- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
276

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Örjan Lindberger: Hjärtat och nycklarna. Några synpunkter på Elin Wägners författarskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i gränsområdet mellan liv och död, ljus och
mörker. Som Karin Boye påpekat spårar man
en begynnande böjelse hos Elin Wägner att
låta verklighetsskildringen få en symbolisk
underton. Också detta inslag hör samman med
innehållets dragning åt mystik.

"Silverforsen" är symbolisk redan i sin titel
på ett sätt som för Ibsen i tankarna. Forsen
symboliserar den erotiska passionen, som i
denna bok utgör ett förgrundsmotiv. Man kan
ur hela bokens uppläggning läsa ut, att Elin
Wägner föredrar de människor, som är
passionerade, framför dem som inte är det; det
är också tydligt, att hon är benägen att finna
denna egenskap oftare hos kvinnor än hos
män. "Han kände en nordisk mans hela häpnad
och indignation över att ha fått en så exotisk
sjukdom som passionen", heter det mycket
betecknande på ett ställe. "Om han hade blivit
alkoholist skulle han icke ha fallit så ur ramen
eller fått vidkännas så farliga följder."

Passionsmotivet är i romanen mångfaldigat
på ett sätt, som kan ge en något av den
förvirrande känsla man har i ett spegelkabinett.
Två varianter av det må särskilt nämnas. Den
ena är Gudruns äktenskapsbrott, som sätter
i gång det dramatiska händelseförloppet och
kommer prästgårdens värld att skaka i sina
grundvalar. Den andra är att Gudruns
fostermor Virginie inte kan fördöma Gudruns
beteende, därför att hon i själva verket är av
liknande läggning och älskar Gudruns man.
Ett väsentligt avsnitt i boken handlar om hur
Virginie erkänner detta förhållande för sig
själv och för sin bror Gabriel; ett annat lika
viktigt avsnitt visar, hur hon genom sin
personlighets resning är i stånd att omvandla sin
känsla i en religiöst färgad människokärlek,
som tar sig uttryck i handling därigenom att
hon tar hand om det lilla skilsmässobarnet.
Det heter:

"Ser du, detta är så absolut sant, att det ger mig
mod att handla så, som om jag följde min erotiska
linje. De löper samman här, men det gör detsamma,
må de då göra det, jag frågar inte efter det."

Indirekt kan här läsas ut, vilket värde Elin
Wägner tillmätte ett handlande i enlighet med
personlighetens erotiska linje. Virginies fall
bekräftar vad som i det föregående sagts
om kärlekens betydelse för Elin Wägners
religiositet.

Det finns vissa kuriösa likheter mellan
Virginie och Hjalmar Bergmans Chefen fru
Ingeborg. Linder påpekar att hela tekniken i
"Silverforsen" med sin dramatiska rörlighet, sin
avslöjande psykologi och sin bitvis skurrila
stämning påminner om Bergman, och han
nämner "Mor i Sutre" och "Farmor och Vår
Herre". Med "Chefen fru Ingeborg", som han
inte nämner, föreligger den svårigheten, att
boken utkom ungefär samtidigt med
"Silverforsen". Framtidens forskning får väl lösa
denna gåta; man kan inte utesluta en kontakt
mellan de båda författarna under den tid
arbetet på deras respektive romaner pågick.
Under alla omständigheter skulle en
detaljanalys av deras behandling av det likartade
motivet vara av största intresse.

"Silverforsen" är en mycket intensiv bok,
och den verkar trots det bergmanska inslaget
inte i störande grad som en efterbildning.
Tvärtom har man, som också Linder betonar,
ett intryck av att den är djupt personlig.
I fråga om komprimerad psykologisk analys
har Elin Wägner knappast nått högre än i
denna roman.

Så har vi de två böcker som tillsammans
bildar Elin Wägners till omfånget och till
spännvidden största roman.

Det ligger en ironisk poäng i att
"Genomskådad" kommer först, "Hemlighetsfull" sedan.
Detta svarar mot en genomgående dubbelhet
i verkets struktur. Å ena sidan blottlägger Elin
Wägner de sociala och psykologiska
sammanhangen i Agnes Stenås’ historia med stor
grundlighet och skärpa; detta genomskådande
utföres till stor del med en röntgenapparatur,
som lånats från individualpsykologis
laboratorier. (Med freudianismen driver
författarinnan respektlöst.) Å andra sidan blir de
religiösa upplevelser, till vilka Agnes Stenås når

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1949/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free