- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
235

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

mängd toksagor som han haft till sitt
förfogande ändå lyckats åstadkomma en så frisk,
så hejdlöst medryckande helhet gör att man
måste beteckna denna toksagornas toksaga som
en genial prestation. Vad den närmast för
tanken till är kanske Voltaires "filosofiska"
romaner, t. ex. "La reine de Babylone". Men
på Voltaires nattrocksärm hade det trots allt
fastnat en hel del snuskorn, och sådana har
jag inte funnit i Kassius’ bok.

Själva uppslagsändan finns att söka i
Nestorskrönikan. Sagan handlar nämligen om
männen i Tälje som var så salomoniskt kloka
att de allesammans (utom en enda) blev
eftersända från Österlanden för att slita tvister,
fungera som storvesirer och i största
allmänhet härska i härskarnas ställe. Sin stad —-
tokstan — lämnade de alltså tills vidare i sina
hustrurs omvårdnad, och eftersom dessa
hustrur i allting var sina mäns motsatser
förvandlades staden raskt till upp och nervända
världen. Men det kan bli för mycket av det goda,
och hustrurna beslöt avsända en ung och skön
budbärerska, som tvärsigenom en lång rad
barocka och otroliga äventyr verkligen
lyckades ta sig fram ända till vesiren i Kasvin med
bibehållen jungfrudom. I sex dagar och sju
nätter satt nu den kloke vesiren och hörde på
hennes flödande tal och sökte förgäves bli
klok på tillståndet hemma. Och eftersom han
— och de andra vesirerna och ståthållarna
med för resten — vid det laget egentligen var
grundligt leda vid Österlandet började de samt
och synnerligen karavanledes dra sig hemåt
igen. Vad som där mötte deras ögon och hur
det hela slutade vill jag inte förråda, men skall
jag samvetsgrant fylla alla kritiska förpliktelser
måste jag kanske säga att det inte är någon
bok som en far bör sätta i händerna på sin
dotter. Eller tvärtom!

"Varför inte tvärtom?" var ett av Nils
Dar-dels valspråk i livet, och när allt kommer
omkring är det kanske ett av humanismens stora
valspråk. Kassius är inne på samma linje som
Erasmus, som Brueghel — men vad skulle det
tjäna till att räkna upp namn? Hans bok är
späckad med fint undangömda citat ur
Gilga-mesh, bibeln, Almqvist, Bellman och så vidare
i det oändliga. Och ändå har inte lärdomen
tagit kål på friskheten, åskådligheten och den
träffande kortheten. Meningen med det hela
är att en överdrift av klokskap är dårskap —
och omvänt. Så trodde även Predikaren, och
så har de riktiga sagorna trott i alla tider.

Stilen är en lätt pastisch på det bästa i

"Tusen och en natt", men en "Tusen och en
natt" på vardagsspråk, en ansiktslyftning så
att säga. Den osökta tonen kommer en ibland
att tänka på ryssarna som de kan vara när
de glömmer bort allt eländet och allt
missionerandet och helt enkelt tar sig ledigt, på de
stora sagoförtäljarna bland dem nämligen: en
Leskov eller en Gogol. Ja, man kommer att
tänka på mycket under läsningen av denna
förunderliga bok, så fylld av nojs och skämt
och av ett slags oefterhärmligt oförarglig
liderlighet.

Författaren har i en efterskrift redovisat sitt
källmaterial, men att det inte bara är
materialet det kommer sig av utan också det
klarvakna ögat och den detalj säkra handen kan
man se av hans egenhändigt utförda anfanger.
Den som älskat Östern ser den med glädje
återinföras hos oss på detta sätt. Och så får
man ju skratta ut ett tag, vilket inte är det
sämsta. Gunnar Ekelöf

WORK IN PROGRESS

bernt erikson: om mässingen vaknar.
Bonniers 1949. 6: 50.

Om man händelsevis någonsin haft lusten
att vara litteraturkritiker så tappar man den
ofelbart när man läser bernt erikson. Ty
åtminstone i ett enda avseende är han generande
naiv: när han tror att hans kanske fåtaliga
men omöjligen ointresserade läsare inte
förstår vilket utomordentligt snille han är. Man
betvivlar inte kubikinnehållet i
Cheopspyra-miden eller hastigheten i en ultracentrifug,
men många har dess värre inte användning
för så skrymmande eller vanskliga föremål och
förbehåller sig en viss av stoltheten betingad
passivitet: man freut sich ihrer Pracht. Andra
måste nog, dessa vanvördiga liknelser till trots,
finna ett obestridligen uppfostrande värde i
bernt eriksons böcker — inte minst för unga
begåvade poeter som omedelbart måste inse
att de inte längre har något att vinna genom
överansträngning, de är redan från
begynnelsen överträffade. Vad skall man då i övrigt
försöka pressa ur dessa unika skrifter:
visdom, poesi, vältalighet, ordakrobatik, hjärtats
oro eller den mörkare modedrog som kallas
ångest? Läsaren — ty en recensent är ju bara,
vilket poeterna glömmer i intervjukverulanser,
en läsare som är fräck nog att ta betalt för att
han riskerar sitt blygsamma renommé genom
att yttra sig — läsaren alltså måste intyga att

235

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free