- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
307

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Från bokhyllan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN BOKHYLLAN

Jane Austen: Vride and Prejudice. 1813.
Jane Austen: Stolthet och fördom. 1920.

"Pride and Prejudice" har alltid varit Jane
Austens populäraste roman. Redan hennes
samtida Walter Scott, som för övrigt uppskattande
recenserade henne, läste boken förtjust tre
gånger, berättas det, Disraeli inte mindre än
sjutton gånger, och Anthony Trollope ansåg
en gång i sin ungdom, att det var den bästa
romanen på engelska språket. Populariteten
har inte minskat genom åren — tvärtom har
på senare tid uppskattningen av Jane Austen
på sina håll i England utvecklats till någonting
liknande kult.

Det är naturligtvis munterheten och den
fräscha naturligheten i denna
prästgårdskomedi som gjort romanen så allmänt läst
och omtyckt. Detta, och så förstås Elizabeth
Bennet, Jane Austens mest förtjusande
kvinnoporträtt, som har få rivaler inom litteraturen.
Kyrkoherde Bennets näst äldsta dotter fängslar
emellertid inte genom yttre skönhet, ty mycket
mer än ett trevligt utseende i största allmänhet
äger hon egentligen inte. Men vad mr Darcy
genast lägger märke till är den intelligenta
blicken ur ett par mörka ögon. Det är
intelligensen, det glada lynnet, den humoristiska
uppfattningen av omvärlden, hjärtegodheten,
klokheten, den suveräna replikeringskonsten,
hela hennes attityd, som besegrar omgivningen
och läsaren. Elizabeth finner ett ogement nöje i
att ha sitt huvud för sig och emellanåt "épater
les bourgeois" — även om detta inte tar sig
vådligare uttryck än att hon går till fots ett
långt stycke väg i regnväder, något tämligen
betänkligt enligt den tidens sig förfasande
skvallertanter. Lugnt småleende berättar hon
för skräcktanten lady Catherine de Bourgh,
att hon inte fått någon skoluppfostran utan
undervisats i hemmet av fadern, något som
ladyn naturligtvis anser vara oerhört
underklassig!. I denna Elizabeths överlägsnaste seen
står hennes egen "Adel des Geistes" i bjärt
kontrast till den stupida bördsstoltheten hos
adelsdamen.

Kanske är Elizabeth också något av en
kvinnosakskvinna och håller på sin rätt att
räknas intellektuellt jämbördig med männen.
Hon förhåller sig ytterst självständig gentemot

karlarna och vägrar att finna sig i sina
medsystrars undergivna tacksamhet att få bli
bortgift med vem det vara månde. Aktningen för
Charlotte Lucas sjunker katastrofalt när
Charlotte accepterar Collins’ frieri, och det en gång
goda och intima förhållandet mellan flickorna
blir aldrig mer vad det varit, även om
Elizabeth försöker bedöma väninnan så rättvist som
möjligt, lika rättvist som hon försvarar modern
mot faderns spydigheter — han har ju dock
med öppna ögon och fullt frivilligt gift sig.
Inte heller anser sig Elizabeth behöva skämmas
över sitt ringare ursprung inför Darcy,
eftersom hon känner sig intellektuellt likvärdig och
inte räknar människovärde efter börd och
inkomster. Och vad som drar honom till den
impertinenta prästdottern är just hennes
intelligens och personlighet.

Det finns mer att glädja sig åt i "Stolthet
och fördom". Först och främst mr Bennet med
sin humor, sina ironiska repliker och det
trevliga förhållandet till älsklingsbarnet Eliza. Den
karusellartade familjen i sin helhet är ju också
en festlig tavla, där man bl. a. lägger märke
till författarinnans skickliga exempel på
arvsmassans fördelning inom en familj. Elizabeth
har en intelligent, humoristisk och beläst far,
en enkelspårig, vulgär mor och fyra systrar
med var sin bestämda profil. Jane har äldsta
barnets klokhet, lugn och ansvarskänsla,
Elizabeth själv har fått i arv faderns intelligens och
humor, Mary har ärvt faderns intresse för
boklig bildning men också en god portion av
moderns enorma naivitet, vilken förstärkes av
den brådmogna flickans komiska
snusförnuftighet. Kitty och Lydia, slutligen, är
sorgebarnen, fnittriga, ytliga, dumma, och
omdömes-lösa som mamman. Det är också Lydia som
så småningom står för den oundvikliga
familjeskandalen.

Elizabeth och framför allt mr Bennet är
egentligen de enda figurerna hos Jane Austen,
som själva är humoristiska — man kan också
tillägga Henry Tilney i "Northanger Abbey",
som för övrigt är den roman som kommer
"Pride and Prejudice" närmast i
uppsluppenhet. I allmänhet är det författarinnan som
humoristiskt beskriver komiska personer, och
det är ju inte riktigt samma sak. Den roligaste
prestationen i den vägen är naturligtvis präst-

307

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1949/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free