- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
233

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

lerad inre monolog över känslan av att allt
blir bara fragment, en upplevelse vars äkthet
man inte har den ringaste anledning att
betvivla. Boken är ett tillräckligt vittnesbörd om
författarens ingalunda obetydliga begåvning,
men denna begåvning visar sig tyvärr närmast
i en nästan virtuos provkarta på 40-talets
oarter: den ändlösa trassliga pratprosan över
obligatoriskt uttröskade ämnen, poetiska
schabloner av typen "o mina minnens fetischer"
och krystade anslag av extravagant karaktär:
"en natt när könlösa står tulpaner". Mest
imponerar ändå poeten genom sin fenomenala
användning av det intellektuella stilmedel som
kallas nonchalans: "sju år eller kanske fem",
"när jag var fem eller kanske sju". "Men mina
lånade dagar" är en varken talanglös eller
ointelligent bok. För tio år sedan kunde den
ha väckt sensation. Kanske någon till och med
kunde ha funnit titeln tilltalande.

Åke Janzon

ÖVERTYGANDE ÅTBÖRD

Sten Hagliden: Bundens åtbörder. Norstedts
1948. 4: 25.

I Sten Haglidens nya bok, "Bundens
åtbörder", liknar sig poeten i en dikt vid en
dekoratör som med munnen full av nålar och
ständigt spänd vaktar noga på tygets fall och
vådens brodering. Överhuvudtaget skriver han
övertygande precist och med energisk
självrannsakan om konstnärskapets krav i
sammanbitet hårda strofer med ironisk touche och
bifogar dessutom några knotigt suggestiva
reflexioner över de "motivens styvbarn" soin
ingen tar om hand: det snuvhesa, köldstela,
gredelinfrusna inslaget i människoteatern. Och
ändå är Hagliden en av de få som utan att
pressa sitt instrument till onaturligheter kan
ta vara på just motivens styvbarn. Några
dikter med titlarna "Intrigernas vattnerska",
"Imbecill på avlägsen gård" och "Redbar
gårdskarl" kan vittna om saken. Inlevelse och
medkänsla dominerar de båda första, och den
tredje har i all sin saklighet en förbluffande
stram elegans. Alltigenom originell kan man
inte kalla Sten Haglidens form, han har lärt
— ibland litet för mycket och för märkbart —
av Sjöberg och Gullberg och de finländska
expressionisterna, men han har föredragit de
stränga mönstren, de som bjuder på
koncentration och ordknapphet. En enstaka gång har
han i en prosadikt kommit in på bernt eriksons
marker — ett uppfostrande men farligt gungfly

som är onödigt att beträda, när man har så
mycket talang för fast fotfäste som Hagliden.

Om bundenhet handlar som titeln anger
centrala dikter i hans bok. Han berättar om de
uppsåt han skickar ut — skräpiga och
skrämmande passerar de på gatan, men ingenting
går att göra, heter det med betecknande kärv
ironi, eftersom poeten själv är ägare till de
kvarter som de stryker förbi. I "Gårdvars
kedja" finner han en klar symbol för sin
ofrihet:

Märlan är islagen av mig själv

med min medfödda heders hammare.

Löpa halvcirkel,

snarka koja,

vakta gård,

vakta vana.

Och i nästa dikt kan han betyga: "Dammgrå
av pietet svajar min ärvda lampa." Det finns
i sådana formuleringar, det finns i nästan alla
dessa dikter en förtätning av känslan, en
hänsynslös ekonomi med uttrycksmedlen som
övertygar om att upplevelse och budskap fått en
sällsynt adekvat form. Ändå har man ett starkt
intryck av att ett nervöst missnöje spelar med
i de ofta mycket litet insmickrande
melodierna: poeten är obarmhärtigt medveten om
det "felsågade läggspel" och de "löjeväckande
kontaminationer" som är hans "samfunds
trogna regalier". Jagets evigt otillfredsställda
medvetande ventileras också i de etsande bistra
dikter som är sammanförda under rubriken
"Kärlekens faser", "andejagets" hopplösa
längtan är barlagd med en viss intensitet, och
kärlekens eviga inkvisition är tolkad i all sin sj
älv-förgiftande vanmakt:

Ger du mej din mun
jag ska dock stelna
som gift jag fick.
Glänser ögat klart
så ska jag söka
smuts i din blick.

Med sin hänsynslösa självgranskning och sin
koncentrerade energi är "Bundens åtbörder"
en ovanligt övertygande bok. Åke Janzon

SAGOR

Gustav Hedenvind-Eriksson: Jorms saga.

Bonniers 1949. 9:—.
Torsten Kassius: Den gamla fabeln om Tälje
tokar. Bonniers 1949. 10: —.

Gustav Hedenvind-Eriksson är inte bara
en sagoförtäljare utan den börne represen-

233

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free