl
gjort sina sista klipp med ögonlocken. Ingen
sörjer. Det var teater och drama på villovägar.
För min del skulle jag gärna se att den som
bruksartikel avlöstes av en poetisk realism.

Dit har jag småningom syftat själv.

BJÖRN-ERIK HÖIJER:

Min insats på dramatikens fält är ju
synnerligen klen och oobserverad, men jag kan
ändå få för mig ibland att "Rekviem" satte
fart på vissa nya pennor. Jag fick nämligen
strax efter radioföreställningen av pjäsen två
intressanta brev från en och samma person:
det första, skrivet samma kväll, prisade pjäsen
som jämbördig med vissa nya roman- och
novellinsatser; det strax därpå följande brevet
var däremot ganska tillnyktrat och meddelade,
att man nu resonerat pjäsen och bestämt att
den nog hade visst värde — som stimulans åt
dem som så att säga skulle göra’t. Överhuvud
kan jag på intet vis rosa marknaden för egen
del. När jag tänker på vissa fenomen ställer
jag mig ganska skeptisk till omgivningens,
inte minst den s. k. insiktsfullas, inställning till
dramat. När en framstående kritiker, tillika
diktare och pjäsförfattare, av en sån sak som
"Dans på bryggan" inte kan få ut annat än
att den — det är ett sorgespel — har en genuin
lukt, då blir man ju lite flat. Eller när en för

sin kultur känd tidning anmäler samma pjäs,
en svensk urpremiär i sin stad, praktiskt taget
på slaskspalten. Reaktionen som följde på
"Sommar" var ju också obestridligt negativ.
Men för mig måste ju dessa mina pjäser ändå
vara riktiga, eftersom jag till dato inte haft
anledning rucka på tankegångarna som fött
dem.

Ändå vill jag inte dra mig undan detta
tillfälle att deklarera om jag överhuvud har nån
syn på dramat.

Ledsamt nog har jag sett alldeles för lite
dramatik (och läst för lite) för att äga en klar
överblick över dramats utveckling från det
antika spelet fram till den moderna
gestaltningen hos Strindberg — Ibsen — 0’Neill —
Shaw — Synge — Garcia Lorca — Pär
Lagerkvist — Sartre — Anouilh m. fl. Min
inställning till hur dramat egentligen borde vara
är därför rätt svajande; en svassig pjäs av
Shakespeare kan stimulera mig lika mycket
som en strängt avskalad pjäs av Ibsen, för

199

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free