Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Elisabet Laurila: Fyra dikter. Från finskan av Bo Carpelan - I en gammal trädgård - Bön till natten - Vinden är evig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABET LAURILA
Men dag för dag
mot den fuktiga, kalla och mörka jorden
krälar de feta ormarna
med belåtna och lättjefulla rörelser,
med fläckig och fjällig hud
förnimmande blommornas jungfruliga ljuvhet.
BÖN TILL NATTEN
Natt, du som är stor och god,
spinn mig nynnande till sömn.
Giv mig min barndoms svala drömmar
och den susande tystnaden:
de fjärran skogarnas suckan
och vindamas sömniga sång.
Befria mig från mina tankar,
giv dem en bädd bland blommornas kronor
på daggvåta blad.
Avkläd mig mina sorger likt kläder
dem dagen behöver,
och andas på min panna frid:
en djup och stilla ström
flytande över min trötta kropp.
VINDEN ÄR EVIG
Vinden är evig.
I vinden rör de levandes och dödas
längtan vid varandra,
och blommorna ber Gud
vara de döda nådig.
Sakta samlas molnen
över skogarna.
Ur åkrarnas brodd
höjer sig osynliga händer ödmjukt
mot himlen.
Och om kvällarna bär de Gamla
blommor till sina döda —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>