- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
259

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

Tideräkning och generationsskiften

Ett populärt ämne för intellektuell
frågesport är f. n. hur det snart ingående femtitalet
skall komma att gestalta sig i konstnärligt och
intellektuellt avseende. I samband därmed ges
återblickar på det mot sin solnedgång
sjunkande fyrtitalet och nekrologförfattarna
vässar sina pennor. Man har ett intryck av
allmänt rastande på kulturens karavanseraj, där
de dammiga och väderbitna fyrtitalisterna
samlar ihop sina pinaler och kring lägerelden
utbyter erfarenheter av decennievandringen,
medan de blivande femtitalisterna i ett annat
hörn studerar kartor och ordnar med sin
utrustning för att vara beredda när
uppbrottssignalen ljuder. Att få heta fyrtitalist 1949
låter inte särskilt lockande, termen har redan
en lätt förlegad klang. Däremot är det säkert
många som aspirerar på att bli kallade de
första femtitalisterna. Redan för två år sedan
fann tidningen "40-tal", den nyaste
generationens livskraftiga kamporgan, tiden inne att
begå harakiri för att besparas nesan att falla
för åldersstrecket och den tidskrift som blev
dess omedelbara arvtagare valde betecknande
nog namnet "Utsikt" — alltså framåtblickande
i största allmänhet men antagligen alldeles
speciellt mot femtitalet.

Man kan ju tycka att det är någonting
oerhört löjligt i detta att ta ett
decenniumskifte så på allvar att man faktiskt diskuterar
i vad mån det skall komma att avläsa sig i
kulturutvecklingen. Hela tideräkningen är ju
en konstruktion, ett rent tekniskt hjälpmedel
att bringa ordning i tillvaron och ingen siffra
borde därvidlag vara betydelsefullare än
någon annan. Men vi vet ju att det trots allt
är så. Årtalen har ett slags magiskt inflytande
på vårt sätt att se. Vi skakar av oss ett år och
hoppas på det nästa, och vi gör det kanske
ännu intensivare när det gäller ett decennium,
för att inte tala om ett sekel. Vad som gäller

för individen gäller också för grupper av
individer, för litterära och konstnärliga
skolor. Det är sålunda inte någon tillfällighet
att den riktning inom konst och litteratur som
kallades fin du siècle präglades av
skymningsromantik, dekadent dödsmystik och elegiska
stämningar. Seklets dödsryckningar upplevdes
som en realitet. Det är säkert heller inte någon
tillfällighet att konsten när sekelgränsen
passerats återfann ljuset och hängav sig åt en
viril friluftsromantik med nakna kroppar i
livsdyrkarattityder.

Kulturens periodicitet har bekvämast
generaliserats i århundraden och decennier. Det
innebär visserligen ofta en förgrovning av
det faktiska händelseförloppet men det duger
som en mycket primitiv arbetshypotes. Det
finns ett åttital, ett nittital, ett tiotal, tjugotal
och trettital som periodbegrepp såtillvida, &tt
vissa kulturtendenser har sin tyngdpunkt inom
respektive decennier och det finns även ett
fyrtital och skall finnas ett femtital, förutsatt
att överhuvudtaget något då skall finnas
utöver förödelse. Man torde också våga tillägga
att dessa kronologiskt avrundade
periodenheter nu gått oss så i blodet att blotta
övergången från en enhet till en annan
suggererar kulturarbetarna till att göra bokslut med
det förgångna och lägga planer för det
kommande. Dessa stilskiften sker givetvis i hög
grad på ytan och berör inte de på djupet
gående strömmarna, ej heller de ensamma
genierna, som till slut skall visa sig ha varit de
verkligt utslagsgivande, men de bestämmer till
stor del beteendemönstret, valet av stilmedel
och arbetsuppgifter. Diskussionen kring
fyrtital och femtital kan därför inte helt avfärdas
som en lek med ord, över vilken historien
småningom skall stryka sitt streck.

Konsthistorikerna har kanske i högre grad
än litteraturhistorikerna laborerat med
periodindelningar, och de har i den typologiska

259

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1949/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free