Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Filmrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
fallet Birgitta-Carolina. Författaren Bergman
har spruckit på uppgiften, och regissören
Bergman orkar inte stötta honom. Det är märkligt
och stor skada att denne begåvade man skall
tänka i så enkla formler och välja så grova,
ibland naiva effekter (t. ex. den helt omöjliga
drömsekvensen). Ty man får väl utesluta att
också han medvetet förgrovar och
melodra-matiserar för att därigenom få ett starkare
grepp om en publik som inte är mogen för
subtiliteter? Georg Svensson
Ögonvittnet (The Fallen Idol). Manus:
Graham Greene. Regi: Carol Reed.
Produktion: Alexander Körda.
London Films.
Graham Greene har för film bearbetat sin
novell "The Basement Room", och Carol Reed
har tagit hand om stoffet. Det har blivit en
fullträff. Med sin lågmäldhet och fint nyanserade
personteckning påminner "Ögonvittnet"
närmast om "Kort möte" och är av jämförlig
kvalitet. Det är välgörande med en
psykologisk thriller där t. o. m. de mycket effektiva
spänningsmomenten ges med kultur och en
allestädes närvarande hänsynsfullhet.
Filmen spelar på en ambassad i London,
där ambassadörens lille pojke under
föräldrarnas bortovaro tagits om hand av butlern
och dennes hustru. Diplomatbarnets
svältfödd-het på vanligt hemliv och föräldraömhet
illustreras genom den kärlek han ägnar en tam
snok och den beundran han hyser för sin idol,
butlern. Relationen mellan pojken och butlern,
präglad av oförställd hängivenhet från den
förres sida och respektfull kamratlighet från
den senares, belyses med utomordentlig finess.
Butlern är en perfekt tjänare, en mästare i sitt
fack, men också en varmt kännande
människa. Hur han balanserar mellan sin
yrkesmässiga behärskning och sin mänsklighet
demonstreras med lika lysande karakteristik av
Ralph Richardson även på det erotiska planet
i det svartsjukedrama med dödlig utgång som
utgör thrillertemat. Hustrun omkommer i
samband med en uppgörelse och mannen
miss-tänkes av polisen för att ha mördat henne.
Han ljuger för att skydda sin väninna, och
situationen trasslas ytterligare till genom att
pojken, som är ett huvudvittne, ljuger för att
skydda sin idol. Här vävs nu i varandra på
det mest subtila sätt olika uppfattningar om
vad som verkligen passerat. Polisen arbetar
på mordteorin och söker sig genom förhör
fram till fällande bevisföring. Pojken tror
också att butlern mördat hustrun till straff för
att hon varit stygg; han har sett nästan lika
mycket av dramat som publiken men tolkar
det på sitt eget barnsliga sätt. Den misstänkte
är givetvis medveten om sin oskuld men vågar
inte ut med språket av hänsyn till andra.
Publiken har ensam fått titta i alla korten och
vet precis hur det hela gått till. Spänningen
ligger alltså inte i lösningen på en
kriminalgåta utan i att följa hur denna lösning snurrar
som en rulettkula utan att man vet om den
skall stanna på rött eller svart.
En mera välspelad film får man leta i
minnet efter. Sir Ralph Richardson är
häpnadsväckande styv i sin svåra roll, och de bägge
kvinnorna spelas utmärkt av Sonia Dresdel,
hustrun, och Michèle Morgan, väninnan. Men
det verkliga miraklet är pojken, Bobby Henrey.
Man har på sista tiden sett fenomenala
barnroller på film, i "Oliver Twist", "Det dagas"
och "Tyskland anno noll", men priset tas ändå
av denne gosse, som inte gör någonting fel och
ändå verkar alldeles äkta. Endast en regissör
med ovanlig begåvning för
människobehandling kan ha åstadkommit underverket.
Georg Svensson
Film utan namn (Film ohne Titel). Manus:
Helmut Käutner. Foto: Igor Oberberg.
Regi: Rudolf Jugert.
Camera-Film. 1947—48.
Bakom den underfundiga, roande och
originella tyska filmen "Film utan namn" står
Helmut Käutner officiellt endast som
manusförfattare, medan regin anförtrotts hans tidigare
regiassistent Rudolf Jugert, vilken därmed
debuterar. Men det är ganska tydligt, att
Jugerts arbete helt fått sin prägel av Käutner,
av dennes temperament och
verklighetsuppfattning. Därför är det knappast oegentligt
att anse "Film utan namn" som en direkt
fortsättning på filmer som "Under broarna" och
’"Autostrada". Sambandet ligger för övrigt
i öppen dag.
Inom den lekfulla, graciösa och kultiverade
komedins ram ger oss Käutner denna gång en
handfull tyska människoöden från
sammanbrottets år, från bombardemang och
flyktingtåg, från stad och landsbygd. Utgångspunkten
är svårigheten att göra en komedi "med båda
fötterna på marken och mot tidens dystra
bakgrund". Käutner har lyckats — på samma sätt
som den filmskapande trio han plockat in som
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
