- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
289

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Brita Tigerschiöld: De vises sten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE VISES STEN

ut till en uppgörelse med de olika sätt att
komma till rätta med livets gåta, som
mänskligheten prövat. Liksom i tidens kulturkritik
råkar hos Lagerkvist det religiösa
självbedrägeriet och vetenskapens hybris lika illa ut.
Människan och kärleken är de två värden, som
han till sist hämtar fram ur den
ödeläggelse, som dramat återspeglar. Albertus — den
grubblande Faust vid sin alltid brinnande ugn
och sina lärda luntor — och den i alla olyckor
gudsförtröstande rabbinen söker på vägar,
som ofta korsar varandra men aldrig
sammanfaller, efter den stora visdomen, guds eller
människans, och under tiden går deras barn
under i de mänskliga lidelsernas maktspel.
Albertus är mera skyldig än rabbinen, då han
själv halvt men ej fullt medveten om
sammanhanget prostituerar sin vetenskap och sin
dotter i maktens tjänst. Så länge makten vill det
rätta går det bra, men en hänsynslös och
cynisk egoist begagnar sig av sin ställning och
trampar rätten under fötterna. Så är även
vetenskapen länkad till triumfatorns vagn.
Fursten kan också bemöta Albertus’ upprörda
anklagelser över sina ogärningar, då denne av
händelsernas utveckling väckts till besinning
(dottern har sjunkit ner till sköka och
rabbinens son har begått mord för att rädda
henne från fullständig undergång) med orden,
att Albertus själv ej just brytt sig så mycket
om människorna. I furstens replik ligger stor
tyngd: "Varför kommer du då här och
anklagar mig? Vad har du för rätt till det? Du
offrar ju också människor."

Vetenskapen har ingen rätt att fördöma,
den är själv svårt komprometterad, den
humanistiska som den naturvetenskapliga. Den ena
skapar de ideologiska förutsättningarna för
våldet, den andra de tekniska. Och Albertus har
egentligen icke något svar att ge på furstens
föraktfulla yttrande, att han inte finner
människorna så förfärligt värdefulla utan ganska
likgiltiga och betydelselösa. Fursten talar här
som Dvärgen, cynismen och ondskan i
människan, och Albertus tiger. Det går ej att skylla
katastrofens utbrott på maktens innehavare, då

3 BLM 1949 IV

man själv stänger sig inne i laboratorier och
blandar samman häxdrycker. Atombomber och
bakterievapen är moderna mixturer, "stora
elixiret, lilla elixiret — de vises sten".

Det går ej heller att skylla på vetenskapen
vad individen själv ytterst har ansvar för.
Grønbech formulerade det så:

Om någon säger, att vår vetenskap har förskrivit
sig till djävulen, kan han gott stå vid sitt ord, men
han glömmer vanligen, att djävulen, det är han själv
och alla vi andra.

Albertus hos Lagerkvist beskylls av sin
vidskepliga hustru inför en tarvlig student för
att ha förskrivit sig till djävulen. Mefistofeles
är visserligen icke personligen tillstädes i denna
Faustversion, men han är det i människornas
tankar. Studenten säger, att det luktar "svavel"
om Albertus’ laboratorium och hånar den
"gudomliga Vetenskapen", som "luktar illa".
Man får ha i minnet, att det är okunnigheten och
lättsinnet som yttrar dessa ord — ironin faller
i viss mån tillbaka på den som uttalar dem.
Vi känner dock ganska väl igen anklagelserna.
Men ej heller Lagerkvist vill stänga
laboratoriet för alltid. Chocken har ej definitivt
brutit ned Albertus. Perspektivet är ändå svart,
mörkare än i romanen "Dvärgen", där vi trots
allt ser folket bygga färdig Campanilen, medan
ondskans demon sitter fängslad i källaren för
den närmaste framtiden, sedan stormen gått
över världen. Albertus’ ugn har kallnat under
de dagar, då han vistades fängslad på slottet
efter att ha erbjudit sitt liv för dotterns
älskade, rabbinens son, som väntar sin
avrättning, men när han återvänt hem vill han tända
ugnen på nytt följande dag, då han fått vila.
Liksom hos Abell brinner elden alltjämt i hans
önskningar. Men här är det "trots allt" som
uttalas, desillusionerat och matt.

Slutet visar, hur Albertus trött somnar in,
medan hans trogna och religiösa hustru, som
hatat hans arbete och trott det stå i djävulens
tjänst, blir kvar och vårdar honom. Också mot
henne, den okunniga människan, som av brist
på upplysning och vänlighet från hans sida

289

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free