Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
FINLÄNDSK 40-TALIST
Walentin Chorell: Jörgen Hemmelinks stora
augusti. Schildts. Helsingfors 1946.
Walentin Chorell: Calibans dag. Schildts.
Helsingfors 1948.
Den trettiosjuårige läraren Walentin
Chorell räknas som ett av den nya finländska
litteraturens största löften. Han har utgivit två
romaner, två diktsamlingar och en
detektivroman, men det tycks huvudsakligen vara på
romanerna hans berömmelse vilar. I dem
framstår han som en av de få finlandssvenska
prosaister som har närmre anknytningar till
de unga svenska 40-talsförfattarna.
Den första boken, "Jörgen Hemmelinks
stora augusti", är emellertid inte av så stort
intresse. I en rätt konventionell ramhistoria
om flykt och förföljelse av gängse modell
berättas om en ung mans svårigheter att möta
de krav livet och då framför allt kvinnorna
ställer på honom. Hemmelink står mellan två
flickor, Lorna, en sensuell prostituerad i röd
klänning, och Barba, en sval och mjuk
sjuksköterska. Båda attraherar honom, men stöter
också bort honom genom sin attityd av
uppgiven förväntan, men han kommer så
småningom till insikt om att han måste ge sig
i kast med dem och att detta egentligen också
är vad han vill. Detta låter ju mycket
schablonmässigt och är det också, men det finns
fina drag här och var i berättandet, och
huvudpersonens predikament är så intensivt
skildrat att man verkligen får en föreställning
om hans svårigheter.
Även i "Calibans dag" finns det några
otympligheter, några alltför sentimentala
partier, lite konventionell 40-talssymbolik med
en klämd och skrikande råtta, och slutligen
vädras där i Sjuans gestalt den andra
skökoschablonen, den gamla hyggliga yrkeskvinnan,
som nästan moderligt ser på sina kunder.
Men annars är boken sin föregångare mycket
överlägsen. Den berättar med en likartad
tillbakablickande teknik om kaféägaren Justus’
sista levnadsdag, då han fått veta om sitt
allvarliga hjärtfel, som senare på dagen kommer
honom att dra sin sista suck. Sjukdomens
yttringar och vetskapen om att den finns där
förändrar hela denna grova och självsäkra
"ägarmänniskas" tillvaro — de fasta
punkterna rycks undan när hans styrka sviker,
konjaken inte smakar längre och den vanliga
lilla avkopplingen med Sjuan efter stängnings-
dags inte heller går som den skall. Den i döden
ensamme och eländige Justus, som i ett utslag
av botgöringslust strör godsaker över små
barn, det klumpiga, flintskalliga, fula och
snikna medelålders råskinnet i vars gråa värld
godheten närmast ter sig som en dammig men
välmenande bakgårdsblomma, har åtskillig
släktskap med Ahlins människor, men man
finner ingen antydan till frälsningsmöjlighet
i den värld utan nåd och hopp som ryms i den
trista kaféinteriören. Denna lugna men
obarmhärtiga människostudie visar trots sina
skönhetsfläckar att Walentin Chorell har stora
gåvor som berättare. I den unga
finlandssvenska prosan har han onekligen skaffat sig
en position ett gott stycke ovanför det
välupp-fostrat vattenkammade flertalet.
Åke Runnquist
RÄTTSFALL INIFRÅN
Eva Berlin: Det förtorkade trädet. Bonniers
1949. 6: 50.
Eva Berlin lär ha debuterat som litterärt
underbarn någon gång på 20-talet och har
senare gett ut ett par böcker till, varav en på
tyska. Anmälaren är fullständigt obekant med’
denna produktion, men vet sig ha mött
författarinnans namn under konstlösa men
påfallande välmenta bokrecensioner i
tidningen-Arbetaren. Det är ungefär samma
egenskaper — en stilistisk förmåga, som snarare
ligger under än över genomsnittet, och en sorts
naturlig och okomplicerad rättskaffenhet i
sättet att närma sig den etiska och sociala
bakgrunden — som sätter sin prägel på hennes
nu publicerade roman.
En ung, psykiskt hårt pressad man ur
arbetarklassen har blivit dömd för modermord.
Han resignerar under straffet liksom han i
åratal har fogat sig i den hysteriska
omvårdnad och svartsjuka bevakning modern utsatt
honom för. Ensam med sig själv fortsätter han
dock att bedyra sin oskuld; för att utröna
vilka faktorer som lett fram till den tragiska
omvälvningen i hans liv upprättar han en
retrospektiv journal, där han frilägger
utvecklingslinjerna och genomför en halvt omedveten
självterapeutisk akt. Fram växer bilden av en
yngling med sinnessjukdom i släkten, som inte
har styrka nog att bryta sig ut ur förhållanden
vilkas orimlighet han inser. Han är hämmad
och inåtvänd, skygg för flickor och impopulär
bland kamraterna. Som pojke har han lekt
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>