- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
231

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Filmrecensioner - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

att höja upp filmens hela handling till en
absurditetens dignitet, där ingenting längre
har den minsta anknytning till realism och
där alla — mer eller mindre vansinniga —
liksom ovetande och omisstänksamma rör sig
i sin egen lilla privatvärld, tar fullkomligt
loven av alla invändningar mot den ingalunda
föraktliga raden av offer för "gula febern"
i de båda välmenande Brooklyntanternas
källare. Capra tar ut varje uns av komik ur
situationerna och de dråpliga replikerna. Filmen
exploderar gång på gång i knalleffekter och
lever inte minst på upprepningen av gags,

varje gång så säkert inprickade att de ändå
kommer som glada överraskningar. Rent
filmiskt vilar Capras regi väl mycket på
scenversionen, men han har ändå lyckats variera
sig så pass att filmens intryck av "filmad
teater" om än inte försvinner så i varje fall
förvillas bort. De halsbrytande infallen i
förening med den hårt uppskruvade farsfarten
gör filmen till ett enda glatt och uppsluppet
gäckeri, och man har nästan lust att använda
sig av de enda ord ett av offren hann säga
efter att ha smakat det ödesdigra flädervinet:
"How delicious!" Hugo Wortzelius

BOKRECENSIONER

BJÖRLING BLAND ANDRA

Barbro Mörne: Jag bands av årets tider.
Bonniers 1949. 4: 50.

Gunnar Björling: Ohört blott. Wahlström &
Widstrand 1948. 5: 75.

Lars Hjalmarsson Dahl: Men mina lånade
dagar. Bonniers 1949. 4: 50.

I sin senaste bok har Barbro Mörne i en
litet torr men mycket tydlig dikt aforistiskt
sammanfattat sina tankar om den företeelse
man kallar "form":

Slutgiltig dör den.
Allra minst

tål den vid stillastående.
Den är vad vi söker,
för alltid ouppnådd.
Färdig är den död.
Ofullkomligheten blott
bibehåller prägeln
av liv — och av en dödlig.

Friskheten dröjer inte kvar, menar Barbro
Mörne, i något överårigt. I formen måste ingå
rörelsen, ett språng ur något och till något,
"ett flamrött språng från leran! — Det
osäg-bara, mänskligt ordlösa är kvar." Man kan
citera denna deklaration med ganska mycket
gillande, men man kan nog knappast tycka att
denna formuppfattning har satt någon
definitiv prägel på dikterna i "Jag bands av årets
tider", en bok som man läser med en viss
tillfredsställelse inte bara för den tankemässiga
klarhetens och den språkliga enkelhetens skull
utan lika mycket för dikternas fina formella
avrundning. Det är inte med ordens gnistor

och blixtanalys, med det outsagda eller det
osägbara Barbro Mörne gör intryck på
läsaren, snarare då genom anslagets renhet och
en i allmänhet välbehärskad musikalitet — som
dock i en och annan dikt i viston tillåtes att
flöda litet nynnande hjärtligt.

Barbro Mörnes deklaration om formen skulle
naturligtvis med betydligt större rätt kunna
användas som en allra första introduktion för
en ovillig läsare av Gunnar Björling, men
man får då tillägga Björlings egna ord: "vart
ord visar fel". Ty egentligen är varje liten dikt
av Björling ingenting annat än en formell
avrundning av en obegränsad verklighet. "Språng
från leran" kan man kanske alltjämt kalla hans
poesi, men det flammande temperament som
gjorde hans tidiga diktning till ett eldrött
ogräs för fromma örtagårdsmästare har för
länge sedan ersatts av en avklarnad
levnadsstämning som gör hans senare böcker till en
definitivt seren lektyr, som i andhämtning och
rytm inte sällan röjer en viss frändskap med
olympiern Ekelunds halkyoniska värld. Inför
de lyriska dagboksblad som nu utkommit
under titeln "Ohört blott" erinrar man sig
med en känsla underbart sammansatt av
tveksam saknad och andäktig lättnad de vilda
paradoxerna och de brutala expressionerna
hos den Björling som njöt av den kanske
inte alltid oblandade fröjden "att vara
privatmonster". Men om man i hans senare
produktion förgäves letar efter en blodigt stötande
fras, återfinner man i övrigt de stildrag som

231

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free