- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
308

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Från bokhyllan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN BOKHYLLAN

mannen Collins, även om han har en svår
konkurrent i miss Bates i romanen "Emma".
Collins är ett dråpligt porträtt i en stil, som femtio
år senare skulle bära ursprungsbeteckningen
Dickens. Men samtidigt som Jane Austen här
förebådar Dickens torde hon väl inte alldeles
ha undgått inflytande från Sheridans
krumelurer, Backbite, Crabtree och andra. Sheridans
komedier var hon väl förtrogen med, ty
ungdomarna Austen med kamrater brukade
uppföra dem vid amatörteaterföreställningar i
hemmet.

Denna förtrogenhet med teatern satte
kanske spår i berättartekniken. Jane Austens
romaner är påfallande dialogiska, och många
scener kunde vara skrivna direkt för teatern.
Det är rätt intressant att här jämföra med Ivy
Compton-Burnetts romaner. Compton-Burnett
påminner i mångt och mycket om Jane Austen,
inte minst när det gäller dialogen, som hos den
nutida författarinnan uppgår till hela nittio
procent. Dialogen är hos Jane Austen det
viktigaste karakteriseringsmedlet. Genom den får
de agerande avslöja sig själva, och
författarinnan kostar i allmänhet inte många ord på
beskrivningar. Redan efter de första sidorna
i "Stolthet och fördom" framgår det av
dialogen vad slags människor makarna Bennet är.
De sammanfattande raderna vid kapitlets slut
blir egentligen bara en bekräftelse på vad man
redan vet. En annan stilistisk metod är värd
att observera, när det gäller det yttre
händelseförloppet. Även här bidrar romanfigurerna till
skildringen, på så sätt att läsaren inte ser en
person, ett föremål, en händelse förrän
respektive romanfigur gör det. Det är ifrågavarande
persons egna intryck, som vidarebefordras till
läsaren, och inte författarinnans direkta
beskrivande. Hur t. ex. mr Bingley med sällskap
ter sig erfar läsaren via de övriga gästerna,
när de anländer till balen, och efteråt
diskuteras de olika intrycken hemma hos familjen
Bennet. Och det är också via mr Darcy som
vi för första gången får veta något om
Elizabeths utseende, trots att det tidigare funnits
många tillfällen till direkt beskrivning av
henne.

Dylika detaljer tyder på omsorgsfullt
kompositionsarbete såväl som på medveten teknik
och stilistiska ambitioner, och det är bevisat,
att Jane Austen arbetade oerhört på att trimma
sina romaner. På samma sätt som Dickens
tycks hon ha haft arbete i gång på flera
böcker samtidigt, ett manuskript under
omskrivning, ett hemma för korrekturläsning, ett

tredje under utarbetning, medan kanske en
fjärde roman planerades. Men det framgår inte
alls under läsningen av romanerna, som
tvärtom verkar skrivna i ett svep, i synnerhet
"Stolthet och fördom". I stället skrev hon på lösa
lappar, nu och då, allt efter infallen kom. Det
berättas att hon till familjemedlemmarnas
förvåning plötsligt kunde brista ut i ett omotiverat
skratt, där hon satt böjd över broderbågen,
och så skynda fram till sekretären och skriva
ner något roligt hon kommit på eller erinrat
sig ha hört, för att användas i pågående eller
planerad roman. Men i allmänhet torde hon
ha arbetat i ensamhet, så långt det nu gick
att isolera sig i ett hem med livliga syskon
och föräldrar och många gäster. För att inte
i onödan bli överraskad under arbetet lär hon
ha hållit gångjärnen på dörren osmorda, så
att hon skulle bli varnad och hinna stoppa
undan manuskriptlapparna, om någon kom.
Det var att knåpa på småstunder. Men
samtidigt lade hon ner ett oerhört arbete på
detaljer, tog noga reda på om den minsta
lilla sakuppgift stämde med verkligheten, evad
det nu gällde förekomsten av häckar i ett visst
grevskap eller restiden mellan två orter. Och
för att få en naturligt avrundad handling och
inte få felaktig kronologi skrev hon t. ex.
"Stolthet och fördom" — i dess nuvarande
skick — efter almanacka.

I dess nuvarande skick — ty "Pride and
Prejudice" är en omarbetning av ett eller flera
tidigare manuskript, som inte längre finns
kvar. Det ursprungliga var avfattat under åren
1796—97 (Jane Austen föddes 1775) och hette
"First Impressions". Det var skrivet i
brevform, som var den tidens 40-talism med
Richardson till upphovsman — även "Sense
and Sensibility", som var Jane Austens först
publicerade roman, var ursprungligen en
brevroman, skriven före "First Impressions" med
titeln "Elinor and Marianne". "First
Impressions" erbjöds en Londonförläggare, som
emellertid refuserade manuskriptet, trots att
kyrkoherde Austen, som förde dotterns talan, erbjöd
sig att själv betala tryckkostnaderna. Sedan
omarbetades manuskriptet åtminstone en gång,
kanske flera. Först i januari 1813 kom boken
om Elizabeth ut. Hur mycket i romanen, som
då var kvar av den knappt tjugutvååriga Jane
Austen från 1797 och hur mycket som
representerade en trettiosjuårig redan publicerad
författarinna, därom tvistar de lärde i dag,
men nog visar "Pride and Prejudice" upp ett
mycket ungdomligt sinnelag.

308

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 13 00:10:42 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free