- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
219

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - John Hayward: Engelska boksamlare. Brev från London. Översättning av Sonja Bergvall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGELSKA BOKSAMLARE

handledning i fråga om boksamlande — en,
skulle man kunna säga, upplaga för
försigkomna av P. H. Muirs förträffliga "Book
Col-lecting as a Hobby". Carter uppträder som
historieskrivare och kritiker; den vägledning
som verkligen förekommer är en bisak i
sammanhanget och är i huvudsak att finna i det
kapitel där han med magistral auktoritet
diskuterar den kinkiga frågan om en boks
"ursprungliga skick". Hans historiska överblick
över de senaste hundra årens smak inom
bok-samlandet är den främsta i sitt slag. Utan att
göra intrång på psykologernas osäkra mark
för att förklara varför folk samlar böcker
skildrar han den idealiske boksamlarens
egenskaper och visar sedan hur människor under
denna period samlade böcker och i vilken mån
deras individuella kvalifikationer satte dem
i stånd att göra det bästa av de tillfällen som
erbjöd sig för dem. Det är säkerligen en
förlåtlig synd att "hava lust" till de tillfällen som
stod ens farfarsfar, ja, ännu ens farfar, till
buds under denna gyllene tid — tillfällen som
i sanning framstår som lysande för oss, som
endast kan se tillbaka med längtan och saknad!
Frågan blir då, och detsamma gäller nu och
alltid — skulle man själv ha haft erforderligt
omdöme, framsynthet och företagsamhet för
att slå in på en ny väg inom boksamlandet
och sålunda utvidga dess område. Mycket få
boksamlare äger, såsom Carter visar,
pioniär-egenskaper av detta slag. De flesta nöjer sig
med att följa en ledare, en riktning eller ett
övergående mod. Som ett exempel på den
första typen minns man det initiativ som togs
av framlidne C. W. Evans, en lärd
bokhandlare i London som återupplivade intresset för
det försummade 1700-talet, och på den andra
den hektiska och ovärdiga spekulationen i
"moderna" förstaupplagor för tjugu år sedan.

Den utveckling av samlartekniken, varåt
Carter ägnar den andra och mera
specialiserade hälften av sitt arbete, för honom in på
en lång och fascinerande analys av termen
"raritet" applicerad på böcker. Problemet hur
man skall uppskatta, förklara och styrka en

boks absoluta eller relativa raritet är av
intresse för alla bibliofiler, oberoende av språk
eller nationalitet. Carters exemplifieringar är
visserligen med nödvändighet hämtade från
engelsk litteratur, men hans allmänna
slutsatser har universell giltighet och kommer, får
man hoppas, att göra slut på en massa
okunnigt eller ytligt "försäljningsprat" om raritet.
Likaså hoppas man att hans skarpa
förkastelsedom över personer med övertro på en boks
"ursprungliga skick" skall ha en hälsosam
inverkan på deras absurda brist på logik.

Många intelligenta personer anser att varje
samlare ipso facto är absurd, och bibliofiler
med sin faiblesse för "oskurna kanter", "första
upplagor", "ursprungliga försättsblad" o. s.v.
buntas ihop med andra ofarliga dårar som
samlar på skräp. Det är kanske ingen idé att
söka förmå dem att anlägga en annan syn på
personer som gläder sig åt förstaupplagan av
en bok i den form och det skick vari den
ursprungligen publicerades. Argumentet att det
är mycket få böcker av vilkas första upplaga
endast ett enstaka exemplar existerar, att
böcker alltid kan tryckas om eller reproduceras
på mikrofilm, att man kan låna dem på
bibliotek kan inte övertyga bibliofilen om att
bok-samlandet är meningslöst. Samlarinstinkten
och de känslor den framkallar är alltför starka
för att ge vika för sådana appeller till
förnuftet. Men de som fördömer förehavandet
i fråga bör kanske göras uppmärksamma på
att om ingen från början hade brytt sig om
att bevara tidiga prov på litteratur, vare sig
i manuskript eller i deras första tryckta form,
skulle många dyrbara texter ha gått förlorade
för världen. Ett frappant exempel är värt att
nämna: hade inte Giovanni Aurispa, en
sicilia-nare på 1400-talet, varit en ivrig samlare skulle
Aiskylos vara okänd för oss och eventuellt
också Platon. Jag försökte uttrycka detta i
mera allmänna ordalag vid öppnandet av en
utställning av förstaupplagor av engelska
poeters verk från Chaucer till våra dagar i
London för två år sedan, och jag tror att jag
som avslutning lämpligen kan upprepa vad jag

219

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free