- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
221

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Paul Lindblom: Femtiotalets grundvalar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FEMTIOTALETS GRUNDVALAR

orkat diskutera värdet av lyrikanalys. Sen
— och det gör man inte i förbigående — tar
man fram Ekelöfs skrifter och läser om vissa
dikter och får denna hisnande upplevelse, som
inställer sig när man ser hur långt dikt kan
föra. En kritiker, som kan medverka till att
skapa en sådan upplevelse, står långt från
dagsdebattörernas belåtna krav att dikten först
och främst skall förströ.

Det skulle föra för långt att karakterisera
alla de representerade kritikerna. Men
ytterligare några pregnanta exempel skall nämnas.
Det är sällan som man möter en sådan essay
över en modern bok som K.-G. Walls om
"mannen utan väg" — denna essay som enligt
trovärdiga sagesmän lämnades till publicering
till hälften av ett misstag. Konstkritik i den
konkreta och originella utformning som Sven
Alfons står för hör också till sällsyntheterna,
•och både Alfons och Ragnar Bengtsson lyckas
komma utanför det fatala isoleringsbehov, som
annars präglar kritiken inom de skilda
konstarterna.

Vid sidan om de kritiska inläggen har de
personliga deklarationerna en framträdande
plats. De speglar tidsdebatten och de ger en
intressant sidobelysning på problematiken hos
den yngre generationens författare. Allt blir
emellertid inte uppdagat genom dessa bidrag.
Det gäller framför allt om de teoretiska
analyserna i Lars Ahlins tre opera, där det är
ganska svårt att finna ett organiskt
sammanhang med hans diktning. Då speglar
Dagerman i "Min synpunkt på anarkismen" på ett
helt annat och påtagligare sätt sina
skönlitterära strävanden, och Arnér kommer kanske
ännu närmare sitt författarskap: "Före dikt
finns besvikelse", börjar han, och man ställs
alltså med ens in på den våglängd, där det
centrala temat i hans romaner spelar upp.

Viktigast är kanske i alla fall diskussionen
om den moderna lyrikens formproblem. Ett
kraftigt slag mot den äldre kritiken utdelar
Lindegren i en besk uppgörelse med den

Selanderska skolans vaga program. Men annars
gäller det att i många fall synnerligen subtila
och komplicerade argument har tagits i
anspråk, när det har gällt att försvara
experimentet inom lyriken och visa hur nödvändigt
det är att lämna de äldre stilidealen. Man
frågar sig om inte ett relativt enkelt
socialpsykologiskt resonemang kunde vara
tillräckligt för att bevisa det som nu klarlägges först
efter invecklade analyser. Resonemanget kunde
utgå från språkets funktion och skisseras på
ungefär följande sätt: varje grupp och varje
generation formar sitt språk, som de brukar
för att förmedla sin verklighetssyn. Om en ny
upplevelse skall uttryckas så att också andra
förstår att det är något nytt, kan detta bara
nås genom att man undviker de redan slitna
symbolerna och mönstren. Det är därför något
av en naturnödvändighet att dikten alltid
måste skapa om och att det måste ta en viss
tid, innan de nya uttrycken blir allmän
egendom. Och det kan ifrågasättas om alla
symboler kan bli allmän egendom — en viss
exklusivitet kommer alltid att vidlåda den
lyrik, som vill tränga längst in i den
sammansatta verkligheten. (Detta sagt utan att
innehålla en uppfordran till en diskussion om
"social lyrik" — livet är ju inte så långt.)
Om detta enkla resonemang hade varierats
tillräckligt ofta, hade det kanske på ett relativt
tidigt stadium tagit musten ur motståndarna.
Lyckligtvis har man i stort sett inte gått fram
på den vägen — då skulle inte denna
kritikerantologi ha kommit att ge så många andra
väsentliga synpunkter på poesi och på konst
överhuvud. Men det kan ändå vara värt att
understryka att diskussionsinläggen från den
konservativa kritikens sida hade betytt mer,
om de striktare hade inriktats på att diskutera
arten av förnyelse i stället för att ifrågasätta
om en förnyelse var nödvändig.

När fyrtiotalistdebatten kom i gång på
allvar, fick den som inte hade tillräcklig
internationell orientering kanske ett intryck av att
här kom i ett slag något alldeles nytt — något

221

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free