- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
241

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

naturligtvis stor att mitt i detta strikt
bibehållna opersonliga schema smuggla in
verkliga människor, verkliga problem, verklig
psykologi och på det viset samtidigt ha nöjet
av att artistiskt följa reglerna och artistiskt
bryta mot dem. Dorothy Sayers och Ellery
Queen sätter ju till slut inom var sin
fullständigt regelrätta detektivroman själva
detektivromanens eller åtminstone detektivens
berättigande i fråga, vilket onekligen är en subtil
form för halsbrytning (i "Busman’s
Honey-moon"och"Ten Days’Wonder"). Men genren
själv mördas ju inte fördenskull; den
motsvarar ett alldeles för starkt behov av
ritualenligt stiliserad underhållning.

Något liknande har också hänt med dess
systerart, spionromanen, äventyrsromanen med
internationella intriger som bakgrund, av
anglosachsiskt fabrikat och med anglosachsisk
hjälte. Skumma levantinska typer mördas där
i gathörnen, dolska rustningsmillionärer
snoppar cigarrer i Carltons bar, och i sista kapitlet
räddas imperiet tack vare den unge
engelsmannens mod, snille och välriktade upper-cut.
Dessutom gäller nästan utan undantag vad
redan Kipling iakttog hos stumfilmens alster:
"and always one weak virgin is chased through
all these things". Det är alldeles riktigt att han
betonar det jungfruliga hos hjältinnan. Hur
mycket blod, svett och tårar hjälten än
utgjuter för henne under handlingens gång och
vilka risker han än tar för hennes skull, är
det alltid först bortom sista kapitlets sista sida
som han får något mer i gengäld än en hastig
kyss mellan revolvrarna. Det där har
naturligtvis något med vanligt anglosachsiskt verbalt
pryderi att göra, men har nog också en verklig
psykologisk grund: kärlek som tas på allvar
avslöjar för mycket krutromantikens egenskap
av surrogat.

Inte bara på slottet Zendas och den
ruri-tanska kungaättens tid, utan långt efter det
första världskriget, var de politiska axiomen,
som bar upp handlingen i den här sortens
roman, alltid desamma. England hade
onyanserat rätt i ett vagt antytt öst- eller
mellan-europeiskt virrvarr, och dess fiende
lokaliserades, uttryckligen eller inte, i Ryssland
under 20-talet och i Tyskland under 30-talet —
grovt angivet. Det finns ganska roliga studier
i engelsk folkstämning under mellankrigsåren
att göra i dessa böcker, som av den bittra
ekonomiska nödvändigheten tvingas att ha bättre
reda på stämningen än mr Gallup själv! Det
där har ju inte i stort ändrat sig för det senaste

krigets skull, men den allmänna upplösningen
av de gamla fasta värderingarna avspeglar
sig också här, och imperiets aktier har
märkbart sjunkit i de tre böcker vi här senast har
att recensera. Alla tre har i stället på mer eller
mindre lyckat sätt dragit in riktig politik och
verkligt brännande frågor i äventyrens stomme,
och deras tendens är inte längre oskyldigt
omedveten.

Humphrey Slater skall gunås redan ha
jämförts med Koestler som avslöjare av
Sovjetunionen. Hans kritik, om den skall kallas så,
har naturligtvis i den här boken,
"Konspiratör", ingenting som helst av Koestlers
filosofiska bakgrund och intensitet, men den har
verkligen en saklig och, som det sägs,
kompetent utförlighet i beskrivningen av
sovjetspionernas metoder och sinnelag, som gör den
till något annat än enbart underhållning. Den
verkar på sina ställen mer reportage än roman
och syndar dessutom mot spionromanens
heligaste regel genom att inte ha någon happy end.
Imperiet räddas visserligen verkligen här till
slut, men till vilket pris! Det material
reportaget rör sig med gör den i alla fall alldeles
tillräckligt spännande för den mest fordrande.

Anthony Quayle har också satt ett så
bittert, mänskligt och sannolikt slut på "En sådan
natt", att den nästan verkar som en parodi på
den här romanarten. Bakom schemat med den
avslöjade och informellt avrättade förrädaren
på Malta under början av ökenkriget ligger
ett helt annat mönster, där de engelska
sergeanterna, generalerna och regementsprästerna
kämpar med sina själar på sina egna sätt, utan
att alls bry sig om att de skall vara "hjältar"
allesammans. Den instängda
fästningsatmosfären, krigsledan, hemlängtan — den
atmosfären är det starkaste intrycket från boken,
inte jaktens spänning och de illistiga
schackdragen.

Geoffrey Households "Arabesk"
använder slutligen spionromanens form för att
skildra de invecklade intrigerna kring
Palestina under slutet av kriget, utan att bry sig
särskilt mycket om att markera svart och vitt,
och dessutom för att ta upp någonting så
fjärran från den normala äventyrsromanens
intresse som hjältinnans psykologi. Man kan
nästan säga att hela maskineriet med spionage,
kontraspionage, krig, mord och bråddöd bara
är ett medel för att utveckla Armande Hernes
karaktär och få henne dit författaren vill. Och

.5 BLM 1949 iii

241

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free