Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Lennart Josephson: Tennessee Williams’ dramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENNART JOSEPHSON
hos morfadern, en puritansk kyrkoherde,
ligger bakom hans vana att framhålla
prästhemmen som särskilt olycksbringande. Både
novellen "The Yellow Bird" och hans senaste
drama, "Summer and Smoke", handlar om en
puritanskt uppfostrad prästdotter som efter att
ha sprängt fördämningarna slutar med att bli
allmän egendom. Betecknande nog heter
hjältinnan i båda fallen Alma, och i dramat
betonas särskilt att namnet betyder "själ". Man
kan anta att själva motivet, den aristokratiska,
instängda, pryda hemmadottern som grips av
skräck vid mötet med manlig sensualism och
som söker undertrycka sitt eget behov av
tillfredsställelse, har kommit från en likartad
novell av D. H. Lawrence, "You Touched Me".
Williams har nämligen tidigare dramatiserat
denna novell i samarbete med en annan
författare. Lawrences förhärligande av den
frigjorda sinnligheten får gång på gång genljud
hos Williams, som själv deklarerat sin
anslutning till engelsmannens livsdyrkan.
I slutet av novellen "One Arm" låter
Williams på ett mera utstuderat sätt än annars
driftlivet få sin hämnd: en ung präst som
i religiöst nit uppsöker en manlig prostituerad
i fängelset blir själv gripen av sexuell oro vid
beröringen med honom och flyr i vild panik.
Att prästen i sitt upphetsade tillstånd kom att
minnas en förvänt erotisk dröm han haft som
barn, visar — tydligare än vad som
förekommer i dramerna — hur direkt eller
indirekt påverkad av Freuds hämningspsykologi
författaren är.
En av Williams’ bästa enaktare, "Portrait of
a Madonna", har som centralfigur en
sinnesrubbad gammal fröken — också hon
prästdotter för övrigt — som då och då inbillar sig
att hon blir våldtagen av den man som svikit
henne- I sin strävan efter att rasera alla slag
av rangordningar söker Williams inte bara
visa sin sympati för de sinnesrubbade utan
ställer dem i vissa avseenden högre än de
människor som anses äga förnuftet i behåll. Den
nämnda gamla damen har mer förnuft än vissa
mäktiga herrar i Europa, säger hennes port-
vakt (dramat skrevs under det andra
världskriget) :
"I kväll ska dom dra i väg me henne te anstalten.
De skulle vara bra mycke bättre att lämna henne
i fre och ta och spärra in några av dom där dårarna
där borta i ställe. Hon kan inte göra nån skada. Men
de kan dom."
I "Summer and Smoke" avslöjar den
sinnesrubbade prästfrun sanningar som ingen annan
i familjen vågar närma sig, och i enaktaren
"The Strangest Kind of Romance" uppträder
en halvt rubbad gammal fyllerist rentav som
en Kristusfigur. Han säger sig vara fastnaglad
på ett kors vars armar består av människornas
vinningslystnad och dumhet. Det är han som
uttalar förbannelsen över det obarmhärtiga
samhälle där de rika eller starka har makt över
de fattiga och svaga, och där de mäktiga
bolagen anställer och avskedar folk utan
hänsyn till att det gäller människor. En novell som
är byggd på samma motiv och delvis använder
samma ord har fått namnet "The
Maledic-tion", förbannelsen, för att gubbens
förkunnelser skall bli särskilt understrukna. Det är
emellertid inte han som är huvudpersonen
i dramat och novellen, det är en italienare som
kommer och söker bostad och arbete i New
Orleans, Williams’ hemstad. Troligen är det
några av Chaplins rollskapelser som inspirerat
författaren till denna blyga, fumliga och
hjälplösa lilla gestalt. Men åtminstone miljön, som
så ofta möter i Williams’ diktning, schabbiga
inackorderingsställen och rum att hyra, är
tydligen återgiven efter egna upplevelser.
Då italienaren efter att ha legat en tid på
sjukhus kommer tillbaka till sitt rum, finner
han det upptaget av en ung, okomplicerad
och nonchalant boxare, som bättre fallit den
kärlekshungriga värdinnan i smaken.
Jämförelsen mellan den bortkomne stackaren och
den hårdhudade jätten är visserligen ett
vanligt motiv, men det hindrar inte att man också
här får vissa Chaplinfilmer i tankarna.
Liknande kontraster finns det gott om i Williams’
dramatik, man behöver bara påminna om
"The Glass Menagerie" och den motsvarande
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
