- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
327

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

fingrade Eos mot den strållösa, sömniga
vintersolen. Hela skildringen är uppbyggd av den
värld som ögat omsluter, pörtets, svedens och
skogens nära ting: "rovans skinande rundel",
"[bastu]rosets svartnade stenar", "ödeskogens
rotbemängda väg". Ja, hela bildspråket är
sprunget ut ur miljön: "deras kroppar glödde
som solstekt björknäver" (efter bastun),
"löv-prytt smålog golvet", "men djupt på
Sompio-kärrets botten låg frosten och spetsade sina
öron". Men trots all realism och
sinneskän-nande närhet så märker man plötsligt att man
befinner sig i en mytvärld, sammansatt av just
dessa nära ting men uppburen av lätta, tidlösa
vingslag. Så är det i skildringen av den
dramatiska flykten i vinternatten från det brinnande
pörtet. Allt har brunnit och bröderna står
i bara skjortan:

Men i snön stod bröderna, alla med ryggen mot
den susande branden, lyftande och närmande än sin
högra, än sin vänstra fot; och de fötterna lyste så
röda, baddade av snön och elden, lyste röda som
ankornas simfötter.

Från detta ögonblick lyfts skildringen in
i äventyrets värld. När elden brunnit ner,
måste de fly den långa vägen till närmaste
människoboning, och deras öde blir uttryckt
i Aapos suggestiva ord:

"Till Jukola som trollpilar genom natten, innan
kölden flammar upp och isar vårt blod med sin
brännande kyla."

Lika nära förbindelse med en fjärran
mytvärld har skildringen av den stora oxslakten.
Bröderna har på en björnjakt blivit anfallna
av herrgårdens fyrtio vildsinta oxar. De lyckas
ta död på några stycken men måste sedan fly
upp på en hög sten, där de bevakas av
ox-hjorden i flera dar. Till slut måste de med sina
gevär skjuta ner djuren för att rädda sig från
hungerdöden:

... gruvligen öppnade sig oxarnas magar och
forsande flöt blod, vatten och lort ned på fältet.

När "Sju bröder" kom ut 1870, fördömdes
den av den tongivande finska kritiken inte
bara för sin råhet utan också för sin
grovhuggna och nyanslösa människoteckning. Det
fanns ingen skillnad mellan de sju bröderna.
I själva verket är det utomordentliga
karakteristiker som ges. Enstöringen Lauri har
redan nämnts, och att hans väsen är
sammansatt av oskönjbara trådar framstår, då bröderna
är fångna på trollstenen. Under
brännvinsrusets inflytande smädar den annars tystlåtne
pojken sina bröder, tills de i vilt ursinne vill

kasta ner honom till oxarna. Den äldste
brodern Juhani är eljest den som är utförligast
skildrad. En våldsam hämndkänsla kan göra
honom blind och förnuftslös:

"Vad bryr jag mig om himlen, ifall jag inte får
se Tukkala-Mattis träck och blod!"

Han är den storordige skrävlaren och vill
bestämma över sina bröder. Men så får man
se honom i en helt oväntad situation.

Men när han gått förbi ugnen märkte han katten,
som sömnig satt på muren, och han tog en bit bröd
i sin mun, tuggade den i småbitar och stack en tugga
åt den gamla Matti, som spinnande och med ögonen
på glänt njöt av vad han fått.

Djurvänligheten och de suggestiva
djurskildringarna är överhuvud utmärkande för
"Sju bröder". Dikten om ekorren är redan
nämnd. Det talas om den tungsinta grävlingen
och den strävnuniga nallen. Hundarnas olika
rörelser och viloställningar, deras ögon och
deras skiftande ljud återges på flera ställen.
Den invanda synen av hästen och korna får
följande skildring:

Men surmulen, strykande med öronen står Valko,
och i höet vilar hans hängande läpp, medan de gamla
slitna tänderna slött söndersmular födan. Tio stycken
nöt Står i gårdens fähus. Öppnade man dörren, så
tittade mot en åtta allvarsamma redbara koansikten
och två tjurar som tvenne rotstarka tjärstubbar.

"Sju bröder" är en hymn till arbetet, till
det arbete som utförs gemensamt och där den
kollektiva hjälpen är den främsta
beståndsdelen. Boken skildrar hur sju vildsinta sällar
uppfostrar sig själva till att bli nyttiga för
sin omgivning. Genom händelsernas makt
tvingas de att överge sitt brännvinsdrickande,
att odla säd, bygga hus och lära sig läsa. "Sju
bröder" har kallats en bildningsroman, en syn
av hela det finska folkets väg ut ur sin
primitiva livsinställning. Men det intressanta med
denna bildningsroman är att alla framsteg
vinns genom kollektiv hjälp och att alla
viktiga handlingar springer fram ur ett kollektivt
bestämmande. Juhani spelar diktator i sin
brödrakrets och vill skriva den paragrafen
i föreskrifterna för deras samliv, att den som
inte lyder honom skall stoppas in i en håla
i berget. Detta möter genast opposition: "Är
jag en strimmelkindad grävling, vars boning
är en däven håla i berget?" Och så blir frågan
belyst från alla håll i en färgrik och våldsam
debatt. Men natten därefter kan de inte sova,
oron sprider sig i deras sinnen och
vildmarkens läten skrämmer dem. Olycksbådaren

327

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 17 00:32:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1949/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free